Separationsångest.

Tomtarna ska bort nu. Läggas i olika kartonger. Jag har två gäng med småtomtar, och en Stor-Tomte. Stor-Tomten är ny för i år, och heter Atle.

De andra gäng-tomtarna är små. Några röda och vita, andra helt vita. De vita står på en rund duk som jag fick av barnens farmor, i ett fönster uppe på loftet. Dom står där, samlade runt en guldig glittergran.

Jag blir glad varje kväll när jag klättrar upp dit, och ser det där Tomtegänget, och lika glad varje morgon när jag ska ner igen.

De röd-vita tomtarna  står i ett annat fönster tillsammans med såna där röda träljusstakar, gjorda för julgransljus. Bakom står några julkort och glittrar. Azalean bredvid blommar för andra gången.

Och nu ska dom tas bort.

Julgranen gick det utmärkt att kasta ut förra helgen. Den tog för mycket plats och hade börjat barra, så kulorna gled av grenarna rätt vad det var. Julstjärnan i fönstret är kvar. Jag tycker så mycket om det där milda varma ljuset som blir när bara den är tänd.

Den andra julstjärnan, den på loftet, den slocknade i går eftermiddag med en smäll, när jag satte i laddaren till Macen i en annan kontakt! Och när jag tog ner stjärnan såg jag att lampan hade gått sönder, inte i skärvor, men lossnat och låg i en av stjärnans uddar. Det är något med elen i den här kåken som inte känns alldeles fulländat. Som lysrörsarmaturen i köket. Det tar upp till fyra minuter innan den börjar lysa från det jag har tryckt på strömbrytaren ibland. Så när jag har glömt att jag tryckt på strömbrytaren och gjort det jag skulle i mörkret och går in i rummet och sätter mig, håller jag på hoppa ur brallan när lyset tänds i köket. ”Hjälp vem är det som tänder lampan?!” Och sedan minns jag ju.

Om någon elkunnig läser detta tar jag tacksamt emot tips. Ett tips fick jag av exmannen; att byta glimtändare. Jag har bara inte kommit ihåg det… Men varför gick lampan i stjärnan när jag satte i kontakten till laddaren? Det gör jag ju nästan varenda dag?

Jag gick på walkabout i dag. Vid ön var det för mycket vatten för att jag skulle våga prova att vada över. Vill ju dit och kolla lite, gå in i huset, känna doften där inne, skriva lite i dagboken. Prata lite med tomtarna. Ja, för där finns det också tomtar. Två stycken. Dom bor där året runt och får stå i fönstret under vintern. Annars bor dom i ett litet rum där.

När jag gick tillbaka mötte jag en granne som jag bara träffat en gång tidigare vad jag minns. Vi stannade och pratade, det blev ett möte, inte bara det där ytliga snacket. Ganska länge stod vi där nere vid båtupptagningsplatsen. Det var ett otroligt fint samtal. Hon bjöd hem mig på kaffe och jag tackade nej. Just i dag gick jag ut i min pyjamasjacka med en sjabbig gammal stickad tröja från Gina Tricot utanpå, och jag hade mina visserligen bekväma, men sjabbigaste walkabout-brallor och kände mig inte presentabel på en fläck. Jag hade borstat tänderna innan jag gick, men det var väl också allt. Mössan nertryckt över håret som var okammat. Ja, ni fattar.

Så jag tackade nej. Ångrade mig lite efteråt men hoppas det blir fler chanser. Hon var verkligen intressant att prata med.

I kväll ser jag fram emot att titta på sista delen av ”Delhis vackraste händer”.

Och kanske ”Stjärnorna på slottet”.

Tomtarna, ja, dom får ett dygn till, kanske två eller flera. Ingen har fått negativa konsekvenser av prydnadstomtar, vad jag vet.

 

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *