Vilken fin och ljuvlig dag.

Solen sken när jag vaknade. Lördag. Kaffe och rallarhalva med en tunn skiva rökt skinka, lite senap, lite ost och skivad rödlök.

Efter det på med Guns ´n Roses och började plocka, slänga, torka och dammsuga.  Lite melodikryss samtidigt och så lunch, jag tog matlådan jag inte hade ätit upp i fredags. Det var bråttom, nämligen, för jag längtade som en tok till ön!

När jag såg havet och solen och kniporna kom tårarna.

Ja, jag är en känslig typ.

Tårar av lycka, tacksamhet, andlighet.

Jag får bo här. Jag har havet. Det betyder så mycket. Utan havet kan jag inte andas.

image

Jag gick till andra sidan av ön. Då, när jag står där och bara ser ut över mitt älskade hav, kommer en korp och flyger precis framför mig, och liksom gör en gir, kraxar och försvinner bakom tallarna.

Korpen är en av de fåglar som jag får budskap ifrån.

Korpen och havsörnen, men även nötväckan, spillkråkan och sädesärlan.

Jag vet vad de vill säga mig och i dag, när korpen kom, så var det så starkt.

Två svanar låg utanför gattet.

Jag stod kvar där, och bara tog in … djupt i mitt hjärta, jag ville inte gå därifrån.

Men något fint väntade hemma, jag skulle få besök av ett litet gull! Så jag gick hem och gjorde kaffe och så dukade jag och förberedde lite tills dom kom, min dotter och hennes familj, och mitt lilla barnbarn började prata om mormors båt som ligger på land, och så tog vi oss till ön igen för att han skulle få se, innan vi gick tillbaka hem, och käkade Tacos.

På kvällen såg jag Mellon, tyckte det var fint att Frans vann, gillade hans låt och såklart Molly som bara är outstanding i sitt framförande med den rösten och musikaliteten!

På Facebook kom ett meddelande att CC-puben hade brunnit … Det har aldrig varit mitt favoritställe men en del bra band har jag sett lira där. Vet inte hur allvarligt det är, uppfattade det som att branden släcktes rätt snabbt.

Inte som när CH brann, då var det bara goodbye. Det var hemskt!

Där har jag däremot spenderat ofantligt med danskvällar i mina dar, och haft himla roligt. Men nu är den tiden ett minne blott, och dansas görs det oftast hemma i köket numera.

Hur som helst, livet är ofantligt fint för det mesta, och vissa dagar är mer förgyllda än andra.

Som dagen i dag. Tack och god natt!

 

Säg ja till rosorna.

I dag låter jag själen gå i morgonrock och tofflor.

Kroppen har fått mysbyxor och den varma koftan, sliten, buren vareviga dag jag är hemma, jag vet att den behöver tvättas men vad ska jag ha då, under tiden den snor runt i maskinen.

Det är grått i dag.

Blåsigt, jag ser hur tall och gran dansar genom fönstren.

Jag tänker tillåta mig att bara vara i dag. Kanske går jag ut senare.

Men bara kanske.

Jag är ganska tom på energi. Det enda jag vill är sitta här i soffan och skriva.

Jag har ätit frukost, löst melodikryss, värmt upp en frusen matlåda med linsgryta,  och skrivit på boken.

Jag har också mailat in förslag på rubrik till en föreläsning jag ska ha i april i Gävle.

Jag bet av en tand i går kväll. En kindtand. Det har rasat bitar ur den förr. Och tandläkaren har satt ihop och lagat. Men nu gick det en stor bit. Jag tänker inte ringa i dag i alla fall. Tandläkarbesök är inget jag längtar efter.

Jag tror jag ska lut´ikull mig lite, som Ingvar på Lantmäteriverket brukade säga. Så kan jag brygga kaffe sedan, och fortsätta skriva!

Dagar som denna. För mig handlar det om att tillåta mig själv att bara vara. I min andra uppväxtfamilj var det inte OK kan jag säga. Budskapen ringer inuti fortfarande. Man får inte ligga på soffan och slappa. Det ska presteras, jobbas, fixas, grejas, städas, hållas på.

”Livet är ingen dans på rosor ser du!” sa min arma adoptivmor.

Jo, för tänk att det är det, om man bara säger JA till rosorna.

Då är det bara att dansa.

 

 

 

 

Lördag

ÄLSKAR att det är lördag! Jag får vakna hemma, sitta hur länge jag vill med kaffemuggen.
Älskar måndagar också, det är så kul med mitt nya jobb!
Faktiskt är det så jäkla skönt att få en anställning at the age of 62. Just för att det finns ett påstående jag ofta möter, och det är att man får inga jobb efter femtio!
Joho då.
Det går. Jag tror det handlar om att ändra på tanken!
En affirmation jag använder är
”Jag har nu mitt perfekta jobb!”

Det blir som vi tänker.

  • Om vi inte tror att det finns möjligheter så finns det heller inga.
    Tacksamhet är en annan ingrediens som påverkar mig i min vardag.
    Jag skriver tacksamhetslistor ofta.
    Här kommer dagens:
    Jag är tacksam för

... mitt nya jobb
… mitt hem
… en ledig dag
… musik
… att jag är mormor till jordens gulligaste småknattar
… att jag slipper dricka alkohol (Fy så segt att vakna med huvudvärk och trötthet och bara vilja dra en filt över sig! Det slipper jag!)
… att jag har kaffe
… min familj
… mina vänner
benen som bär mig
… mina händer som kan hålla i dom jag älskar
… min mun, mina ögon, öron
… att jag är jag.

Låtar som väcker minnen.

I morse fick jag ett plötsligt infall att ta med mig min resväska. Den står alltid till hälften packad, eftersom jag far runt lite hit och dit, och jag tycker det är onödigt att packa upp den mellan gångerna. Jag kunde inte sova i går kväll, halva natten gick och jag skulle ju upp tjugo i sex. Tänkte att det kan finnas en möjlighet att sova här i stan där jag jobbar i natt, och det fanns det. Så här ligger jag i ett hyrt rum och har det bra. Dusch och TV på rummet, whatelse do you need? Nu tror jag inte TV:n kommer att glos på så mycket, möjligen Nyheterna. Jag har ju blivit så´n på äldre da´r. En som ska se nyheterna. Fast jag undrar om det är så bra. Det gör ju saker med en att ta in en massa negativa budskap och elände. Orolig blir jag också när arméchefen går ut och säger att han tror det ska bli krig i Sverige om några år. När jag hör såna uttalanden blir jag riktigt rädd. Det är då jag får ta fram nuet. Nuet och tacksamhetslistorna.
Jag fick utmaningen på Facebook av en vän att lägga ut en låt om dagen i sju dagar. Jisses vilka minnen det kommer när jag kollar igenom mina favoriter inom musiken. Jag kan ju inte förneka att jag har haft det himla kul i mina dagar. Det har varit tårar och smärta och ledsenhet också, men det där ljuvliga, det som finns i dansen, det är jag så glad för att jag har fått uppleva. Jag vill dansa mera. Inte bara hemma i köket så pannbiffarna glöms bort och blir svarta nästan, men det där när en dansar nära nära med någon som en är halvt förälskad i eller på väg att bli, någon som luktar gott och håller en tätt intill och helst är tyst. Att dansa till en helskön låt med någon som pladdrar oavbrutet av nervositet är inte så upphetsande.
I morgon ska jag sova lite längre, det ser jag fram emot. Kaffet oroar jag mig för.
Det finns inget kaffe här där jag har hyrt in mig.
HUR SKA DET GÅ.
Får leta på en STATOIL-mack direkt när jag sätter mig i bilen.
Deras kaffe är kanon. Inte som mitt hemma, där jag får dosera med rågade mått, men näst intill.

Min morgon.

Morgonen var så vacker. Massa snö på granarna, vitt på backen, orört förutom spår från något rådjur som hade gått nära mitt hus i vinternatten.
Jag känner mig nöjd och tacksam över livet. Mitt hem och mitt nya jobb.
Det är många som säger, att ”efter femtio är det omöjligt att få jobb”. Jag tror, att om man lever i den övertygelsen, så är det nog så. Tanken styr. Jag är 62 och har fått nytt jobb – igen. Efter femtio har jag jobbat på minst tre arbetsplatser i det yrke jag är utbildad i.
Jag tror det är bra att byta ut alla automatiska tankar som hindrar oss i livet. För om vi börjar kolla var vi fick tanken ifrån, så är det sällan något vi har klurat ut själva. Antagligen har vi hört från några, att det är kört att få ett jobb efter att man har fyllt femtio. Så vem sa det? Hur är den personen? Negativ och pessimistisk troligen. Uppgiven efter alltför många försök?
Så prova igen!
Det finns möjligheter! Våga tro det, våga tro på livet, våga tro att just du är värd att lyckas.
Och granska avsändaren.
Granska dina inbyggda föreställningar som kanske är förankrade i betong.
Byt ut dom mot positiva påståenden. Affirmera. Visualisera. Dröm.