Den mesta tiden av livet ligger bakom mig.
Några jag känner pratar om tumstocken.
Tumstocken som visar tydligt, att det inte är lika mycket kvar, jämfört med det som var.
Det är ingen rolig insikt.
Jag vill leva länge. Minst lika länge som jag redan har levt.
Fast det har varit smärta och förtvivlan och gråt och sorg och övergivenhet, så är jag ändå så tacksam över allting i mitt liv.
För det mesta och starkaste har varit glädje. En djup glädje i mitt hjärta. Ögonblickslyckor och stora översvämmande lyckor.
OM jag skulle få ändra på något, göra om, så skulle jag ha önskat att jag hade haft förmåga att känna mig mer värdefull än jag har gjort.
Vi som kommer från familjer, där alkoholen är viktigare än allt annat går nog miste om känslan av värde.
Det går att hitta den, trots allt.
Tyvärr först i den senare delen av livet, för min del.
Jag vet i dag att jag är värdefull.
I både hjärta och hjärna vet jag det.
Det är bra.
Jag kommer antagligen inte att acceptera att en man skriker åt mig igen.
Inte att en chef gör det heller.
Fast henne sa jag stopp till.
Hon i Sandviken som skrek.
Och han som skrek gjorde jag slut med.
Men det tog två år.
På båda ställena.
Jag har förhoppningsvis minst en tredjedel kvar av livet.
En tredjedel att göra det bästa av. Ta hand om mig först och främst. Fortsätta på den väg jag är på.
Leva här och nu.
Visa mina nära och kära hur viktiga de är för mig, och hur mycket jag älskar dom.
Göra mitt bästa och fråga mig själv inför nya val om det här är bra för mig.
Njuta av att somna på loftet under en stjärnklar himmel.
Dricka Tomtelatte med pepparkakscheesecake.
Bada i mitt älskade hav.
Höra koltrasten.
Plocka blommor till midsommar och sätta på bordet i Höganäskrukan.
Ligga i hängmattan och höra åskan mullra över Ormviken.
Säga JA när jag menar ja och NEJ när jag menar nej.
Inte sudda ut mina egna gränser för att pleasa någon annan när jag inte vill.
Gud va jag har varit en peoplepleaser i mina dar. Gjort och sagt saker för att andra ska må bra.
Konturlös.
”Till lags” var mitt middlename.
Inte nu längre.
INTE NU LÄNGRE.
Jag vill äta jordgubbar långt ute till havs en solig morgon i juli.
Och när jag dör ska jag ha målade tånaglar och ”Cover me” i hörlurarna.
