Fördomar.

Snön faller.

Ibland små ettriga flingor, ibland stora, mjuka sakta dalande …

I går hade jag några av mina nära och kära här. Jag bjöd på potatisgratäng med saffran och fänkål i, strödde svarta oliver ovanpå. Ett recept från en väninna som bjöd på detta en nyårsafton för några år sedan. Kyckling till. Och spökbakelser till kaffet! Sedan sagoläsning på loftet och olika ordlekar som att säga så många saker en kommer på som är blåa.

”Blåbär” säger han som är tre år utan en sekunds betänketid. ”Och delfiner”.

Sedan fortsätter vi med röd, grön, gul och brun.

När jag skjutsar tillbaka familjen till stan påpekar dottern att jag behöver en ny bil.

Det är trångt i baksätet med barnstolar och en mamma i mitten.

Pappan, som är lång som ”Långa farbrorn” sitter som en märla bredvid mig i framsätet. Själv sitter jag med näsan två dm från ratten. Så där som tanter i 40-årsbräcket i röda små Skodor. Såna med page. (Vi pratade på jobbet om fördomar en måndagsmorgon då vi har fina möten. Jag sa att jag har inga fördomar,  men kom på senare att jisses, det har jag ju! Massor. Särskilt när det gäller röda Skodor. Så jag erkände. Redan på tisdan).

Jag har tittat på bilar ett tag. Har tänkt mig en SUV och kollat på Vitara, Peugeot 2008 och Kadiar. Han som sålde Vitara sa att han hade ”tagit hem en vit åt mig för han tänkte att jag ville nog ha en vit”.

Nä du, den lätta gick hon inte på.

Gillar dessutom inte när andra tänker åt mig. Jag har tänkt åt andra (och gör det tyvärr fortfarande ibland) men är i tillfrisknande!

Men förr eller senare klickar det och då slår jag till. Det ska klicka nämligen. Lite klickade det med  2008:an sist jag var där. Det som saknas är fyrhjulsdrift. Och 3008:an kan bli för dyr. Eller inte.

Vi får se.

Tills dess affirmerar jag:

JAG HAR NU MIN PERFEKTA BIL!

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *