Regn.

Vaknar av regnet mot plåttaket.

Skönt att ligga kvar i bingen. Ingen brådska alls till någonting i dag.

En brasa, möjligen, kan kännas angeläget.

Och kaffet såklart.

Jag deltar i en on-linekurs, där jag skriver en bok.

En bok om medberoende.

Det känns som att det bär. Att det är på riktigt.

För övrigt har livet varit bråkigt ett tag. Jag är inte van vid det numera och det tar.

Det tar på min själ och jag blir en obrukbar spillra av den kvinna jag egentligen är.

Men det är på väg åt rätt håll igen och jag sitter i baksätet.

Det blir bäst så.

Fast ibland vill jag styra. När inget händer.

När inte min tidtabell är synkad med Livets.

Längtan.

Idag

vill jag inte vara här.

Jag vill vara vid havet

känna vindarna

och kunna

andas.

Ångesten inuti

huvudvärken

talar sitt tydliga språk.

Den har jag känt förut

men stannat ändå.

Det

har jag inte råd med

en gång till.

Mellan Venus och mars.

 

 

I kväll när jag gick ut i skymningen var vägen snöfri, lätt vår-mjuk och blöt.

Månen lekte titt-ut med mig mellan molnen medan det vårblå ännu lyste i väster.

Jag fylls av något jag inte kan beskriva i ord.

Ingen vind, tystnaden som bryts endast av vågorna …

Mars och Venus lyste klart och jag kände det som om jag bor mitt emellan dom.