Min fina vän the burglar fixade biffen.

Efter att låset till innerdörren gått i baklås lyckades min vän och fd burglar få upp det i går.

Då hade jag inte varit in i stugan sen i oktober.

O K T O B E R !

Jag har stått på bron och längtat in, jag har hängt utanför fönstren med näsan mot glaset, jag har dragit och knuffat och bråkat med dörren, borrat, använt yxa, hållt på!

Det var lycka att få gå in i huset! Jag hoppade jämfota!

Nu är det glada dagar, det går mot vår, vi såg en knipa i viken, en talgoxe satt i alen och sjöng, solen smälter sakta men säkert isflaken som kastats upp på land efter sjösprånget, och jag kommer att kunna vara där hur mycket jag vill i vår, i sommar, i höst, forever …

En tredjedel kvar i bästa fall.

Den mesta tiden av livet ligger bakom mig.

Några jag känner pratar om tumstocken.

Tumstocken som visar tydligt, att det inte är lika mycket kvar, jämfört med det som var.

Det är ingen rolig insikt.

Jag vill leva länge. Minst lika länge som jag redan har levt.

Fast det har varit smärta och förtvivlan och gråt och sorg och övergivenhet, så är jag ändå så tacksam över allting i mitt liv.

För det mesta och starkaste har varit glädje. En djup glädje i mitt hjärta. Ögonblickslyckor och stora översvämmande lyckor.

OM jag skulle få ändra på något, göra om, så skulle jag ha önskat att jag hade haft förmåga att känna mig mer värdefull än jag har gjort.

Vi som kommer från familjer, där alkoholen är viktigare än allt annat går nog miste om känslan av värde.

Det går att hitta den, trots allt.

Tyvärr först i den senare delen av livet, för min del.

Jag vet i dag att jag är värdefull.

I både hjärta och hjärna vet jag det.

Det är bra.

Jag kommer antagligen inte att acceptera att en man skriker åt mig igen.

Inte att en chef gör det heller.

Fast henne sa jag stopp till.

Hon i Sandviken som skrek.

Och han som skrek gjorde jag slut med.

Men det tog två år.

På båda ställena.

Jag har förhoppningsvis minst en tredjedel kvar av livet.

En tredjedel att göra det bästa av. Ta hand om mig först och främst. Fortsätta på den väg jag är på.

Leva här och nu.

Visa mina nära och kära hur viktiga de är för mig, och hur mycket jag älskar dom.

Göra mitt bästa och fråga mig själv inför nya val om det här är bra för mig.

Njuta av att somna på loftet under en stjärnklar himmel.

Dricka Tomtelatte med pepparkakscheesecake.

Bada i mitt älskade hav.

Höra koltrasten.

Plocka blommor till midsommar och sätta på bordet i Höganäskrukan.

Ligga i hängmattan och höra åskan mullra över Ormviken.

Säga JA när jag menar ja och NEJ när jag menar nej.

Inte sudda ut mina egna gränser för att pleasa någon annan när jag inte vill.

Gud va jag har varit en peoplepleaser i mina dar. Gjort och sagt saker för att andra ska må bra.

Konturlös.

”Till lags” var mitt middlename.

Inte nu längre.

INTE NU LÄNGRE.

Jag vill äta jordgubbar långt ute till havs en solig morgon i juli.

Och när jag dör ska jag ha målade tånaglar och ”Cover me” i hörlurarna.

 

 

 

Den där workbooken …

Jag har ju skrivit redan, om 2015workbook, som jag skickade efter.

”How to create your shining Year” är underrubriken, och det är en fantastiskt inspirerande bok, där du själv fyller i olika saker som du vill uppnå, ha, göra, förändra och uppleva.

Hon som har skapat den heter Leonie Dawson och kan uppfattas som lite lätt överspänd på Facebook, eller bara ovanligt livfull och aningen för ohyvlad för att passa in i denna värld, där vi ska uppföra oss, och inte ta plats, inte låta för mycket, inte synas och helst vara som alla andra. Följa Jantes lagar.

Inte sticka ut, inte tro att vi är något.

HON sticker ut och hon syns och hon tar plats.

Och boken är magisk, I tell you!

Tror ni inte att jag har fått flera av mina mål, visioner, drömmar och mål i hamn redan?

En sida skulle fyllas i med ”100 things to do in 2015”. Jag har fyllt i ca 70 grejer än så länge, det är allt ifrån att föreläsa, gå på konserter, sälja mina målade kort, leda grupper, sätta gränser (ÄNNU mer!), gå till frissan, dansa, köpa tulpaner, lära mig något nytt och så det där med badrummet. Och massa annat.

Många punkter har redan avverkats. Det betyder inte att de inte kan avverkas igen. Det som är roligt vill jag göra mer av!

Så det som krävs är att jag sätter mig och skriver vad jag vill ha in i mitt liv.

Som en lista när jag går till ICA och ska handla.

Det är något som händer med skrivna mål. Något som är otroligt fascinerande. Jag har varit med om det förr.

Så vad vill du skriva i ditt livs bok? Hur vill du ha sommaren 2015?

Det kostar ingenting att testa.

Just do it.