Finaste gänget i stan!

Mina fina vänner från när vi var barn och hela tonårstiden är alla i stan nu.

Vi träffas och äter något tillsammans på någon restaurang. Förrätt på det ena stället, varmrätt på nästa. Sitter timme ut och timme in och pratar och pratar och väcker minnen till liv.

Jag åker med glädje in till stan och själen gråter inte över det trots att det är 28 grader varmt och 20 i vattnet och solen bara öser.

Jag får träffa mina polare. Vi som har känt varandra i evigheter.

Dom vet. Dom minns att vi snattade godis på frukostrasten. Dom minns vad vi skrev på lapparna på lektionerna och gav till varandra. Dom kommer ihåg namnet på min riktiga pappa! Dom minns saker jag glömt, som att jag hade en rosa angoratröja i tonåren, som dom var avundsjuka på. Dom minns frisyrerna på killarna vi gillade och dom minns låtarna.

Dom har funnits alltid känns det som och dom är liksom en del av mig, var och en av dom.

I kväll ska vi träffas igen. Innan dess ska jag till frissan. Min frissa som jag hade för många år sedan. Hon, som klippte den frisyr som jag hittills har varit mest nöjd med. Då, 2011, när jag tog av mitt långa hår utan att blinka. With no regrets.

Jag har vaknat kl 03. Vad är det för fel på mig kan en undra. Det är ljust ute nu, klockan går mot 04. Helst vill jag ställa mig och mixa glass av turkisk yoghurt, hallon och grädde, men det vore kanske bra att somna om ändå.

Annars njuter jag av sol, sommar och lediga dagar.

Långa bad.

Frukostarna på flotten. Och luncherna med. Jag praktiskt taget bor på flotten.

I måndags var jag på en kryssning till Eckerö. Åt gott, umgicks med nära och kära, shoppade lite i taxfree. Jättetrevlig dag! Då gjorde det inte heller ont att lämna flotten! Och så här såg det ut här hemma tidigt den morgonen.

IMG_1257

 

Jag är rik.

Jag har just skrivit ner femtio punkter som gör mig rik.

Femtio.

Och ingen enda handlar om pengar.

Det som gör att jag känner mig rik är andra saker, som närheten till naturen, att jag har femtio steg till bryggan och vattnet, att jag är mormor, att jag har ett oöppnat kaffepaket i skåpet plus det ännu halvfulla i kaffeburken, att jag har ett intressant och roligt jobb och typ fyrtiofem andra saker.

Att fokusera på det vi har och känna tacksamhet för det är bra. Om jag ska gå och muttra över att jag inte har en Bayliner så kan jag kanske inte vara lycklig på min flotte. När jag är tacksam får jag mer att vara tacksam över. Så tror jag att det funkar. Gnäll leder till missnöje. I den känslan kan vi nog inte attrahera det vi vill ha.

Mina lediga dagar här på ön gör att jag tänker rätt mycket.

Jag tänker och får pusselbitarna att falla på rätt plats. Mitt är ansvaret för mitt liv. Ingen annans. Det finns så mycket jag vill göra. Jag är inte den som tänker att när jag blir pensionär, då … då ska jag skriva och då ska jag ha kurser och då ska jag gå på Friskis och Svettis. Har jag inte brunnit för att gå på Friskis hittills (utom en kort period för hundra år sen) så kommer jag inte att göra det som pensionär heller. Men det kanske finns annat jag kan göra då, som tiden faktiskt inte räcker till nu.

Jag vill leva NU.

Fylla dagarna med det jag mår bra av.

Semestern ger mig full möjlighet till det. Jag har ingen lust att resa utomlands på sommaren. Inte direkt annars heller, inte så där så jag drömmer om det.

Inte vet jag. Det kanske är nåt fel på mig. Jag kanske är astråkig som bara vill vara hemma och möjligen åka på kryssning till Åland. Men just nu är det så det är och hur det ser ut i morgon vet jag inte. Och skulle jag få lust att åka nån annanstans så gör jag väl det. Men jag har inte ens ett giltigt pass.Det kanske vore bra att skaffa. Utifall.

 

Skapa minnen.

image

Plockat blommor här vid stranden och i krukorna i kväll. Älskar att bo här! Älskar sommaren med lediga dagar och ljusa kvällar, havet och himlen med alla skiftningar. Har haft mitt lilla barnbarn här, och det har varit kolossalt roligt. Och så himla fint. Trots vädret. Vi har tittat på svarta sniglar, plockat blåbär i pyjamas till frukostgröten, plaskat med vatten i regnet på bryggan, läst olika böcker, spelat memory, (jag förlorar oftast), och räknat upp alla saker som är gröna, typ gurkor och grodor och krokodiler. Såna saker.
Jag vill vara som den mormor som Tommy Hellsten berättar om på sina föreläsningar. Hon, som rensade flundror (ska sägas på finlandssvenska.) Jag rensar inga flundror men drar jag upp en abborre så rensar jag kanske den. Någon gång.
Här ute är ett annat tempo. Ingen stress, inga bilar, inget brus. Här bara ÄR man. (Man = jag.)
Läste något Underbara Clara skrev; ”Nu skapar vi minnen som barnen ska bära med sig resten av livet, och kalla barndom. Och sommarlov”. Mina barnbarn kanske är för små än att skapa minnen, men jag tror ändå att det de får uppleva i dag kommer att vara något de bär med sig i själen.
Det här är EN del av allt. En för mig oerhört värdefull del, och förhoppningsvis även för dom.

Att vara mormor är fint så det nästan gör ont.

 

Den där rutiga boken

Lånade en bok av min dotter i helgen. En bok som hon har fått av mig i julklapp. Martina Haags. Det blev inte mycket annat gjort för mig i lördags, än läsning. Det regnade mest och mellan skurarna låg jag på bryggan, nerbäddad i solsängen med påslakan så inte myggen skulle plåga mig, och sen gick jag in och fortsatte läsa när regnet föll.

I detta läsande föddes min skrivlust igen. Den har legat i ide kan man säga. Alltså jag skriver, på bloggar och så, men inte på boken.

Men Martina Haag, hon skriver disciplinerat. Antar jag. Hur skulle det annars kunnat bli en bok.

Jag fick inspiration. Skickade efter fler böcker. Både skrivna av henne och andra.

Nu har jag snart semester. Då kanske.

Bara jag hittar min Mac.