Julafton.

Det är julafton.

Jag har ätit sill och lax och chokladpraliner ur minst tre olika chokladaskar.

Jag har tittat på Kalle Anka.

Druckit kaffe och ätit skumtomtar.

Men i hjärtat är det inte jul.

Jag är inte med mina nära och kära den här julen.

För första gången i mitt långa liv arbetar jag.

Från tidig morgon till sen kväll är jag på en arbetsplats där jag har ett vikariat på timmar.

Ingen har tvingat mig. Jag kunde ha tackat nej.

Men jag gjorde inte det.

Jag har haft förmånen att inte behöva arbeta någon jul och i år kände jag, att det faktiskt kan vara något bra, att göra det.

Göra något för någon annan.

Släppa egot.

Alltså det är inte synd om mig, det är bara så … ovant och … längtigt.

Längtigt efter min familj.

Längtigt efter julen hemma, vid brasan eller var som helst.

 

 

 

Ute snöar det. Såna där flingor som jag gillar.

 

 

 

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *