Nu är bästa tiden.

Jag gillar så mycket att kvällar och dagar är varmare. Det är lätt att leva. Okomplicerat. enkelt. Bara att gå ut, liksom, utan att behöva palta på sig åtta tröjor och jacka och mössa och vinterstövlar.

Det där att bara ta på sig ett par Foppatofflor och kliva rätt ut fast klockan är åtta på kvällen, för att ordna med något på altanen eller, som nyss, vika ihop en stor presenning som har legat över utemöblerna tills i dag.

Och när jag står där och viker, så tänker jag på farsan.

Säga vad man vill om honom, men han har lärt mig massor. Massor av saker som kanske inte hör till det man i min uppväxt kallade ”kvinnligt”, men ack så nödvändigt när man som jag,  bor i ett litet hus vid skogens slut.

Någon man jag dejtade utbrast att jag var som en karl.

Vi hade lagt ut från bryggan och skulle ut till någon av öarna. I min båt.

Ja, om jag nu är det, så är det helt OK.

Jag kan vara ett våp i mångt och mycket, men det finns saker som jag är jäkligt stolt över att kunna.

Och det är inte från morsan jag har fått det.

Jag önskar jag hade lärt mig mer av farsan.

Hur man bygger en altan, till exempel.

Elden falnar i kaminen och det får den göra. Det är varmt här inne.

Det har varit en fin dag.

Jag har fått undan en del av alla mina ”göror”. Fixat lite på altan. Ätit lunch där, i solen. Bakat en ny omgång Paleo-muffins. Plockat liljekonvaljer och satt i en vas. Skrivit och redigerat lite. Pratat med två manliga vänner i telefon. Fått tips på en film och på vad jag kan säga till änglarna. Messat med mina flickor. Spelat Cross-Boss. Plåtat.

Jag har ett liv som jag är otroligt tacksam över.

Och jag tar ingenting för givet.

Ingenting.

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *