Trygghetszonen.

Försöker ställa in skärpan efter alla kravlösa sommardagar.

Dagar utan tider att passa, lugna morgnar med sena frukostar på bryggan, lulla-runt-i-pyjamas-förmiddagar och inga som helst måsten. 

Jag har fortfarande möjlighet till allt det där, men det börjar krypa på med olika obligations, vad det nu heter på svenska. Så jag behöver lite struktur på min tillvaro, lite bara.

Det kan bli en spännande höst, eller så kan det bli en höst i den trygga rondellen, där jag kan välja att köra runt, runt i samma cirklar som de senaste åren.

Att gå emot rädslorna är att utvidga sin trygghetszon.

Att gå emot rädslorna är att växa.

 

 

I gästis.

Lite kyligare i luften i dag.

Hämtade några vedträn och gjorde en brasa. Sotaren rekommenderade att spjället ska stå öppet hela tiden, även när ingen eldar, så skulle det inte ryka in. Förstår inte logiken, men har haft det så sedan han var här i juli.

Inte hjälpte det.

När jag satt med min omelett kände jag att det hade börjat ryka in. Upp med fönster och dörrar, men efter maten tog jag datorn och gick ut i gäststugan. Nu svider det i ögonen lite.

Känner vemod i dag. Några av de som bor här bara på sommaren lämnar.

Jobb och annat väntar. Semestrarna är slut.

Och jag hamnar i valet och kvalet.

Should I stay or should I go?

Det är märkligt, det där, att det känns gott när det lyser i huset mitt emot under mörka augustikvällar. Även om det är vatten emellan. Även om det inte ens är på samma ö.

Jag tycker om tystnaden och friden. Det betyder så mycket att slippa jäktandet som jag upplever när jag är i stan. Trängsel och köer, parkeringsvakter och elände. Larmet. Det ständiga larmet. Det blir aldrig helt tyst.

Ändå finns en del i mig som leker med tanken ibland.

En liten lägenhet på söder. Med badkar.

Jo, tanken kittlar.

Men det ena behöver inte utesluta det andra.

Det blir som vi tänker.

 

 

Me and the sea.

Kaffet.

Det är urdrucket.

Finns det något sorgligare än urdruckna kaffemuggar när en vill ha mer.

Särskilt när det är dagens första.

Den är snudd på helig.

Stör mig inte när jag sitter med den säger jag bara.

Och inte innan heller. Det är ännu värre.

Min frukost är inte något en bara vräker i sig snabbt innan en ska rusa vidare. Jag njuter. Medveten om hur varje tugga smakar, hur kaffet doftar, och vad jag tänker på under tiden. Om jag för ovanlighetens skull har TV:n på, så ska det inte vara nyheter och pratas om krig, mord och eländes elände. Däremot tittar jag gärna på någon glad person som talar om hopp och glädje och ger mig inspiration till alla mina drömmar, visioner och mål.

Jag börjar min dag med tacksamhet. Det finns så mycket att vara tacksam över! Små mirakel. Ögonblick att samla på. Lyckostunder.

I går kväll när jag kom tillbaka hem efter en walkabout hade vinden avtagit och jag tog flytvästen och drog ut på havet. Det var en av de finaste sommarkvällarna hittills i år. Jag slog av motorn utanför några öar vi kallade Måsöarna när jag var barn, och låg där och drev medan solen sjönk och himlen färgades röd.

Där och då var jag totalt uppfylld av tacksamhet.

Tacksamhet att få bo vid havet, tacksamhet över min lilla båt, tacksamhet över varandet. Att kunna se, uppleva, njuta av stillheten och känna andligheten där ute på vattnet.

Livet är fint. Stunder som den i går kväll finns liksom kvar i mig länge.

Faktiskt var hela gårdagen en dag att njuta av. Jag tog med mig datorn till bryggan, satt som på ett kontor där och skrev i solen. Badade, fikade, och betade av punkterna på gårdagens att-göra-lista. Det var inga betungande uppgifter, men jag behöver skriva upp saker för att jag inte bara ska bli liggande på bryggan en hel dag och drömma.

Det är lätt gjort att jag hamnar där. Och många dagar tillåter jag mig det.

Men jag behöver agera i vissa saker också, och fundera på vad det är jag egentligen vill med mitt liv. Det är bra att veta, så jag kan fokusera på det.

Det blir som vi tänker.

 

 

 

 

Katastroftänket

Eftermiddagen sabbade jag för mig själv genom att tillåta mig tänka och tolka en händelse negativt. Helt i onödan.
Att jag aldrig lär mig. Katastroftänk kommer ofta ur dysfunktionella uppväxtmiljöer (läs alkoholistfamiljer). Tack och lov finns det hjälp för oss så kallade ”vuxna barn”. Och ansvaret att tillfriskna från dyssiga beteenden är mitt. Bara mitt. Det går inte snabbt att bli av med alla mina dysfunktionella karaktärsdrag men jag lovar att om jag hade levt mitt liv utan att ens reflektera, och förneka och fortsätta söka lindring i yttre företeelser, så hade det varit katastrof på riktigt.
DET FINNS EN LÖSNING!
Tack för det.
På riktigt.

 

PS Det blev ingen kantarellmacka i dag heller.

Min önskan här och nu

Jag sitter i soffan i mitt ”vanliga” hem och kan liksom inte känna att det är ett hem längre. Det är ett ställe som jag går till för att duscha och tvätta kläder. Jag har dessutom skapat min situation så att jag är utan mobil. Det var inte riktigt meningen.

TV:n står på. Jag ser inte texten. Soffan är för långt ifrån. Men jag tänkte det kanske kommer någon rapport om hur vädret ska bli. En vill ju gärna veta, liksom.

I fredags var jag på dagskryssning till Eckerö. Två av oss åt buffé och de andra tre valde annat. Jag äter inte varmrätter längre på båtarna. Det godaste är ändå sill och lax, olika röror och andra tillbehör. Sedan går jag direkt på efterrätterna.

Efterrätter och bakelser, det är grejer det.

När andra shoppar olika alkoholhaltiga drycker i Taxfree på båtarna går jag loss på handväskor. Hittade en liten behändig sak i fredags med olika praktiska fack i. Det var ett impulsköp ska erkännas men jag älskar väskor.

En sak som jag önskar är att jag ska kunna hitta kantareller.

Mina ögon är inte mottagliga verkar det som. Jag är skitledsen för det.

Jag behöver ha någon med mig i skogen som hittar dom. När jag ser en kan jag upptäcka allihopa. Men den första verkar vara väldigt svår att se. Det är som att


ögat behöver ställas in. Sedan söka.

På min att-göra-lista:

  • leta kantareller

  • göra en Affirmation-board

  • ÖSA BÅTEN
  • prova att komma fram till vad det är jag egentligen vill
  • bära upp två hinkar vatten från havet
  • gå på walkabout
  • fortsätta frakta onödigheter till bilen för vidare transport till Återvinningen

 

Dagens affirmation: Jag hittar kantareller lekande lätt!