Midsommar.

Midsommar på vår kära ö.

Lekar runt midsommarstången.

Barnbarn som sjunger med i ”Enebärssnår”.

Vitvågor på ett knallblått hav.

Flugsnapparen med ungar i holken.

Gemensam middag med alla grannarna. Sång och dragspel och massa gott att äta.

Som ett mirakel upphör regnet och solen kommer fram lagom till att majstången ska kläs.

Nya minnen skapas.

Minnen som blir till bomull runt hjärtat.

Midsommardagens morgon med två små som sover tryggt bredvid. Deras mamma och pappa får eget hus så de kan sova ut.

Nappen har ramlat ut och ligger vid hennes lilla hand. Storebror, snart 5, med sina långa ögonfransar, rufsig och lite svettig.

Jag ser på dem och ler. Stryker bort en hårslinga från hans kind.

Tänk att just jag är deras mormor. Tänk att jag fick denna gåva.

Kärleken till alla mina barnbarn, (i år var de andra två på annat midsommarfirande), är obeskrivlig.

Mina kompisar som redan hade blivit mormödrar och farmödrar sa, ”vänta tills du blir mormor, du kan aldrig tro hur det är!”. Jag tänkte, ja, om jag får nåden att bli mormor så kommer det säkert att bli alldeles fantastiskt.

Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det är så stort. Barnen väcker så starka känslor i mig.  Känslor som inte orden räcker till för.

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *