Caféblogg.

Det där att blogga eller författa på caféer är en alldeles särskild upplevelse.Men det går inte att hitta den rätta känslan på vilket café som helst, inte för mig i alla fall.

Just nu sitter jag på Espresso House i Valbo, och här är det lite för stressigt, lite för mycket som distraherar utanför, jag finner inte skrivlugnet. Fördelen med detta ställe är eluttagen under soffan. Ingen panik om batteriet i iPhonen eller Macen tar slut.

Ett bra skrivcafé är konditori LIDO på söder.

Där är det som i ett litet skyddsrum. En oas.

Skyddad från ljudet av trafiken utanför, från människorna som far fram på sina cyklar eller rusar förbi i full fart. Ljudnivån dämpas av inredningen, det är mjukt allting där inne, och jukeboxen förstärker känslan av nostalgi.

Men dom har inga gammaldags bakelser, som på konditori Fågelsången i Uppsala! Där var jag för ca en månad sedan och åt en potatisbakelse, som smakade exakt som den gjorde på 60-talet! Där fanns också ”Myrstack” att köpa, om någon minns den bakelsen, full med chokladströssel på, så den påminner om en myrstack.

Det skulle jag vilja se mer av på LIDO. Gammaldags bakelser.

I Falun finns konditori Fokus.

Där finns dubbelsemlorna.

Är det någonting jag kommer att minnas forever i semmelväg, så är det dom! Jamen snacka om sjunde himlen. Dom saknar jag också här i stan. Har läst om semmelwrap däremot. Men nej, det känns himla sjukt. Och onödigt. Wrap ska det vara kycklingbitar i, och majs och en dressing och lite andra grönsaker.

Men tillbaka till konditori Fokus, ja, bloggvänligt, helt klart. Kanske lite spretigt med placeringen av borden. Det krävs ett bord mot väggen. Längst in.

Konditori Fågelsången skulle jag nog utnämna till det bästa skrivcafét  jag har varit på, och believe me, jag har varit på många!

Om jag skriver på ett café blir det för mig ett skrivcafé. Och jag skriver gärna på caféer.

Waynes i stan, det nyaste, är också helt OK att sitta och skriva på, jag har suttit nersjunken i deras sköna bautafåtölj och skrivit massor, med en slabbig Latte smaksatt med olika syrup eller hur det nu stavas.

Det pågår en inre konflikt mellan Jaget och socker-Diffe här på Espressohouse.

– No way, säger Jaget, det blir ingen latte. Tomtelattedrogandet är över nu. Over and gone.

Och socker-Diffe försöker övertala Jaget att det finns andra latten, som s m a k a r  som Tomtelatten, och nu har det gått över en vecka utan socker (det är SANT!), och en liiiiiiiten liten med vaniljsmak … bla bla bla.

Och Jaget ba´:

– Shut the f*** up.

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *