I pyjamas all day long.

I kväll kom jag på att jag har varit i min pyjamas hela dan.

Jag har inte varit utanför dörren, men inne har jag åstadkommit en hel del, som

  • städat kylskåpet
  • tagit ner den sista julgardinen
  • gjort rent och snyggt på köksbänken
  • sorterat och slängt ännu fler glasburkar, metallgrejer och plast
  • skrivit på boken
  • bakat en kaka
  • ringt arbetsförmedlingen och svarat trevligt och respektfullt fast jag skulle ha velat fråga vad i hela friden dom har för märkliga regler. (Som att jag måste söka jobb denna månad och redovisa till dom, fast jag har fått ett fast jobb? Vilket företag vill anställa mig på en månad? Men jag var väluppfostrad och trevlig och sa ”Jag förstår” och ”Absolut” och ”Det ska jag göra” och ”Tack så mycket”).

 

Och nu när jag skulle sova fick jag ännu mer skriv i fingrarna och satte mig upp i sängen och knattrade ner säkert femhundra ord till. Ord i min bok om medberoende.

I morgon ska jag upp tidigt. Behöver börja vända tillbaka dygnet innan det blir för mycket åt fel håll. Fast jag älskar ju att vara uppe på nätterna.

”Självdisciplin är en nåd, som man får be om”.

Så sa han, min kloka lärare på addiktologutbildningen.

 

 

Nattugglornas högborg

Natten är min.

Månljuset på snön är så trolskt vackert. Jag vill vara vaken i det.

Jag gör hur jag vill.

Är nattuggla. Ingen klagar.

I kväll höjde jag volymen på TV:n när Lars Kristerz spelade så snön rasade från taket.

Nä, men nästan i alla fall! Och så dansade jag.

Väninnan var på Local Heroes-galan och hade biljett till mig om jag ville, men jag orkade inte sätta mig i bilen in till stan i dag igen. Det har varit ett fasligt åkande den här veckan, ibland vill jag bara vara hemma. Inte gå nånstans. Sitta i mysbyxor och raggsockor i soffan, med täcke över benen. Eld i kaminen.

Det är mildare nu. I morgon kanske det blir sol. Tänk om det blir så där så jag vill dricka kaffe ute. Första vårfikat.

Snö-ångest.

Att höra plogen närma sig får mig att hoppa upp ur soffan och fort fram till fönstret för att kolla om det blev en vall.

Jag får ångest av dessa plogvallar. Kommer inte ut med bilen. Känner mig instängd. Inlåst. Ofri. Jag kan bestämma mig för att inte åka härifrån på tre dar. Men då är det ett val.

Men om plogvallarna gör att jag inte kommer ut med bilen är det en annan känsla.

I dag gjorde han ingen plogvall konstaterade jag lättad.

Det är inte bara ljuvligt med snö. Det kan bli komplicerat.

Fast jag gillar snö. I lagom mängd.

I dag uträttade jag massa saker som jag inte kunnat tidigare.

Ni vet. Alla dessa röda dagar. Lediga människor. Stängda telefoner med upprepande telesvar.

Det är skönt att det är vardag igen.

Och skönt att vara ledig (= arbetslös) ett tag.

I dag lunchade jag med en väninna uppe i Hemlingby innan jag for runt efter listan i min iPhone till olika instanser.

Samtidigt som jag passerade konditori LIDO i Söderbacken ockuperades jag av tanken på en semla. En inre dialog uppstod.

I dag vann den kloka.