Lucia

Det finns många versrader som har fastnat i mitt hjärta.

Fastnat för att de påminner mig om något, eller bara för att orden i just den ordning de står, är så vackra.

”Dagen skall åter ny

stiga ur rosig sky

Visst är det vackert. Dagen skall åter ny stiga ur rosig sky.

Ett löfte om en morgondag.

För övrigt hör jag ofta folk säga att ”Det går så sakta”.

Tiden, alltså.

Och önskemålet tycks vara att den ska gå fortare.

Vad är det dom har så bråttom till?

Jag vet inte.

Men fort ska tiden helst gå.

Så vi får dö snart, eller vad?

Eller handlar det om att inte stå ut i själva varandet?

För min del får tiden gå hur sakta eller fort den vill.

Jag strävar efter att vara i nuet.

Här och nu.

Fast jag glädjer mig åt vintersolståndet, som snart infaller.

Då vändet det.

Tills dess ska jag riktigt vältra mig i det mörker som är.

Tända ljus.

Elda i kaminen.

Gå ut och gå i mörka skogen med ficklampa. Det gjorde jag i går kväll. Det är skitmysigt.

Och spännande.

Ha en fin Lucia, alla!

Hoppas dagen går riktigt långsamt, så vi hinner njuta av varenda sekund.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *