Valborgsmässoafton

Jag bad om deltid på mitt jobb, men blev nekad. Kollegorna menar att det arbete jag inte skulle göra då skulle komma på deras lott.
Ja, det kan ligga något i det.
Fast vi jobbar ju inte exakt med samma saker, så jag vet inte. Men jag tänker inte framhärda i saken. Är det lätt så är det rätt, som Kay Pollak säger. Någon sa att du har ju rätt att ta ut pension på deltid, ja, det kan så vara, men jag avvaktar.
Tidigare i livet har jag slagit min panna blodig för att få min vilja fram.
Det har med backspegeln i handen visat sig, att det inte alltid var så genialt.
Men trött är jag när jg kommer hem på dagarna, trött så jag fastnar i soffan. Där blir jag sittande.
Utom en kväll, då stack jag ut i skogen och joggade- gick – joggade – gick. Det var en once-in-a-decade-event. Tyvärr.

Jag blir glad av

… en ledig dag

… blåsippor som jag hittar med mitt barnbarn

… kaffe

… krokusar under björken på ön

… bra musik

mina älskade barnbarn

… koltrasten

… en ny mascara (som gjorde att mina fransar blev kolossalt långa!)

… havet

… kryssningar

… människor som vill tillfriskna från sitt beroende

… att umgås med min familj

… sovmorgon

… att samtala med likasinnade; människor som vill växa 

… Lill-Babs

… att vakna och veta att jag får somna om

… en ny bil

... tightsen och tunikorna jag skickade efter från Gudrun Sjödén

… Loka Citron, iskall

… blå himmel

… min flotte

… ett bad i min badbalja från www.villbada.se

fina minnen från mitt långa liv

… mina vänner 

… tulpaner

… glada tankar

… stjärnklara nätter

… bofinkens serenader 

Önskar er alla en trevlig Valborg, nu ska jag gå till kasen!

 

Påskar har kommit och påskar har gått.

Medan jag dekorerar påskriset med gamla fina glasdroppar från 50-talet, som ljuset speglar sig så vackert i, och små, små talgoxar och domherrar i trä från hemslöjden, så kommer minnen.
Mina första påskminnen är från ön, glada lyckliga påskar då mamma gömde påskägg till mig som jag fick leta efter i skogen. Inuti fanns alltid en gul marsipankyckling som till hälften var doppad i choklad, och annat godis, och ibland en liten present.

Hon bakade små supergoda maränger också, att ha till fikat. Och sockerkaka. Det var första gången efter vintern som vi sov över i stugan, och ögrannarna kom också för att bo kvar över påsken, även de som hade huset närmast oss, och som flyttat till Stockholm. Det var ungefär som när Tjorven står och väntar på Pelle och Johan och Niklas i Saltkråkan!
Och sedan kom den första påsken då jag skulle få vara hemma själv, det var riktigt stort eftersom jag var så strängt hållen, och jag hade väl ljugit ihop någon story som lät acceptabel förstår jag, för hade jag talat om som det var, att min pojkvän skulle komma, då hade det aldrig gått.
Pojkvännen i sin tur hade fått en slant av sin mamma, för att köpa en bukett blommor till mig. Pojkvännen köpte inte blommor, men kom på moppen med mellanöl på pakethållaren.
Jag kanske var 16 och han 17. Och vi rökte i öppna fönstret i vardagsrummet och drack bärs och pussades och spelade Creedens halva natten.
Vi gifte oss sedan, han och jag, och fick små söta barn och köpte husvagn som vi firade påsken i, på Medskogssjöns camping vill jag minnas. Det var mysigt. Jag satte påskris i en vas på det lilla bordet, och vi åt påskmat, och en gång kräktes ett av barnen och vi fick åka hem illa kvickt. Magsjuka i en husvagn är aldrig särskilt lämpligt.
Barnen fick också leta påskägg varje år, och inuti låg olika godisar och såklart varsin marsipankyckling, till hälften täckt av choklad.
I år får inte mina barn något påskägg av mig. Det har vi kommit överens om. Herre gud dom är snart i medelåldern. (Fast jag vet verkligen inte om jag klarar det … de kanske får varsitt ägg med någon liten sak i, och möjligen en marsipankyckling, självklart till hälften täckt med choklad.)
Men nya småttingar har kommit, som mormor kommer att gömma ägg för. Gissa vad det är i de två äldstas ägg, förutom varsina solglasögon och möjligen några godisar?

GLAD PÅSK alla!