Säg ja till rosorna.

I dag låter jag själen gå i morgonrock och tofflor.

Kroppen har fått mysbyxor och den varma koftan, sliten, buren vareviga dag jag är hemma, jag vet att den behöver tvättas men vad ska jag ha då, under tiden den snor runt i maskinen.

Det är grått i dag.

Blåsigt, jag ser hur tall och gran dansar genom fönstren.

Jag tänker tillåta mig att bara vara i dag. Kanske går jag ut senare.

Men bara kanske.

Jag är ganska tom på energi. Det enda jag vill är sitta här i soffan och skriva.

Jag har ätit frukost, löst melodikryss, värmt upp en frusen matlåda med linsgryta,  och skrivit på boken.

Jag har också mailat in förslag på rubrik till en föreläsning jag ska ha i april i Gävle.

Jag bet av en tand i går kväll. En kindtand. Det har rasat bitar ur den förr. Och tandläkaren har satt ihop och lagat. Men nu gick det en stor bit. Jag tänker inte ringa i dag i alla fall. Tandläkarbesök är inget jag längtar efter.

Jag tror jag ska lut´ikull mig lite, som Ingvar på Lantmäteriverket brukade säga. Så kan jag brygga kaffe sedan, och fortsätta skriva!

Dagar som denna. För mig handlar det om att tillåta mig själv att bara vara. I min andra uppväxtfamilj var det inte OK kan jag säga. Budskapen ringer inuti fortfarande. Man får inte ligga på soffan och slappa. Det ska presteras, jobbas, fixas, grejas, städas, hållas på.

”Livet är ingen dans på rosor ser du!” sa min arma adoptivmor.

Jo, för tänk att det är det, om man bara säger JA till rosorna.

Då är det bara att dansa.

 

 

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *