Alla mina drömmar …

En del dagar väcks lusten i mig att göra något annorlunda.

Sprida mina vingar, hoppa utan fallskärm och inte tänka så förbaskat mycket!

I går googlade jag på resor till NY.

En bra författarcoach, Ann Ljungberg, kommer att ha skrivkurs där, i oktober.

En annan dag var jag sugen på att resa till Antibes.

Jag ligger och hovrar.

Som vanligt.

Men kliver inte på.

Sjösätter inte mina projekt och visioner.

Det som hindrar är rädslor.

Rädslor för att ekonomin ska gå åt skogen, rädslor för att flyga, rädslor för att jag ska ångra mig och ångra mig igen.

Inuti sitter fröken Präktig och pekar med fingret.

Tänk dig noga för. Tänk på att du inte har något fast jobb. Tänk, tänk, tänk.

Ja, ja. Jag tänker och tänker.

Mellan drömmarna så tänker jag.

Och så länge jag har allting i huvudet händer  i n g e n t i n g.

Men nu är jag på väg till jobbet igen, som alla andra dagar i sommar, lördag som söndag.

Jag är vikarie.

På sommaren får jag många jobb-pass.

Alltför många kan jag känna ibland.

Samtidigt som jag är glad att äntligen få en heltidslön, och slippa A-kassan.

Efter en natt var jag helt nockad.

Har inte jobbat natt på ett bra tag, och fick ett nattpass nu i förrgår.

Det gick bra att vara vaken, jag hade sovit på eftermiddagen, men när jag klev av var jag helt nockad!

Jag åkte till ön och drog ner rullgardinen, det är så tyst och skönt att sova där.

Sov från nio till fyra, gick sedan i ett töcken till klockan tio då jag slocknade igen, och sov till tio på förmiddagen!

Kan inte hjälpa att jag känner mig smått orolig för hur det ska bli i sommar, när jag har massor av nätter inbokade.

Men så minns jag ju! Här och NU!

Det är det enda som gäller.

Och här och nu är allt som det ska!

Hur vill du att ditt liv ska se ut om fem år?

Kollegan och jag pratade lite om det här med livet.

Vad vi förväntar oss, vilka visioner vi har, vad vi vill få ut av de dagar, veckor, månader och år, som förhoppningsvis finns kvar.

OM du vann tio miljoner, skulle du fortsätta gå till ditt jobb då?

För om du svarar ja på den frågan, så är du antagligen på rätt ställe. Då har du ett jobb där du känner glädje, samhörighet, meningsfullhet, ja, ett jobb dit du skulle gå även om du inte var tvungen, för att kunna betala lånen på huset, eller hyran.

Jag vet ungefär hur jag vill att mitt liv ska se ut om fem år.

Men inte i varje detalj.

Jag är ju inte en person som drömmer om utlandsresor. Jag trivs där jag bor. Och inte är jag intresserad av billiga drinkar. När det blir för varmt (typ över 25 grader), mår jag inte så bra. Och att bada i vatten som är mer än 22 är det ingen glädje med, om det inte är i ett badkar.

Mitt shoppingbegär har avtagit. Lite trist men så är det.

Jo, jag har en längtan till Antibes i Sydfrankrike. Dit vill jag igen. Äta croissanter med citronmarmelad i solen på hotellets innergård. Dricka cappuccino. Vandra i den gamla delen av Antibes. Se på båtarna. Bada i medelhavet. Skriva.

Och till Canada av någon märklig anledning. Dit vill jag åka. Utan att veta varför.

Men annars drömmer jag mest om en egen flytbrygga, en större altan till stugan på ön, och indraget vatten och dusch där ute.

Att skriva klart min bok är ett av mina mål. Och att ha medberoendeworkshops i höst. Det är sjösatt redan. (Kolla på Studieförbundet Vuxenskolan i Gävle senare i sommar.)

För övrigt vill jag fortsätta ha nära kontakt med min familj. Göra kärleksfulla avtryck i mina barnbarns uppväxt. Avtryck av det som är det bästa i mig.

Om fem år?

Då är jag rik. Ger ut böcker på löpande band. Sitter på min flytbrygga med fötterna i vattnet och lär barnbarnen lägga nät.

 

Tjoff, så var midsommaren över.

Det var tomt efter 583:an i morse klockan 07.20 när jag styrde in mot sta´n och ett elvatimmarspass på jobbet.

Jag la mig tio i går, somnade som en stock. Vaknade före alarmet. Havet var stilla, måsarna bråkade om något och jag bryggde mitt kaffe med omsorg innan jag tog mig till fastlandet och duschade.

Inget är så tomt som ett hus som varit fyllt av springande små fötter, lek och bus, och plötsligt är det bara jag kvar. Det blir en ledsenhet i mormorshjärtat, som klingar av ganska snabbt, tack och lov, när jag vänder på tänket och kopplar på tacksamheten i stället.

Tacksamheten över att jag har fått ha dom hos mig, firat midsommar tillsammans med de som betyder mest i mitt liv, och med fina ögrannar i år igen.

Och sommaren, ja, den är ju här fast det känns mer som höst vissa dagar. Jag plockade en midsommarbukett och satte i Höganäskrukan. Midsommarblomster, smörblomma, humleblomster, hundloka och rödblära.

Precis som farsan gjorde när han levde. Han och jag tog båten till Sörsundet och gick i land där och plockade.

Stenrosen blommar också nu. Snart kommer nattviolen. Den får man inte plocka. Men dofta kan man ändå.

Sommar.

Och det har gått tjugoen snart, av de hundra.

 

 

Midsommar igen!

Fast det inte är något midsommarväder så känns det helt OK.

Jag får vara med mina nära och kära, det är det viktigaste.

Jag får vara på min blommande ö, äta sill och lax och jordgubbar medan jag ser ut över havet och ljuset och svanarna. Jag får sjunga Taube med alla grannarna och äta marängtårta till kaffet efteråt.

Och jag får dricka LOKA och slipper vakna upp med huvudvärk på midsommardagen.

Men innan dess ska jag grädda en tårta till, göra en laxtårta, frakta ut lite grejer till ön, fundera vad jag ska ha på mig, måla tånaglarna ett varv till, greja, packa, fixa …

Det är kärt besvär. Som det ska vara innan midsommarafton.

Önskar er alla en GLAD och TREVLIG midsommar!

Förr i ti´n.

Förr i tiden, som till exempel förra sommaren, och sommaren innan, och trettio somrar innan dess, var jag hysteriskt galen i att vara i solen. Att sola var det bästa som fanns, och jag kunde inte vara inne soliga sommardagar om jag inte var tvungen.

Nu.

Nu skiner solen och jag sitter här inne i soffan.

Visserligen hostig och eländig men det kan jag ju vara ute också.

Det är inte viktigt längre.

Att vara brun.

Jag duger ändå.

Min utseendefixering (God knows hur jag har hållit på!) har gått över.

I dag är själen det jag vill vårda.

Ganska befriande.

Visst välkomnar jag fräknarna och det är ju kul med lite färg på benen, men jag behöver inte ligga och pressa och vara rädd att missa en soltimme här eller där.

Det är skönt att vara tant.

Ha en fin dag, alla.

Tillfrisknande.

Tillfrisknande är färskvara.

Det sker i nuet, hela tiden, dag ut, dag in.

En alkoholist som gick behandling frågade sin terapeut, hur länge hon skulle behöva gå på AA. Räcker tre månader?

Terapeuten svarade ”Så länge du vill vara nykter.”

Alkoholism är en sjukdom som är obotlig, kronisk, växande och dödlig.

Kan det vara värt att gå till ett AA-möte då, för att slippa dricka igen?

Jag är inte religiös. Men andlig.

I går var jag på sinnesrogudstjänst i Katarina kyrka.

Jag är inte någon som besöker sinnesrogudstjänsterna regelbundet, men det händer.

Någon gång i advent när jag får sjunga ”Bered en väg”, och när någon jag respekterar är ”talare”, för övrigt känner jag att tolvstegsprogrammet blir lite utnyttjat för kyrkans räkning. Det är den enda gången som kyrkan brukar vara fullsatt.

Dessutom är min tro på en högra kraft icke överensstämmande med kyrkans predikan. Jag är inte religiös.

Men i början av min tid i programmet gick jag på många sinnesrogudstjänster. Det var spännande att se vilka som skulle komma, mest. Mycket bekräftelse att gå dit och bli kramad av de andra besökarna.

Många använder sinnesrogudstjänsterna som substitut för andra saker de behöver för att bevara sin nykterhet. Jag tror inte det gör någon nykter att enbart gå på sinnesrogudstjänsterna.

Men i går, det var fint där i kyrkan på Söder. Det jag fick med mig är Tranströmer, som citerades av prällen.

”Jag går sakta in i mig själv genom en skog av tomma rustningar”

Så vackert, så sant, så viktigt.

Här och nu; måndag, tvättmaskinen brummar, en ostpanerad omelett i magen och kaffet såklart.

Kaffet.

Detta livets goda.

Inuti är det lite grumligt på dammens spegelyta.

Något att ta hand om, som jag ser det.

Något som förhoppningsvis leder mig längre in i mig själv.

Jag har mycket kvar att ta hand om.

Ja, inte blir jag klar i det här livet, det är ett som är säkert.

Lite irriterad!!!

Jag beställde en spis på nätet.

Det kom snabbt ett SMS från Elgiganten, att spisen skulle levereras i dag.

Den fjärde juni.

Senare kom ett till meddelande, med bekräftelse att så skulle ske.

Jag blev erbjuden jobb på min arbetsplats där jag vikarierar på timmar och behöver alla jobbpass jag kan få, men tackade nej eftersom spisen skulle komma någon gång mellan 09 och 17.

Klockan nio i morse ringer det.

Spisen kommer inte i dag!

Det har blivit något fel. Det finns ingen spis att leverera.

Svärord svärord svärord.

Ja, jag försöker tänka att det är ju sol ute och jag har ett hav och en båt osv men jag är ändå arg.

Dessutom har jag förlorat en dags arbetsinkomst.

Upptäckte dom det i morse, liksom? Att spisen inte hade kommit?

Nä, just nu är jag inte gladast i stan kan jag säga.

Men jag kan bli.

När jag får andas klart.

 

Ge mig sinnesro

att acceptera det jag inte kan förändra

My brand new shoes.

I dag är jag hoppfull.

Det ser ut som om jag ska kunna ta ett brake med min brevskrivande, hotfulla, ivrigt mailande och auktoritära oönskade bekantskap ett tag.

Åtminstone över sommaren.

Se´n får vi se.Jag har fått rätt många arbetspass på det ställe där jag vikarierar och kan kanske klara mig på den inkomsten.

Så så fort jag hinner kommer jag att gå till arbetsförmedlingen och säga att jag behöver ett brake. Det är slut. Over. Finito.

Sedan slipper jag knuten i magen varje gång det ligger ett kuvert med deras logga i postlådan. Slipper stressen att söka massa jobb som jag ska redovisa innan ett visst datum, jobb i Haparanda och i Simrishamn och överallt däremellan.

Låt mig va!

 

Dagen i dag är kall och blåsig men jag välkomnar den med en god frukost med nygräddat fröknäcke, yoghurt och hallon och kaffe i min största mugg.

Jag har kört igång en tvättmaskin och hoppas på att hinna ta mig ut till ön innan jag börjar jobba. Behöver hämta lite grejer där. I min optimism trodde jag att det skulle vara varmt och soligt och skönt, jag hade liksom flyttat ut kan man säga, i tanken,  men det ser ut som att jag får ta hem det mesta igen och invänta värmen ett tag till.

image

I går hämtade jag ut mina nya guld-ballerina som jag skickat efter.

Jag älskar guldskor!