Längst ut på trampolinen.


Köket, som är i minsta lagret, var nyss överbelamrat. Jag fick en ingivelse att laga olika maträtter och lägga i matlådor.

Att gå ut och äta på lunchen är förödande. Särskilt när det är buffé. I Bollnäs är det oftast buffé.

Så jag kommer att tacka mig själv under veckan som kommer.

Men det blir då.

Just nu har jag ryggont och känner mig rätt slut. Ryggontet kommer på grund av en diskbänk som är gjord för pygméer. Inte för en ståtlig dam på 1.76.

Ibland känner jag mig som en unge som står längst ut på trampolinen och tänker hoppa. Utan att våga. En unge som står där och håller för näsan så det är fixat tills en plumsar i. Skräckslagen. Vill. Vågar inte. Snurret i magen. Känslan av svindel. Vill. Måste våga. Men står kvar.

Jag tänker i alla fall inte klättra ner från trampolinen igen.

Jag står kvar där och huttrar.

Och jag blir min egen terapeut för en stund och ställer frågan:

 – Vad skulle du behöva för att våga hoppa?

 – Garantier.

Och garantier får vi inte i livet. Vi vet inte ens om vi lever i morgon.

Så det finns bara ett sätt, att tålmodigt lyssna till sin egen viskande vilja, och vänta på startskottet.

 

Ett glas Bubbel

Jobbat sent
lång väg hem
stjärnor som gnistrar
på mörk februarihimmel

in och startar tvättmaskinen
micrar matlådan som jag inte åt i kväll
nakna fötter i kängor
hämta in mer ved
brasa
soffhörn
ett glas bubbel

Nu hajade ni till eller hur
Bubbel! Hon!
Ja hon.

bubbelmingel
bubbel hit
bubbel dit

hon, som inte undrar
vad det är
som gör
att allt
precis allt
ska beseglas med bubbel

för hon vet
hon hade varit där själv
om inte.

Kvinnliga nätverk
på Internationella kvinnodagen
”Vi startar med bubbel”
”Snittar och champagne”

författarträffar
Bubbel
Babyshowers
Bubbel
Tupperwareparty
Bubbel

Arlanda
bubbel
barnkalaset
bubbel
nytt jobb
bubbel
After Work
bubbel
februarisolen
bubbel
fredag lunch
bubbel
jag är glad

att jag hann sluta
innan ”Bubbeltrenden”

självklart
hade jag också
kanske hade det gått fortare
jag hade varit
längre ner
på kurvan

jag är glad
att jag är glad
utan bubbel

att mitt bubbel
inte innehåller alkohol
det går att köpa på ICA
i PET-flaska
som kan pantas

för skulle jag
dricka bubbel
det andra bubblet
så fort jag kände mig glad

eller ville fira något
eller gå på kurs
delta i ett seminarium
träffa andra kvinnor i olika nätverk

då vore jag antagligen

död

Bubbel
låter så oskyldigt
glättigt

men bubbel gör sitt

Det är söndag och jag måste ingenting.

 

Tog med mig lunchtallriken ut på trappen nyss men det var lite väl kallt med bara t-shirt och pyjamasbrallor. Men hade jag haft vett att åtminstone sätta på mig en långärmad stickad tröja och kanske ett par strumpor, så hade jag nog suttit kvar där ute.
Tårna såg jag plötsligt i solljuset. Jisses. Avskavt nagellack på stortårna och de andra var helt utan. Jag tror inte jag har målat tårna sedan jul. Jag målar alltid rött med guldglitter till jul. Sedan är det lite hipp som happ fram tills det är dags att gå barfota och i öppna skor. Då har jag fotvård på flotten, med skrubb och fotkräm så fötterna blir alldeles lena, och så målar jag tånaglarna cerise. Och solen skiner och sädesärlan trippar runt på stenarna. (Om jag får bestämma).
I dag måste jag ingenting. Egentligen måste jag aldrig någonting. Men jag väljer att åka till jobbet, för att det är ett fantastiskt jobb och för att jag får lön. Men jag måste inte.
Jag valde att laga mat i dag. Det räcker till matlåda också, och det är bra för mig. När jag går ut på lunchen och det är buffé tappar jag all sans och äter för mycket och faller i paltkoma efter en stund.
Min soffa som jag köpte till advent är inte sig lik. Den var jättefin då, med julkuddar som var röda och några med tomtar på och renar och en i guldglitter och allt vad det var. Nu liknar soffhörnet, som snabbt blev mitt att leva och dö i, en plats som ser ut som Jerusalems förstörelse, som morsan sa.
Det är papper och skrivböcker och mobilladdare och pennor och servetter och tomma kartonger från Nordic Feel och Skincity (ja jag hade slut på hudvård), och pärmar och en MIO-katalog och en räkning i en enda röra.
Och mitt i alltihopa sitter jag med benen i kors och skriver.
Jag bloggar och jag skriver en rad ibland på någon av mina books-to-be-färdiga-snart, och jag har en hemsida som jag försöker fixa till så att den blir bara superbra, men den är inte klar än så jag väntar med att lägga ut länken.
Men nu behöver jag kaffe.
Vad behöver du just nu?

Första utefikat!

Att vara hemma är lyx för mig, som ”flänger” så mycket hela tiden, (som min kompis säger).
Ja, jag flänger. Många tusentals mil varje år. Norrut och söderut. E4 och 83:an. Queen of the road.
Kanske det är därför som jag verkligen njuter av att vara bara hemma.
Gå på walkabout, hänga i soffhörnet, elda, brygga kaffe, skriva.

I går var en sån dag. Jag tog mig över till ön och gjorde kaffe. Hade med mig en muffins som jag och barnbarnet bakade förra helgen. Satt ute på bron och fikade. Det var ingen värme, men solen sken. Det var fint.
I dag ska jag på uppdrag som medium. Det blir spännande. Därefter hämtar jag mitt andra barnbarn och åker på konserthuset med honom! Och i kväll lite jobb.