I soffan.

Jag har oftast svårt att tillåta mig att bara sitta i soffan en hel dag.

Det är en viss röst inuti som bråkar på mig. En röst som inte längre har sin

hemvist här på jorden, men i mig lever den kvar.

Jag har pratat med mig själv och sagt att jag får. Jag har all rätt i världen att bara

sitta i soffan. Hur länge jag vill.

Det brukar ibland gå bra, men inte alltid. I så fall ska det vara snöstorm ute, eller, som nu, att jag inte är helt kry. Jag är förkyld. Jag brukar inte skriva det på bloggen eller Facebook. Varför ska en skriva på FB att en är sjuk? Inte hjälper det. Och jag blir då inte gladare av att läsa om folks sjukdomstillstånd. Är en mycket sjuk ska en ringa 1177 eller hälsocentralen, men jag  ser då ingen mening med att det ska behöva basuneras ut på sociala medier.

Men i alla fall. Nu, när jag är lite krasslig, så känns det helt OK att sitta i soffan med tända ljus och en filt. Hela dagen kan jag sitta här utan att den där rösten hackar.

För när jag var barn var det tillåtet att sitta eller ligga bara när jag var sjuk.

Jag fick FANTOMEN av farsan, och ibland en chokladkaka. Det daltades och ömkades och jag fick maten buren till mig, där jag var.

Det är lite skönt i dag att vara förkyld. Jag hade färdig broccoli- och potatissoppa i kylen sen i går, så himla praktiskt. Bara att värma. Och inte behöver jag åka till stan och handla. jag har allt jag behöver.

En blek oktobersol letar sig in genom fönstren högst upp under taket och kastar skuggmönster över rummet. De flesta träd har tappat sina löv nu, så det lysande guldgula utanför köksfönstren finns inte mer.

Jag längtar efter den första snön.

Det är alltid något speciellt med den. Jag blir glad, lycklig! En natt förra veckan

drömde jag att det snöade, det var den första snön som föll, jag drömde så tydligt.

Såg flingorna falla ner mot marken.

Jag vet inte vad det är som gör att jag blir så glad av första snön. Har funderat

mycket på det. Antagligen sitter den glädjen inte i vuxna mig. Det är nog bara lill-

tjejen inuti som vet.

Hon vet nog en hel del, som jag har förträngt.

I går drog vi upp båten, jag och han som hjälper mig varje höst och vår. Det är

skönt att hon ligger på landbacken nu. Det är OK om det blir vinter och is på

viken.

Ibland har jag en tendens att ta snabba beslut och agera på dem genast. Det blir

inte alltid så bra och så får jag backa. Det har blivit så efter utmattningen.

Jag tänker att jag ska bara andas.

Inte vara så snabb med tangenterna på mobilen eller datorn.

Nu ska jag göra kaffe.

Och efter det sätta mig i soffan igen.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *