Stones levererar. Igen. Och jag får gelé i själen.

Sitter och surfar runt på FB efter att ha ätit en tortilla med avokado och ost som jag vek dubbel och stekte. Det var gott. Receptet såg jag på nätet i går men hittade det inte i dag … det var mer gott som skulle vara i men jag har glömt.

Jag glömmer mycket nu. Får skriva ”to-do-listor” i mobilen och hålla på. Jag har yrsel också. Stress. Inre stress. Det är mycket nu. Oh jag flänger runt. 83:an, E4 söderut och norrut, alltså min bil är mitt second home. Känner att det är helt OK att köra alla dessa mil dagligen, men det gör saker med mig.

Fast jag trivs där, i min bil.

Samtidigt längtar jag efter att få vara hemma.

Nog om den visan. Jag behöver agera. Dra i handbromsen. Innan det är för sent.

I kväll var det jag skulle skriva om. Jag kollar på FB. En länk ligger där. En länk med Stones nya ”Blue & Lonesome”.

Styggt bra. Grym musik. Världsklass. Sanslöst helt enkelt. Bättre än bäst. Det är så en blir röksugen.

Blues, så´n blues som bara Stones kan spela. Keith på gitarren – jag har inga ord. Munspelet. Micks röst. Han, min idol se´n jag var 11. Min dröm, min flykt, kanske  var Stones en del att jag liksom orkade. För min tonårstid var ingen räkmacka.

Gå in och lyssna på Spotify.

Håll i hatten.

Det här går rätt in i blodet. In i själen. På repeat.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *