Dagen var min att göra vad jag ville med.

En sak är säker.

Jag är tacksam för att jag har arbetslösa dagar, eller som jag väljer att kalla det, lediga dagar.

Den här tiden på året är obetalbar.

image

Och jag får äga den. Det är ett privilegium.

 

image

 

Jag har sett musöron på björken i dag, och jag har sett blåsipporna där de har vuxit i alla år, nedanför berget precis, i sänkan ner mot havet. Där gick jag i förmiddags på min walkabout, och efter ett besök i stan gick jag ut igen i våren och det blev rekord på min App i mobilen.

Fast för de som inte har ett inneboende motstånd mot att gå på walkabout är det ju ingenting att orda om, men för mig, som fortfarande dras med en inre sabotör är det stort!

I går var jag till Hedemora på intervju.

HEDEMORA!

Vet ni hur långt det är dit. Det tar längre tid att åka dit än att åka till Falun.

Varför kan jag inte bara få vara ifred för a-kassan och arbetsförmedlingen?

Det är som att vara i en dysfunktionell relation med en kontrollerande och auktoritär man.

I dag fick jag brev igen.

I dagens brev ska jag fylla i vad jag får i ersättning från a-kassan före skatt?

Hallå!

Det ser dom väl själva? Det är ju dom som betalar ut det?!

Lägg ner den där instansen för gott.

Jag vet inte en människa som har fått jobb genom arbetsförmedlingen.

På riktigt.

Däremot känner jag en kille som heter Bengt.

Han har fixat jobb åt både mig och en kollega och fler ändå.

Hur som helst är livet gott.

 

 

 

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *