När jag vet fast jag inte vet.

Söndag. Grått. Men när jag öppnar dörren hör jag talgoxarna kvittra. Det gör mig lycklig.
Jag har ätit en god lunch, kycklingfile med en sås gjord på gräddmjölk, fetaost, vitlök och massa annat gott. Tvättmaskinen går, jag har det lugnt och skönt och förbereder mig för en ny arbetsvecka.
I går träffade jag vänner, vi lunchade på Söder. När jag var och handlade efteråt hade jag turen att träffa någon jag blir jättelycklig av att se. Han är snart tre och truten går på honom och han hörs stundtals över hela ICA MAXI. Visserligen hade jag varit med honom redan på fredagen när jag kom från jobbet, men det finns två personer som jag aldrig får riktigt nog av. Han är en av dom. Den andra håller jag på längtar ihjäl mig efter. Det har gått en vecka sen sist.
Jag vet något som jag ännu inte kan veta i huvudet, men intuitivt. Det är spännande och jag får lust att agera i frågan fast det känns ju lite spoky eftersom inget är klart ens. Men samtidigt är jag övertygad om att om jag gjorde det skulle det bli full fart eftersom manifestation påskyndar saker och ting som vi vill ska hända, men bara har som en affirmation eller vision.
Ja det ska bli spännande!
Livet ÄR spännande. Hela tiden, varje dag. Och fantastiskt!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *