Jag vill bara ge honom varm choklad och bullar.

Det blev hiskligt sent i går.

Jag råkade få tips av min Instagram-vän i Hälsingland om en TV-serie för några veckor sedan.

”Bonusfamiljen”. Jag hade hört talas om den men aldrig tittat.

Så jag tittade på avsnitt 1 och längtade till nästa måndag, då jag skulle få se mer. Det var ju så himla bra!

Jag skrev och frågade henne om något jag inte riktigt hade klart för mig, det är många inblandade och ungar hit och dit. Hon svarade att jag kunde se hela förra serien på SVT Play om jag ville. Så jag liksom fick hela storyn.

I går satt jag och glodde halva natten. Förtrollad, liksom. Barnen är så söta, särskilt han som är son till Petra Mede i serien. Mitt hjärta blöder för den där ungen. Jag vill ge honom varm choklad och nybakade kanelbullar. Varje dag.

Jag är ingen serie-människa. Ingen TV-tittare över huvud taget. Eller ska jag skriva ”var” ingen TV-tittare?

Nu pratas det om ”Bron”.

Nej. Den tänker jag INTE se.

Men jag tittar gärna på ”Stjärnorna på slottet” och lite annat.

I ”Stjärnorna på slottet” och ”Så mycket bättre” tycks det finnas en tendens att nu ska alla berätta om sin barndom. Och så gott som alla har vuxit upp med alkoholism. Inte konstigt att man söker bekräftelse på scenen då. När ingen såg en.

Det blir lite som en tolvstegsgrupp i de programmen fast utan terapeut och utan egentlig lösning på problemet. Fast några av de som medverkar tycks redan ha hittat lösningen. Dom är ju nyktra och drogfria. Senast var det Regina. Peter Jöback med. Det är fint att de är öppna med det. Att de har gjort något åt sitt beroende. Lagt av. Hittat ett liv.

Ja, nu sitter jag här i soffan och är astrött efter gårdagens race.

Ute snöar det. Jag är trött på snön om jag ska vara ärlig. ”Inte en vinter till här ute i skogen” tänker jag när jag släpar in vedsäckarna balanserande på den smala gång jag skottat med barnbarnens snöspadar.

En tvåa på söder är vad jag drömmer om just nu. Tänk så bekvämt. En liten balkong att dricka morgonkaffet på i vår. Ingen snöskottning. Sandade trottoarer utanför. Närhet till fik och affärer utan att en behöver ta bilen och sladda runt i.

Att drömma sig bort är fint ibland.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *