Envar sin egen lyckas smed.

Inne i köket doftar det av hyacint.

Mor Gunnel hade alltid hyacinter kring jul. Rosa. I köket får jag lite fin känsla när minnen kommer från jularna på Jungmansgränd. Paketen, chokladasken hon gömde i garderoben men som jag hittade och inte kunde låta bli. Granen som farsan och jag högg, och som det var levande ljus i. Doften av grenar som fattar eld. Och min rädsla att allt skulle börja brinna. Dadlar och nötter. Paketen från moster Sonja.

Nyss klev jag upp ur ett varmt bad. Jag använde en ny duschgrej som låg i en av luckorna i min adventskalender. Det är lika bra att använda sakerna fort, inte spara ”till ett speciellt tillfälle”. Dels lär det inte bli några speciella tillfällen på ett bra tag,  och dels är livet skört i dessa tider. Står du i kön på ICA och någon hostar bakom dig kan det vara kört. Över. Finito.

Så ta på dig din vackraste klänning fast ingen ser, smörj in dig i din lyxiga bodylotion och öppna champagnen från Côte d`Azur som du tänkte spara till femtioårsdagen. Som sagt, livet är skört.

”Var och en sin egen lyckas smed” sa hon, Gunnel. Jag begrep aldrig vad hon menade då. Hon hade många ordstäv. Ett annat som ofta dyker upp inuti skallen är ”när det blir kväller blir den late snäller”. Hon sa båda dessa med en elak blick samtidigt som hon snörpte på munnen.

Hon var ingen solstråle, Gunnel. Jag antar att hon hade sina anledningar till det. Men det fanns stunder då hon var lite glad.

Men det där med kväll, det är så sant. När kvällen kommer får jag energi att rensa skåp och sånt. Även om jag har varit halvdöd av trötthet på eftermiddagen. Nattugglor får saker gjorda. Men inte när alla andra gör.

Envar sin lyckas smed. Det är bra att kunna se guldkornen i livet. Särskilt dessa dagar. I dag var det guld att ta det där badet. På stolen bredvid hade jag linschips med dip och en kall Pepsi Max. Röda ljus bredvid.

Nuet är den enda tid vi har.

Njut av det. Så ofta du kan.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *