Morgonblogg en ledig fredag.

Att äta frukost i lugn och ro en ledig fredag, det är verkligen lycka. Det regnar och är grått, men här sitter jag med min frukosttallrik och en stor balja kaffe och bara njuter. Födelsedagsrosorna på bordet. Massor av tända ljus.

Andra morgnar är det annat. Full koll på minutvisaren på väggklockan i köket. Kaffemuggen på tvättmaskinen medan jag målar mig, inget soff-mys, bara gör. På med kläderna, ut i bilen och iväg. Möter jag skolbussen före avtagsvägen till Säljemar indikerar det hur jag ligger till, samma sak med gubben med hunden i Bergby, han går efter vägen samma tid varje morgon, och missar jag honom får jag dra på innan jag svänger ut på E4 vid Axmartavlan. Vidare mot Tönnebro, där gäller det att be en bön så långtradaren före inte svänger in på 83:an för då är en rökt. Särskilt i det här väglaget som är nu, då undviker till och med jag omkörningar.

De dagar jag sitter i bilen innan ”Tankar för dagen” börjar i P1 är det lugnt. Tyvärr var det länge sedan nu som jag var ute i så god tid. Men ”Radiopsykologen” i samma kanal på torsdagkvällar är ett bra sällskap på väg hem från kvällsjobbet där uppe i Hälsingland.

Ledig fredag, med en del inbokningar. Alltså jag har bokat tid för synundersökning. När Persbrandt är på TV flyttar jag från soffan och drar fram fåtöljen en meter framför TV:n. Det måste ju betyda något. Det kanske är dags. Om inte annat så syns rynkorna mindre, säger min kompis. Det är därför, och enbart därför, som hon har brillor. Jag vill ha svarta bågar. Fast när jag hade såna läsglasögon grät mitt barnbarn och jag fick ta av mig dom. Men nu är han större.

Svarta bågar ger mig en känsla av power. Peka-med-hela-handenkänslan. Här är det jag som bestämmer, liksom. Kan vara bra vid en eventuell löneförhandling.

Jag ska också till Thunbergs om jag hinner, och kolla på nya 3008, plus handla mat, köpa små tändvedspåsar, åka till bilverkstan och boka tid, ja, det är nog bäst att sätta fart ändå. Fast jag skulle kunna sitta en timme till och sulla med kaffet. Det är mycket som ska hinnas med när en är ledig och på hemmaplan en ledig vardag.

Dream on.

Mitt liv:

  • Ligger som en rem efter vägarna
  • Befinner mig på olika mackar och tankar diesel
  • Jobbar
  • Sitter tillbakalutad med uppspärrat gap hos olika tandläkare varefter dyra räkningar betalas
  • Äter tårta

Och nu något riktigt roligt; jag har beställt en ny soffa! Den kommer före jul. I den ska jag sitta i pyjamas med min laptop och skriva varje ensam ledig stund medan elden knastrar i kaminen och det ska dofta jul i hela huset av nybakta saffransskorpor och hyacinter, och Elvis ska sjunga ”Blue Christmas” på repeat timme ut och timme in. Kaffet ska drickas ur en skitfin mugg med guldhandtag, som jag köpte i går. Och utanför ska stora, mjuka vita flingor sakta dala mot backen. Jag ska vara vaken halva natten och inget alarm ska ljuda kl. 05.50.

0c3f4e02-2a16-467d-85bd-ed8c6ec582be

Och jag ska köpa nya soffkuddar också, och ett soffbord, och M A S S O R av ljuslyktor (YOLO)

toppbild-soffa-fatolj-desktop-h162_desktop

Det är inte DEN soffan och inte det bordet men ni fattar tänket.

Jo då, klart jag orkar.

”Jag orkar inge´mer”.

Så säger jag högt till mig själv ibland.

Ofta, faktiskt. Ett par gånger i veckan, i alla fall när det inte är sommar. (För då orkar jag ALLT).

”Jorå. Du orkar”, svarar jag mig själv och släpar in tre dyngtunga vedsäckar i pyttebilen som redan är rätt fullproppad med två barnstolar i baksätet och en barnvagn i kofferten plus en IKEA-kasse.

Sedan kör jag från Valbo i kräksnö på en oplogad E16, och vidare in i risgrynsgröten på 583:an. Hemma (på den oplogade gården) ska säckarna baxas ut ur baksätet och lyftas över barnstol och ut och sedan släpas in. Med lösnaglar till råga på allt.

”Du orkar visst!” peppar jag mig själv när jag bär in säckarna och känner hur snön ringlar sig in mellan stövelskaftet och strumpan.

Och det gör jag ju.

Klart jag orkar.

A woman´s got to do what a woman´s got to do.

Kassen från IKEA med trehundra värmeljus och massor av vanliga ljus i olika bredd och längd väger ingenting jämförelsevis. Den kan jag ta på ena lillfingret. Så jag också får med mig jobbväskan in. Och DEN är tung. Inte vet jag vad som gör att den väger bly men det är kalender och anteckningsblock och paddan och mobilladdare och fjorton läppstift och hårgocka och andra nödvändigheter.

Klockan är nio när jag slår mig ner i soffan. Snart sovdags. Innan dess ska lunchlåda förberedas, vitkål rivas, Hillary´s tal tittas på och så duschen.

”Jo rå, du orkar”, säger jag igen.

Och alltihop har jag skapat själv.

Så tacksamhetslistor är bra att avsluta dagen med.

Mina tacksamhetslistor kan ni ju.

Men jag tar en i dag igen.

Jag är tacksam för

… att jag är mormor

… mina barn och deras familjer

… att jag bor vid havet

… mitt jobb

… mitt hem

… mina vänner

… min flotte

… min bil som startar och rullar dag ut och dag in

… mina ben och fötter som släpar runt mig

… att det finns kaffe till i morgon bitti

… min säng, mitt täcke, min kudde

… att jag är frisk

… att det fanns Tomte-latte på Espresso House i dag

… lunchen som VISION bjöd på

… att jag hann gå och titta i affärer i dag, prova en jacka, lukta på bodylotions (det kändes som rena lyxen för jag hinner nästan aldrig det nu för tiden)

Jag stannar där.

Tack.

Labrit!

I går kväll tog det nästan en halvtimme längre att köra hem från jobbet, än det brukar.

Jag körde sakta.

I högerfil. Som de andra, bakom långtradare och bilar med släp, bussar och lastbilar.

Det var som att köra bil i risgrynsgröt.

I morse var det uppehåll hela vägen och det tog 1.04 (jag har en App som heter Moves), och när jag kom fram till jobbet var kaffet klart och vår läkare bjöd på frukostfrallor. Han är från Lettland by the way, och numera min enda möjlighet att få skrävla lite med de få lettiska ord jag kan, som ”labrit”, ”paldies” och olika onödiga upplysningar som att ”bordet är vitt”. Nu finns det tyvärr inget bord som är vitt på min arbetsplats, så det sistnämnda kan jag inte säga. Men ”God morgon” och ”Tack” och andra artighetsfraser går bra.

Ny dag, att göra mitt bästa av. I dag har vi även handledning, alltid spännande och utvecklande.

Ha en fin dag, alla.

Fördomar.

Snön faller.

Ibland små ettriga flingor, ibland stora, mjuka sakta dalande …

I går hade jag några av mina nära och kära här. Jag bjöd på potatisgratäng med saffran och fänkål i, strödde svarta oliver ovanpå. Ett recept från en väninna som bjöd på detta en nyårsafton för några år sedan. Kyckling till. Och spökbakelser till kaffet! Sedan sagoläsning på loftet och olika ordlekar som att säga så många saker en kommer på som är blåa.

”Blåbär” säger han som är tre år utan en sekunds betänketid. ”Och delfiner”.

Sedan fortsätter vi med röd, grön, gul och brun.

När jag skjutsar tillbaka familjen till stan påpekar dottern att jag behöver en ny bil.

Det är trångt i baksätet med barnstolar och en mamma i mitten.

Pappan, som är lång som ”Långa farbrorn” sitter som en märla bredvid mig i framsätet. Själv sitter jag med näsan två dm från ratten. Så där som tanter i 40-årsbräcket i röda små Skodor. Såna med page. (Vi pratade på jobbet om fördomar en måndagsmorgon då vi har fina möten. Jag sa att jag har inga fördomar,  men kom på senare att jisses, det har jag ju! Massor. Särskilt när det gäller röda Skodor. Så jag erkände. Redan på tisdan).

Jag har tittat på bilar ett tag. Har tänkt mig en SUV och kollat på Vitara, Peugeot 2008 och Kadiar. Han som sålde Vitara sa att han hade ”tagit hem en vit åt mig för han tänkte att jag ville nog ha en vit”.

Nä du, den lätta gick hon inte på.

Gillar dessutom inte när andra tänker åt mig. Jag har tänkt åt andra (och gör det tyvärr fortfarande ibland) men är i tillfrisknande!

Men förr eller senare klickar det och då slår jag till. Det ska klicka nämligen. Lite klickade det med  2008:an sist jag var där. Det som saknas är fyrhjulsdrift. Och 3008:an kan bli för dyr. Eller inte.

Vi får se.

Tills dess affirmerar jag:

JAG HAR NU MIN PERFEKTA BIL!

 

Välkommen vinter!

Minusgrader i dag och vitt på backen. Fick som tur var komma in för däckbyte innan den dagen jag var kallad, numera tycks en inte få välja själv. Men det fanns en lucka, tack för det!

I går var jag på ön på morgonen och fick uppleva det första ”riktiga” snöfallet där. Bättre kunde det inte bli! Jag blir ju barnsligt lycklig av de första flingorna, och i går var de stora och vimsiga, precis som jag vill ha dom! På eftermiddagen fick jag hjälp att dra upp båten, under tiden väntade jag på leverans av min nya tvättmaskin.

Tiden som är nu är en av de bästa.

Tända ljus, vitt på backen, sprakandet i kaminen. Jag vill ta fram de röda ljuslyktorna redan, de juliga som sprider ett så fint ljus i rummet. Jag vill baka pepparkakor med små älskade gullungar, sätta upp stjärnor i fönstren, och röda gardiner. I granen utanför vill jag tända elbelysningen och dekorera krukan på ön med ljung och enris.

Förra året gjorde jag en juldekoration där ute, med julgranskula, enris, liten tomte. Jättegulligt.

När jag kom dit en dag var allt borta. Tio meter från huset låg tomtestackar´n halvdöd, och lite längre bort skärvor från julgranskulan. Enriset for väl till Iggön i stormen.

Och krukan låg trasig nedanför bron.

Men jag provar igen. Det ska vara juligt där ute också, så det så.