Torsdag i maj.

Ser att Uffe Lundell gör ett uppehåll i sin blogg.

Kommer eventuellt tillbaka i sommar.

Hoppas.

Jag känner igen så mycket. Hans beskrivning av naturen, träden, fåglarna och havet.

”Disig havshorisont.” 

De två orden tillsammans slår an i mitt bröst.

Jag ser det framför mig.

Men tills han förhoppningsvis kommer igen kan jag läsa hans blogg om och om igen, när jag är på det humöret.

När jag längtar efter ord. Ord som beskriver det jag älskar. Ord som bekräftar och lyfter.

I dag har kreativiteten hälsat på en stund. Jag tackar för det!

Nu vill jag tända grillen och slänga på några Chorizos.

Såna här dagar har jag svårt att göra det jag ska.

Skriva.

Havet lockar. Stranden med stenarna i solen. Himlen och fågelkvittret.

Någon sa, du kan väl skriva ute på ön.

Ja, jag kan.

Skriva kan jag utan uppkoppling.

Så jag kanske drar dit ut i dag igen ett par timmar.

 

 

 

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *