Lugna lördag

Frukost i soffan, tända ljus och bara tyst.
Ingen stress.
Tänkte på dagens möjliga göromål och bestämde mig för att bara vara hemma. Har varit iväg så gott som varje dag den här veckan, på nån grej i stan. Föreläsning, Friskis & Svettis, bilverkstad, vattengympa, frissan, HLR-kurs, lunch med väninnorna och besök hos barnbarn. Så i dag har jag bara varit ut till friggeboden och hämtat lite grejer, och fyllt på till fåglarna.
Jag planterade om en paraply-aralia som har haft det trångt i sin kruka alltför länge. Det gav lite vårfeeling! Klippte ner mitt penningträd också, och rosengeraniumen. Februari-göra som fått stå åt sidan de senaste åren på grund av tidsbrist.
Vid husknuten har jag spår av rådjur och en morgon gick två älgar precis utanför.
Talgoxarna har fått ett eget Bregott-paket! De har talgbollar också, och hoppar emellan.
I kväll ska jag göra mig en räkmacka och titta på ”Mello”. Jag är dock inte så engagerad eller insatt i artister och låtar. Förra lördagen sjöng jag ”Vyss lull” för en liten gulltulta medan programmet pågick och har inte brytt mig om att kolla på det efteråt.
Men det kan vara lite trevligt att se när det ändå inte finns annat som lockar.

Jag är tacksam i dag också.

För livet.

För ljuset som dröjer sig kvar allt längre för var dag.

Och tusen andra ting!

Mobilstopp.

Men skulle det vara möjligt att göra små iPhone-kommunikationsfickor (eller Android-) efter vägarna nu när en inte ens får hålla i sin mobil när en kör? Som små p-fickor där en kan svänga in och svara på ett meddelande eller leta på något intressant avsnitt av Radiopsykologen eller kolla Eniro för att kunna ringa till någon som inte ligger i telefonlistan?
Den där Siri är inte att lita på. Fast hon är ju bra på det viset att en faktiskt inte behöver ta i sin iPhone, bara ropa ”Hej Siri”, så är hon på. Men hon fattar fel ofta. Väldigt fel. En dag när jag frågade efter närmsta Espresso House kom det upp en karta över Oklahoma på min CarPlay?
När jag dikterar SMS för Siri kan det bli helt galet. Som tur är kan en ju be att få lyssna innan hon skickar iväg det.
Ja, jag tänker ofta på det här. Det kan vara väldigt långt mellan ställen att stanna på ibland. Och väldigt bråttom att få något utfört som tidigare lätt hade fixat sig med en hand på ratten och ett lätt tryck på mobilen (nästan) utan att ta blicken från vägen.
Kaffe får vi dricka medan vi kör. Har heller inte hört någon säga halv sju om att man inte får måla läpparna. Nagellack däremot säger sig själv, det skulle inte gå så bra. Godispåsar OK! En vill ju ändå slänga en blick ner i påsen så en hittar just den där ljusa Pollyn och inte en mörk?
Ja, jag har sett bilar vingla och kanske har någon suttit och spelat Wordfeud eller lagt upp en status på Facebook, det är ju bortom rim och reson när det går i 90 eller ännu mer.
Men nog kunde en få trycka fram ett telefonsamtal medan en kör?

Loosa upp lite!

Snön vräker ner. Jag har fått ställa in verkstadstiden jag hade i morse, och samma sak med gymmet.

I stället sitter jag i soffan.

Efter ”Nymo” kommer Dr Phil. Det rullar liksom bara på.

Där sitter jag och nickar och hummar som jag alltid gör när jag ser på Dr Phil, eller lyssnar på Radiopsykologen.

I det senare fallet agerar jag också co-terapeut. Radiopsykologen brukar jag lyssna på när jag kör hem från Stockholm sent på kvällarna. Då pratar jag högt med klienten som Radiopsykologen har i telefonen, och hummar med när han säger något. Jag är inte alltid överens med Radiopsykologen men det betyder inte att han har fel.

Efter Dr Phil följer Sex and the City i en annan kanal.

Dubbelavsnitt. Som en kan se efter Hollywoodfruar eller något annat dramisch.

Efter första Sex and the City blir jag kaffesugen igen, det blir liksom ett två timmar försenat ”elva-kaffe” som jag minns från barndomen. Det händer att jag dricker elva-kaffe numera, om jag inte ätit frukost halv elva. I dag hade jag ju tidig frukost eftersom jag skulle till verkstan … trodde jag. Nåväl.

Så går jag och drar på pannan och brer en macka med Skagenröra, som jag tack vare Guds försyn fick förstånd att köpa innan själva snöhelvetet brakade loss och en fortfarande kunde köra bil utan att fastna.

När jag står där ute i köket och månglar Skagenröra över brödet grips jag av den stora SKULDEN.

Sitta i soffan och glo på massa skit på TV, jag borde …

Borde.

Borde är ett ord som behöver tas bort ur ordlistan. Borde skapar skuld och dåligt samvete.

Jag borde ingenting. Jag har betalat räkningarna utom en som jag inte hittar, och den ska jag leta på sen. Det finns ingenting som jag behöver göra I DAG. Det är snöoväder. Jag kan inte ta mig nånstans.

Det är då jag hör mig säga högt:

– Hallå! Du har jobbat i snart 50 år. Du har fa* rätt att sitta i soffan och glo på TV och äta onyttiga Skagenmackor hur mycket och hur länge du vill. Loosa upp lite!

Och så ler jag åt det kloka jag sa till mig själv, och känner att SÅ ÄR DET.

Och nu börjar faktiskt UNGA MAMMOR som jag började titta på i går.