Nattblogg

Sitter på jobbet.
Det är ett femdagars nattrace igen.
Sista i natt.
Sedan ska solen skina, det ska bli s o m m a r.
I min vision.
I min sommardröm, där jag badar i fullmånens sken och båtmotorn inte stannar så fort jag drar på gasen och där jag är av med mitt förtvivlat starka sug efter godis hela tiden.
Godis makes me stay awake när jag jobbar natt.
Godis och starkt kaffe, spotify och bloggandet.
ibland dreglar jag över Persbrandt också på olika sociala medier.

Work-sleep-eat. Repeat.

Det blir inte mycket liv över.

Ingenting att blogga om, typ.

Jag är i ett intensivt arbetsschema och det blir inte mycket till övers för Själva Livet.

Men det kommer lediga dagar.

Snart.

I dag hann jag i alla fall lyssna på Sommar i P1 med Sanna Lundell.

Så jäkla bra. Så osminkat, ärligt och rakt.

Lyssna på det, om du inte redan har gjort det.

 

Skitsommarpunktnu

Jag vill klaga lite på vädret.
I dag var en av de få lediga dagar jag har i sommar.
Regn och kallt och grått.
Mina spiror har aldrig varit så här vita i juli nånsin.
Så här sitter jag i soffan med filten.
Igen.
Ella F i hörlurarna.
Det passar mitt melankoliska sinne.

Det finns alltid möjligheter.

Jag tror på att det mesta är möjligt.

Jag har valt att fokusera på lösningar, inte på hinder.

När jag var ung hade jag en annan inställning till händelser och uteblivna händelser i livet. Men fördelen med att passera femtio och lite till är bland annat, att det är lättare att leva i flödet, låta saker och ting hamna där dom ska, och våga lita på att allt är som det ska.

Det finns en mening med allt som sker, det är min fasta övertygelse. Det finns någonting att lära sig hela tiden. Möjligheter till att växa och utvecklas.

Jag pratade med en klok kvinna i dag, som jag fick massor av inspiration av, och hopp.

Alltså varför ska jag ligga och flyga på 300 meter när jag kan sticka upp på 14000?

Jag lyfter igen, ser om vingarna bär, och låter förändringens vingar bära mig.

Ther´s no limit!

Tacksamhet. Igen.

 

Sitter på bron i min kimono från Yasuragi och skriver dagbok.
Det är 26 grader. Klockan är snart 22.30 och en ljummen sydvästlig vind sveper över mig. Måsarna skriar. Himlen färgas röd över Ormviken.
Så känner jag plötsligt väldigt intensivt att det här är jag.
Precis här och nu känner jag, att så här vill jag leva.
Denna dagen ett liv.
Det första badet i år, solen, himlen och dofterna av hav, nyponrosor och solvarm hud.
Tack för att jag får vara, finnas.
Leva nykter och klok.