2015 workbook.

 

I min 2015workbook som jag har skickat efter på www.leoniedawson.com finns olika uppgifter att skriva. Listor. Affirmationer. Visioner. Drömmar. Mål. Förhoppningar.

En heter ”Places I´d like to visit”.

Jag tänkte först, att jag vill väl inte åka nånstans.

Jag vill vara på min ö på sommaren och resten av året här hemma. Och så vill jag åka till Stockholm förstås. Ofta.

Men så kom jag på, att när någon ibland nämner, eller skriver om vissa platser, så suger det till i magen.

Seattle är en sådan plats.

Fråga mig inte varför jag vill åka dit, (och det har inte med filmen att göra, för det har funnits en längtan dit innan.)

Canada lockar.

Så det skrev jag också. Kan inte precisera var … men jag har alltid känt en dragning dit.

Därefter skrev jag Las Palmas, Iggöhällan, Dalarna, Antibes och Sedona, Åsele och Vännäs, Gotland och Stockholm, såklart.

Den där workbooken är fantastisk.

Jag kommer på så mycket som jag vill, fast jag inte visste att jag ville!

Och tvärtom, jag kommer också på att det jag tror att jag vill inte längre än min önskan.

Jag börjar ifrågasätta mig själv.

Vad är det som gör att jag skriver vissa saker under till exempel rubriken ”100 things to do in 2015”? Är det vad jag vill NU? Eller ville jag det 2009, och nu är det inte längre lockande, fast det är vad som kommer upp på autopilotsskärmen?

Gamla drömmar kanske inte finns kvar, men nya visioner och mål har dykt upp. Utan att de gamla visionerna inte blev.

Sån´t som har känts kolossalt viktigt kanske inte är lika viktigt längre. Vi förändras. Växer.

Det är en av anledningarna att jag gillar den här workbooken.

Jag får tänka nytt.

Omvärdera.

Ifrågasätta.

Vad vill jag med det här året?

Vad är viktigt?

Var hittar jag glädjen? Hoppet? Energin? Vilka vill jag umgås med? Vad vill jag göra, vad vill jag ska hända, vad vill jag bidra med?

Jag har klara svar på många frågor, och på andra får jag fundera, lägga boken åt sidan, vara öppen för vad som kommer.

Jag har investerat i hur många färgpennor som helst.

Gelepennor, glitterpennor, vanliga tuschpennor, färgade kulspetspennor, you name it. Och det är så himla roligt!

Just nu, när jag har en radda arbetslösa lediga dagar och är förkyld light är det lätt att jobba i min 2015 workbook.

Dessutom har jag lite annat att fördjupa mig i, som är jobbrelaterat. Spännande saker som engagerar.

På bordet ligger också tre böcker av Melody Beattie, queen of getting out of codependency. Den boken har jag haft sedan början på 90-talet, men hittar något nytt varje gång jag bläddrar i den.

Det är väl sån´t som jag inte varit mogen att ta in tidigare.

Allt är som det ska.

Tacksamhet får bli ordet för i dag. För i dag har jag verkligen känt djup tacksamhet.

 

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *