Frk ”Kan Själv” har bett om hjälp i dag.

Jag har så jäkla svårt att be om hjälp.

Har alltid haft. Jag är ett typiskt alkoholistbarn, det ”duktiga barnet”,  eller ”familjehjälten”, och ”Kan Själv” är my middlename.

Så blir det som det blir.

Sedan huset byggdes ut har två stora presenningar legat och skräpat på tomten.

Tunga. Ohanterliga.

I dag lyfte jag luren och ringde en granne som brukar åka till Återvinningen ibland. Frågade om han skulle kunna tänka sig att ta med mina presenningar dit någon dag.

– Jag kommer på eftermiddagen, sa han.

Och nu när jag tittade ut var dom borta. Jag har inte ens hört att han har varit här.

Så enkelt var det.

En annan sak som krånglat till det för mig är att jag inte har någon skrivare, och att jag behövde skicka in olika papper från Visions a-kassa till ett ställe.

Så jag lyfte luren en gång till, och bad Vision om hjälp.

Lätt som en plätt, dom fixar alla utbetalningsspecifikationer som jag behöver.

Åhh, vilken lättnad det blev i mig efter dessa två telefonsamtal.

 

Sotaren kom i morse. Jag vaknade minuten innan han knackade på dörren. Tror jag. Eller vaknade jag av hans knackningar? Hur länge kan han ha stått där tänker jag nu? Hur som helst var allting OK med kaminen, det tackar jag för eftersom jag eldar varje dag nu när jag är hemma. Det är så rogivande och mysigt.

När han gick åt jag frukost, turkisk yoghurt med hallon, en skvätt grädde och lime-och citronkvarg, blandat. Mandlar och pumpafrön. Mums. En stor balja kaffe. Sedan gick jag på walkabout i över en timme. Ja. Jag är förvånad själv.

Havet var stilla och blankt. Inte en krusning. Alldeles tyst var det, bortsett från min sång. Jag sjunger lite när jag går runt i skogen. Man vet ju aldrig med dom där björnarna.

Och nu har jag druckit en ”Het chokladkaffedrink” och bläddrat lite i Amelia Jul. Gud vad jag uppskattar lediga dagar ibland. På riktigt. Det är Lycka ända in i själen! De här dagarna när jag inte ska någonstans. När jag inte har några möten inplanerade. Inga tider att passa. Inga krav. Don´t care om klockan är två eller sju. Så skönt! Jag kan göra vad jag vill hur länge jag vill. Eller göra ingenting alls.

Men på min ö är läget oförändrat.

Låset till innerdörren har gått i baklås. Eller nå´t.

Det går i alla fall inte att komma in i huset. Jag längtar efter att komma in där. Sätta tomtarna i fönstret. Ta fram några adventssaker. Sitta i gungstolen en stund och skriva i boken. Lukta. Känna med handen på tegelväggen vid öppna spisen. Tända ett ljus.

Men jag ska få hjälp.

Har inte ens behövt be om det. Min goda vän fixar det där. Antingen med borr eller yxa. Vi får se.

 

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *