Färg och form.

Att göra-listan blir aldrig klar. Jag gör och bockar av, gör och bockar av … men så dyker det upp nya saker jag behöver ta tag i. Penna intill. Dygnet runt. Glömmer lätt, särskilt när det blir mycket att greja med, som alltid inför sommaren.

I dag stod ”köp skruv” överst på listan, och ny bränsletank, vilket inte blev av eftersom det inte fanns några tillhörande slangar på Biltema, men skruv köpte jag, och den nya skruvdragaren står laddad och klar. Men det är så kallt där ute i lillstugan där själva skruvandet ska ske, så jag avvaktar.

Kl 07 i morse hade jag tvättstugan, ja, jag sov i stan en natt, hade Vedic Art-kurs i går och det regnade och var kallt som attan på kvällen när jag åkte från Hofors, så jag valde lägenheten och ett varmt skumbad. Chansade på att det fanns en tvättid, behövde tvätta lakan, och gick upp i ottan, trött men nöjd med min bedrift.

Jag hade tid hos frissan klockan 12, i desperat behov av att bli lite blondare, lite somrigare, lite fräschare, och nu kommer det en note to self: FÄRGA INTE HÅRET BRUNT EVER AGAIN! Det är kul ett tag, sedan blir det tungt och deprimerande för jag känner inte igen mig själv. Särskilt inte fram på vårkanten. Sommartid är blonda-slingor-tid, även för en som fyllt 67. Punkt.

Bilen är full med saker, jag får inte med mig allt på en enda gång, det är ”en sak i taget, det viktigaste först” som gäller. Sånt som jag handlat och som ska in i kyl och frys, (plus kaffepaketet) är prio 1, senare i kväll hämtar jag kassen med nytvättade lakan till alla inblandade, fler petflaskor med dricksvatten, en krukväxt från stan (flera återstår, de står på kö), paketet med skruv, påsen med toaströ till utedasset, fasadflaggan som får duga tills en ny flaggstång kommer upp, dunkappan som fortfarande inte hängts undan (hur skulle det ens vara möjligt i denna kyla?), två par skor och båtmotorn. Och båtmotorn lär jag inte kunna få med mig. Den har legat några veckor i bilen och den ligger bra där den ligger. Hjälp kommer så småningom. Vilken dag som helst.

Jodå. Det finns att göra. Skottkärran med kratt och olika grankvistar ska tömmas, mer kratt ska i, sticklingar planteras, frön ska sås, ved ska klyvas, rötter huggas bort och slang ska grävas ned i backen.

I ain´t complaining! I love it. Här finns ingen stress över ogjort. Jag gör när jag känner för det. Det ordnar sig!

Måleriet är en stor glädjekälla just nu. Jag har målat ute, med en masonitskiva lutad mot båthuset som ”stativ”. Lekfullt och prestigelöst applicerar jag olika nyanser av grönt, blått och turkos, blandar och sprutar vatten så färgen rinner, låter det torka och målar över, börjar om, eller hittar något jag vill ha kvar, något jag vill låta bli till. Det är så spännande. I går på kursen hade vi olika övningar, jag försvinner in i en bubbla, tiden rusar, jag är i nuet, i total närvaro, uppslukad av färg, form och fantasi.

Elsa Billgrens konto på Instagram inspirerar. Jag gjorde hennes franska potatissallad med linser, sparris, ruccola och hummus bland annat. Serveras ljummen. Gjorde också hennes pitabrödsfyllda vegetariska biffar med krämig avokadodressing. Även kontot @fredriksfika inspirerar med till exempel knäckig rabarberpaj, som det var väldigt svårt att bara ta en bit av.

En fd kollega på min förra arbetsplats lämnade jordelivet nyligen. Mycket sorgligt. Han var inte särskilt gammal men hade varit sjuk en tid. Det känns så overkligt, så svårt att ta in. Märker att han finns i mina tankar mer nu, än under alla år som gått efter att jag slutade på det jobbet 1997. Alldagliga minnen dyker oanmälda upp. Hans humoristiska kommentarer, melodier han ofta visslade på eller sjöng medan han stod och framkallade flygbilder, minnen från tidiga luciamorgnar då vi i kören sjöng upp oss medan glöggångorna blandades med pepparkaksdoften. Kräftskivor familjevis på deras torp i Småland. Födelsedags- och nyårsfirande.

Rest in piece.

Den här är till dig.

 

 

 

Livet på landet.

Uppehåll i regnet redan kl elva, väderappen hade spått runt två.

Jag sätter fötterna i Foppatofflorna och går ut efter mer ved. Gör kaffe, tar fram yoghurt och jordgubbar, toppar med granola. Så jäkla lyxig känsla att ha en glasburk på kökshyllan med egen granola!

Termometern visar +4. Båten behöver ösas, jag är inte det minsta sugen på det nu.

Jag värmer vatten och diskar frukostdisken plus lite annat från i går.

Ser mina akrylfärger som jag hämtat på postutlämningen, där står de, några i  grönt, en turkos, en rosa. Och vit förstås.

Med skräckblandad förtjusning satte jag mig och målade i går. Men den där värsta prestationsångesten har försvunnit sedan jag började på Vedic Art. Jag kan leka. Leka med färgerna, måla ett lager till och ett till.

Det måste inte bli nåt. Känner så mycket längtan efter att skapa, måla och vara kreativ! Inspirationen blommar. Jag behöver plats. Önskar att jag hade en ateljé. Det kommer att komma en lösning som jag inte vet om här och nu. Jag känner det. Vet inte hur och när, det behöver jag inte veta heller.

Måsarna har byggt bo både på taket och på stenarna jag ror förbi när jag ska ut med båten.  Jag försöker prata pedagogiskt och använder mig av mina terapeutiska färdigheter men dom bara skriar och dyker mot mig. Samma visa varje vår.

Korsorden i DN är en annan passion just nu. Så kul! Minns och tänker ofta på den plats i livet jag var på, när längtan efter att ha tid med korsord var stor. Nu har jag den tiden. Kaffe och korsord regniga dagar på landet, det är grejer. Och lite akrylfärger till det.

Ljuvligt god kardemummadoftande granola.

Kan bli en krasch från en kinesisk 20-tonsraket i Europa, läser jag. Om bara några dagar. Den beräknas slå ner i sydliga Europa. Men man vet inte riktigt.

Jag vill inte tänka på det där. Jag vill se nattviolerna efter grusvägen igen i sommar. Dom är fridlysta men jag brukar kunna böja mig ner i dikesrenen och dofta. Ta ett foto. Det finns vissa saker som är mer värdefulla för mig än guld och diamanter. Nattviol är en sån grej.

Det är fredag. På väder-Appen visas symbolen för snöflingor. Well, det är inte helt ovanligt i maj månad. Jag vill ändå åka till landet i dag. Vi har en ny spis i huset. Den forslade jag till ön i båten i veckan. Det var en gynnsam vind den dagen, solen sken och det snöade inte. Sånt man får vara tacksam över. DHL kom på utsatt tid och allt bara flöt på.

Jag ska hämta utombordaren innan jag åker ut. Den är på verkstan. Har kört med elmotorn nu. Det är trevlig och tyst. Lätt att bära. Men den ska sitta på flotten. Jag har köpt ett tält nu förresten. I sommar ska jag sova ute på vattnet. Det är en punkt på min BuJo.

En dag gjorde jag en granola. Det är med smak av kar de mumma, och det är dadlar i bland annat. Recept från Elsa Billgren.

KARDEMUMMAGRANOLA
2000 ml

4 DL HAVREGRYN
2 DL RIVEN KOKOS
1 DL PUMPAFRÖN
1 DL SOLROSFRÖN
1⁄2 DL LINFRÖN
2 MSK CHIAFRÖN
2 DL PEKANNÖTTER
1 DL MANDLAR
1 DL HASSELNÖTTER
12 DADLAR
3 MSK KOKOSOLJA
1 DL FLYTANDE HONUNG
1 TSK STÖTT KARDEMUMMA
1 TSK KANEL
2 NYPOR FLINGSALT

1. Sätt ugnen på 175°c.

2. Hacka pekannötter, hasselnötter, mandlar och dadlar grovt. Blanda alla ingredienser i en skål.

3. Bred ut granolan på en plåt med bakplåtspapper och baka i ugnen i 6 minuter. Ta ut plåten och rör runt
granolan. Baka sen i ugnen i ytterligare 3 minuter.

4. Låt svalna på bakplåtspappret och förvara sen granolan i en burk med lock.

Den ska serveras på bryggan i sommar tillsammans med en krämig yoghurt och färska blåbär, medan en ljum bris smeker mina brunbrända ben och bästa kaffemuggen fylls med nybryggt doftande kaffe.