”Det kan komma en decimeter snö”.

Det kan och det kan.

SMHI vet ingenting.

Det kan komma att spöregna hela dagen i södra norrlands kustland, och det kan komma att vara väldigt mörkt, kunde dom ha sagt.

Mörkt fast det är mitt på dagen. Mörkt som i ett sotararsle.

Det växer ett trots i mig.

Jag tänker inte sätta upp något tingeltangel till första advent om det ska vara på det här viset.

I Högbo snöade det, såg jag på Instagram. Stora, vimsiga flingor. Jättefint!

Men här ba´… regn och regn.

Det är dags att skriva en tacksamhetslista känner jag.

 

 

Black Friday.

Solen skickar ljus in i rummet. Jag ser blå himmel i fönstren under taken. Klockan tickar på och jag undrar tyst vad det är som gör att jag inte är hungrig. Försöker minnas gårdagen, när åt jag? Vad gjorde jag? Och jag minns att jag tog en Tomte-Latte på Espressohouse, sedan köpte jag en jacka och så gick jag och lyssnade på Maygull Axelsson på biblioteket. Efter Latten åkte ingenting ner i min mage.

Klockan tickar på och det är Black Friday.

Det gör mig stressad. Jag tänker på julklappar, det är ju smart att köpa det en svart fredag. Men svårt. Vad ska jag ge? Vad skulle de små bli glada av?

Jag vill ju köpa de ”bästaste”, finaste julklappar som finns.

En kaffe nu. En walkabout. Så får jag se om det blir stress-shopping eller om jag bara litar på att det jag vill ge kommer att finnas kvar. Och om det kostar en hundring mer då, så får jag se till att överleva det med.

Snön som kom, och försvann.

Så fint det var med snön som kom! Jag hann göra en snögubbe och se två små åka pulka. Deras mamma gjorde en snölykta som brann så fint på kvällen.

Jag gömmer det i hjärtat. Alltihopa. Och tackar för att jag var där, just då. Som jag brukar säga, det finns inga garantier i livet. Att få uppleva vardagens små mirakel och ta tillvara det fina, det berikar.

Nybryggt kaffe och en bok. En kram från en älskad person. Små glada barn som bakar lussekatter. En blek novembersol över trädtopparna. De första snöflingorna. Ett möte med en människa som är hemma i sig själv. Ett varmt skumbad. En morgon utan stress, så en kan njuta av en riktigt god frukost i lugn och ro. Doften av hyacinter.

Det finns hela tiden, det fina som vi kan välja att glädjas åt.

Vi kan också ta det för givet. Låta det passera i periferin. Som en självklarhet, medan vi fokuserar på det negativa. Vi kan fortsätta klaga över samhället, försäkringskassan, soc och det förbannade novembermörkret.

Hur vill du se på tillvaron? Vad har du för blueprints med dig från din barndom? Hur var klimatet i din familj? Klagades det mycket eller rådde förnöjsamhet för det mesta? Möter du i dag som vuxen människor och situationer (i ditt förhållande, bland vänner eller på din arbetsplats) som ibland utgör en ovälkommen ”upprepning” av din barndom? Är manuset ofta detsamma?

Vill du göra en förändring? Det handlar om dig.

Ouppklarade affärer försvinner inte av sig själva.

 

 

 

 

Tankar som inte försvinner …

När en tanke inte försvinner, då ska vi agera på den.

Den där tanken som ploppar upp och sedan aldrig mer gör sig påmind, den kan vi släppa. Låta den fara upp i det blå i en ballong. Om vi ens noterar den.

Men när tanken återkommer, gång på gång, då är det en mening med den. Det är någon/något som drar oss i en viss riktning. Den högre kraften, Universum, ditt undermedvetna eller vad du vill.

Jag har haft många återkommande ”envisa” tankar, och förut visste jag inte att jag behövde ta in dom, agera på dom. Men jag vet nu. Den som först fick mig att bli medveten om detta var Tommy Hellsten. Jag var på en av hans föreläsningar när han pratade om det.

En tanke som lockar, som ständigt finns där, som ger oss positiv energi, den ska vi följa.

Ofta bygger jag hinder i stället.

Det kommer inte att gå.

Det blir för dyrt.

Inte nu så här nära jul/påsk/midsommar/semestern/hösten …

Jag kanske inte kommer att lyckas.

Jag kanske kommer att lyckas. (Det kan också vara skrämmande.)

Hon/han kanske inte vill.

Jag har inte tid.

Tänk om det inte blir bra i alla fall.

 

Jag är så trött på mig själv.

Det verkar bli värre med åren, det här eviga grubblandet hit och dit.

Förut gjorde jag bara.

Pang Tjong.

Och det blev bra. Bättre än bra.

Jag ska genast kontakta en person som funnits i mina tankar i flera månader.

Nu.

På en gång.

En Latte medan skymningen faller.

 

Här på Espresso House sitter jag och längtar efter snö. Ja, jag blev så kaffesugen så jag valde att gå hit. Har endast hunnit med en sen frukost hittills och några nachochips med crème fraîche till lunch. Inte tänkt som en lunch ens men jag slängde i mig det innan jag åkte hemifrån. Jag åkte på vernissage och därefter till körrgår´n som farmor Signe sa. Tände en gravlykta i minneslunden. Fint är det med alla lyktor den här dagen!

I kväll ska jag se på ”Så mycket bättre”. Och jag ska avslöja en till sak. Jag har börjat glo på Wahlgrens värld på datorn. Det är lite halvskämmigt känner jag. Jag menar Hallå!

Har tagit fram lyktan på bron också. Det är fint att det brinner i den vissa kvällar. Inte alla. Men en kväll som i kväll, absolut. Och första advent. Alla advent.

Nu åker jag vidare.

Latten är slut.

 

Jag hittade en workbook från 2015

Mitt  bloggande har blivit ett behov igen.

Jag sitter i soffan och äter frukost och när den är slut kommer skrivlusten. Så har det blivit nu. Igen. Det är ibland långa uppehåll här i min blogg. Då är inte skrivandet en prioritering.

Jag hittade i morse en work-book från 2015, som heter ”Create your shining year”. En färgglad sak med fina illustrationer och plats att skriva de uppgifter som finns. ”100 things to do in 2015” står det på ett ställe, och så följer fyra sidor med möjlighet att skriva själv. Jag har skrivit 66 saker. Saker som jag ville göra 2015. Jag har skrivit med olika färgpennor och blir glad när jag nu läser vad jag skrev, och ännu gladare när jag inser att otroligt många av punkterna har jag gjort! Jag har nått en massa mål, med andra ord. Och här kommer det igen; det som säger att när vi skriver våra mål så är vi på väg.

Några saker jag skrev, som blev av under 2015 (och några under 2016 och 2017):

  1. simma i havet (gör jag i och för sig varje år men ÄNDÅ)
  2. bo mera på ön
  3. gå en kurs (många har jag gått!)
  4. föreläsa om beroende och medberoende mm
  5. utvecklas och växa
  6. vara tillsammans med mina barnbarn (som blivit ännu flera nu)
  7. sälja mina kort som jag målat (jo då två såldes 2017, men har även gett bort)
  8. skratta ofta
  9. delta i workshop
  10. köpa massa tulpaner
  11. skaffa en ny bil ( 2017)
  12. träffa nya vänner 
  13. köpa ny väska (som om det skulle vara ovanligt)
  14. åka på kryssning
  15. gå till frissan
  16. skaffa flytbrygga/bryggbåt (DET BÄSTA JAG GJORT)
  17. sätta gränser (även mot chefer)
  18. ha rött läppstift ofta
  19. forsla bort husvagnen
  20. visualisera
  21. sätta upp en hängränna (check 2017)
  22. leda skrivkurser
  23. ha grupper för anhöriga
  24. gå upp tidigt en morgon i juni och äta frukost på en klippa på andra sidan ön
  25. färga ögonbrynen på salong
  26. bjuda hem M och T och E
  27. bo på hotell
  28. dansa fox
  29. gå på konsert
  30. lära mig något nytt

 

Ja, 30 av 66. Inte alltför illa.

Bland de 36 saker jag INTE genomfört kan nämnas:

måla huset

ge ut en bok för anhöriga (den är NÄSTAN klar)

fixa ett nytt badrum

äta nyttigt (jo i perioder har jag lyckats men det spricker hela tiden!)

åka på SPA (fattar inte varför jag inte!)

motionera (fattar varför jag inte! Det är ju så förb … t drygt!)

fixa en altan på ön (på G våren 2018)

få bra kondition 

marknadsföra mig (har inte gått på grund av anställning)

ha ett eget sommar-program i radio

dra in vatten på ön

resa

Den här ”work-booken” är jag glad att jag hittade igen. Kommer att fortsätta jobba med den. Det finns mycket kul att skriva, bl a en portabel ”dream-board”.