Färg och form.

Att göra-listan blir aldrig klar. Jag gör och bockar av, gör och bockar av … men så dyker det upp nya saker jag behöver ta tag i. Penna intill. Dygnet runt. Glömmer lätt, särskilt när det blir mycket att greja med, som alltid inför sommaren.

I dag stod ”köp skruv” överst på listan, och ny bränsletank, vilket inte blev av eftersom det inte fanns några tillhörande slangar på Biltema, men skruv köpte jag, och den nya skruvdragaren står laddad och klar. Men det är så kallt där ute i lillstugan där själva skruvandet ska ske, så jag avvaktar.

Kl 07 i morse hade jag tvättstugan, ja, jag sov i stan en natt, hade Vedic Art-kurs i går och det regnade och var kallt som attan på kvällen när jag åkte från Hofors, så jag valde lägenheten och ett varmt skumbad. Chansade på att det fanns en tvättid, behövde tvätta lakan, och gick upp i ottan, trött men nöjd med min bedrift.

Jag hade tid hos frissan klockan 12, i desperat behov av att bli lite blondare, lite somrigare, lite fräschare, och nu kommer det en note to self: FÄRGA INTE HÅRET BRUNT EVER AGAIN! Det är kul ett tag, sedan blir det tungt och deprimerande för jag känner inte igen mig själv. Särskilt inte fram på vårkanten. Sommartid är blonda-slingor-tid, även för en som fyllt 67. Punkt.

Bilen är full med saker, jag får inte med mig allt på en enda gång, det är ”en sak i taget, det viktigaste först” som gäller. Sånt som jag handlat och som ska in i kyl och frys, (plus kaffepaketet) är prio 1, senare i kväll hämtar jag kassen med nytvättade lakan till alla inblandade, fler petflaskor med dricksvatten, en krukväxt från stan (flera återstår, de står på kö), paketet med skruv, påsen med toaströ till utedasset, fasadflaggan som får duga tills en ny flaggstång kommer upp, dunkappan som fortfarande inte hängts undan (hur skulle det ens vara möjligt i denna kyla?), två par skor och båtmotorn. Och båtmotorn lär jag inte kunna få med mig. Den har legat några veckor i bilen och den ligger bra där den ligger. Hjälp kommer så småningom. Vilken dag som helst.

Jodå. Det finns att göra. Skottkärran med kratt och olika grankvistar ska tömmas, mer kratt ska i, sticklingar planteras, frön ska sås, ved ska klyvas, rötter huggas bort och slang ska grävas ned i backen.

I ain´t complaining! I love it. Här finns ingen stress över ogjort. Jag gör när jag känner för det. Det ordnar sig!

Måleriet är en stor glädjekälla just nu. Jag har målat ute, med en masonitskiva lutad mot båthuset som ”stativ”. Lekfullt och prestigelöst applicerar jag olika nyanser av grönt, blått och turkos, blandar och sprutar vatten så färgen rinner, låter det torka och målar över, börjar om, eller hittar något jag vill ha kvar, något jag vill låta bli till. Det är så spännande. I går på kursen hade vi olika övningar, jag försvinner in i en bubbla, tiden rusar, jag är i nuet, i total närvaro, uppslukad av färg, form och fantasi.

Elsa Billgrens konto på Instagram inspirerar. Jag gjorde hennes franska potatissallad med linser, sparris, ruccola och hummus bland annat. Serveras ljummen. Gjorde också hennes pitabrödsfyllda vegetariska biffar med krämig avokadodressing. Även kontot @fredriksfika inspirerar med till exempel knäckig rabarberpaj, som det var väldigt svårt att bara ta en bit av.

En fd kollega på min förra arbetsplats lämnade jordelivet nyligen. Mycket sorgligt. Han var inte särskilt gammal men hade varit sjuk en tid. Det känns så overkligt, så svårt att ta in. Märker att han finns i mina tankar mer nu, än under alla år som gått efter att jag slutade på det jobbet 1997. Alldagliga minnen dyker oanmälda upp. Hans humoristiska kommentarer, melodier han ofta visslade på eller sjöng medan han stod och framkallade flygbilder, minnen från tidiga luciamorgnar då vi i kören sjöng upp oss medan glöggångorna blandades med pepparkaksdoften. Kräftskivor familjevis på deras torp i Småland. Födelsedags- och nyårsfirande.

Rest in piece.

Den här är till dig.

 

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *