Att få vara hemma.

Men dra på trissor vad jag har det bra.

Jag behöver inte åka någonstans! Jag får vara hemma! Hemma här i mitt juliga hus och bara vara! För mig är det något oerhört stort, något jag har längtat efter och saknat länge. För jag känner verkligen ofta, att det där att vara hemma, det har blivit en bristvara för min del.

Men nu sitter jag här i soffan och i kaminen brinner björkveden och jag har nyss ätit piroger med surkål och prinskorv efter Ernsts recept. Kaffemaskinen puttrar i köket och nog ska jag unna mig en chokladkula från Lindts när kaffet är klart.

Och jag har inga tider att passa. Ingenting som ligger på.

Jag sov till tio. I natt satt jag och tittade på två rullar med Sandra Bullock, klockan blev nog två innan jag la mig. Och vet ni, det gör absolut ingenting.

Ute blåser det så det visslar i köket, och det är en måttstock på att det är på riktigt. Inget jag vill ut och gå i precis. Men inne är det varmt och mysigt.

Bilen står på gården och får julledigt, den med. Jag har inte kört en meter på flera dagar. Och inte tänker jag köra i dag heller.

Jag får äntligen landa.

Det är så himla skönt.

Jag kan lösa korsord, riktiga korsord, och när min väninna Eva ringde nyss från Åsele, kunde jag prata i lugn och ro. Jag kan sjunga på SMULE och spela morsans gamla CD-skivor med klassisk musik. Jag skulle till och med kunna tänka mig att ta fram korsstygnsbroderiet.

Men nu ska vi inte överdriva.

 

 

 

 

 

 

Julledigpunktnu

Här sitter jag nu, med brasa och ljus och hela kittet, och fattar inte riktigt, tror jag, att jag ska ha julledigt!

I många dagar ska jag vara ledig från mitt fina jobb till vilket jag pendlar dagligen. Jag behöver inte gå upp kvart i sex på länge! Och jag kan sitta uppe halva natten och glo på någon romantisk julfilm som jag har sett tjugo gånger redan, men ändå lever mig in i och gråter och våndas utan att minnas om dom fick varandra på slutet eller inte.

Kort sagt; jag kan göra vad jag vill. Precis vad jag vill och när på dygnet jag vill.

Ja, som mina väninnor som har valt att gå i pension tidigare än vid 65. Dom, som jag stundtals är väldigt avundsjuk på. Dom som gör vad dom vill och aldrig behöver stressa. Dom som får sova länge och sitta och sulla med kaffekoppen i timtal medan morgon-TV är på och dagen stiger ur rosig sky.

Det känns lite nervöst, nästan, att få så mycket tid helt plötsligt! Jag som är van vid långa bilresor till och från jobbet, komma hem och mest förbereda matlåda till dagen därpå. Ladda kaffebryggaren och duscha. Sova. Vakna, trycka på kaffebryggaren, fort på med sminket, ta med yoghurt till frukosten på jobbet och ut på E4. Förbi alla långtradare så en slipper ha dom framför sig på 83:an.

Det är ju skillnad att vara ledig på våren och sommaren ändå. När en har ljusa kvällar och en flotte att sitta på.

Nu blir det ju lite julförberedelser först, för min del. Julgardinerna ska upp och lite paket ska slås in. Kanske kokar jag lakritskola. Kanske drar jag till stan och handlar lax och sill. Och servetter. Och ett nytt duschdraperi behövs. Och Janssons frestelse får jag inte glömma. Julgransbelysningen behövs kollas. Och gamla soffan ska jag försöka bli av med innan julafton.

Ja, nu känns det som att det inte finns så mycket tid plötsligt?

Men hur som helst, jag får sova längre än till kvart i sex.

 

Fokus.

Ett tag lekte jag med tanken att bo i stan igen. Det var kanske ett halvår sedan.

Jag tänkte att jag skulle sälja mitt hus. Tills jag lyssnade inåt och förstod att det blir inget av med det.

Inte nu i alla fall.

I morgon kanske jag tänker annorlunda. Eller inte.

Eftersom jag bodde på ön hela sommaren, och hade tankar på att flytta från huset på fastlandet så sa jag upp bredbandet och TV-kanalerna och sedan dess har jag surfat på datorn med mobilen som modem eller vad det heter. Det har gått bra, men vilket meck! Har fått höja mängden tjolahopp (vet inte vad det heter), i mobilen för att det skulle räcka. Surfen tog slut ideligen.

I dag kopplade jag in bredband igen. Gud vilken lyx. Sitta på loftet och skriva utan att hålla på krångla med sladdar till mobilen. Det här gör det lättare att skriva på boken också. Bara att sätta sig med Macen i knä.

Snoret rinner och jag nyser som en tok. Det är förkylt med andra ord. Jag vill inte älta sjukdomar men nu skrev jag det ändå.

Fokus på det jag vill och önskar mer av är det som tar mig dit. Jag får massor av braiga saker nu. Bara att hålla den här kursen. Tänka rätt. Fake it till you make it, helt enkelt. Jag ger inte upp. Jag vet vad jag vill och jag har framtidsmål. Det är grejer på gång! Jag ber om vägledning och jag får det. Ibland blir det nästan skrämmande. Bara för att det händer så magiska saker!

Jag är otrolig tacksam.

Nu har jag hittat en kvinna som kan guida mig vidare i det här med tankens kraft. Helt otroligt.

Livet är spännande! Jag åker i baksätet och det blir som det ska.

 

Stones levererar. Igen. Och jag får gelé i själen.

Sitter och surfar runt på FB efter att ha ätit en tortilla med avokado och ost som jag vek dubbel och stekte. Det var gott. Receptet såg jag på nätet i går men hittade det inte i dag … det var mer gott som skulle vara i men jag har glömt.

Jag glömmer mycket nu. Får skriva ”to-do-listor” i mobilen och hålla på. Jag har yrsel också. Stress. Inre stress. Det är mycket nu. Oh jag flänger runt. 83:an, E4 söderut och norrut, alltså min bil är mitt second home. Känner att det är helt OK att köra alla dessa mil dagligen, men det gör saker med mig.

Fast jag trivs där, i min bil.

Samtidigt längtar jag efter att få vara hemma.

Nog om den visan. Jag behöver agera. Dra i handbromsen. Innan det är för sent.

I kväll var det jag skulle skriva om. Jag kollar på FB. En länk ligger där. En länk med Stones nya ”Blue & Lonesome”.

Styggt bra. Grym musik. Världsklass. Sanslöst helt enkelt. Bättre än bäst. Det är så en blir röksugen.

Blues, så´n blues som bara Stones kan spela. Keith på gitarren – jag har inga ord. Munspelet. Micks röst. Han, min idol se´n jag var 11. Min dröm, min flykt, kanske  var Stones en del att jag liksom orkade. För min tonårstid var ingen räkmacka.

Gå in och lyssna på Spotify.

Håll i hatten.

Det här går rätt in i blodet. In i själen. På repeat.