Snön som kom, och försvann.

Så fint det var med snön som kom! Jag hann göra en snögubbe och se två små åka pulka. Deras mamma gjorde en snölykta som brann så fint på kvällen.

Jag gömmer det i hjärtat. Alltihopa. Och tackar för att jag var där, just då. Som jag brukar säga, det finns inga garantier i livet. Att få uppleva vardagens små mirakel och ta tillvara det fina, det berikar.

Nybryggt kaffe och en bok. En kram från en älskad person. Små glada barn som bakar lussekatter. En blek novembersol över trädtopparna. De första snöflingorna. Ett möte med en människa som är hemma i sig själv. Ett varmt skumbad. En morgon utan stress, så en kan njuta av en riktigt god frukost i lugn och ro. Doften av hyacinter.

Det finns hela tiden, det fina som vi kan välja att glädjas åt.

Vi kan också ta det för givet. Låta det passera i periferin. Som en självklarhet, medan vi fokuserar på det negativa. Vi kan fortsätta klaga över samhället, försäkringskassan, soc och det förbannade novembermörkret.

Hur vill du se på tillvaron? Vad har du för blueprints med dig från din barndom? Hur var klimatet i din familj? Klagades det mycket eller rådde förnöjsamhet för det mesta? Möter du i dag som vuxen människor och situationer (i ditt förhållande, bland vänner eller på din arbetsplats) som ibland utgör en ovälkommen ”upprepning” av din barndom? Är manuset ofta detsamma?

Vill du göra en förändring? Det handlar om dig.

Ouppklarade affärer försvinner inte av sig själva.

 

 

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *