Vilken fin och ljuvlig dag.

Solen sken när jag vaknade. Lördag. Kaffe och rallarhalva med en tunn skiva rökt skinka, lite senap, lite ost och skivad rödlök.

Efter det på med Guns ´n Roses och började plocka, slänga, torka och dammsuga.  Lite melodikryss samtidigt och så lunch, jag tog matlådan jag inte hade ätit upp i fredags. Det var bråttom, nämligen, för jag längtade som en tok till ön!

När jag såg havet och solen och kniporna kom tårarna.

Ja, jag är en känslig typ.

Tårar av lycka, tacksamhet, andlighet.

Jag får bo här. Jag har havet. Det betyder så mycket. Utan havet kan jag inte andas.

image

Jag gick till andra sidan av ön. Då, när jag står där och bara ser ut över mitt älskade hav, kommer en korp och flyger precis framför mig, och liksom gör en gir, kraxar och försvinner bakom tallarna.

Korpen är en av de fåglar som jag får budskap ifrån.

Korpen och havsörnen, men även nötväckan, spillkråkan och sädesärlan.

Jag vet vad de vill säga mig och i dag, när korpen kom, så var det så starkt.

Två svanar låg utanför gattet.

Jag stod kvar där, och bara tog in … djupt i mitt hjärta, jag ville inte gå därifrån.

Men något fint väntade hemma, jag skulle få besök av ett litet gull! Så jag gick hem och gjorde kaffe och så dukade jag och förberedde lite tills dom kom, min dotter och hennes familj, och mitt lilla barnbarn började prata om mormors båt som ligger på land, och så tog vi oss till ön igen för att han skulle få se, innan vi gick tillbaka hem, och käkade Tacos.

På kvällen såg jag Mellon, tyckte det var fint att Frans vann, gillade hans låt och såklart Molly som bara är outstanding i sitt framförande med den rösten och musikaliteten!

På Facebook kom ett meddelande att CC-puben hade brunnit … Det har aldrig varit mitt favoritställe men en del bra band har jag sett lira där. Vet inte hur allvarligt det är, uppfattade det som att branden släcktes rätt snabbt.

Inte som när CH brann, då var det bara goodbye. Det var hemskt!

Där har jag däremot spenderat ofantligt med danskvällar i mina dar, och haft himla roligt. Men nu är den tiden ett minne blott, och dansas görs det oftast hemma i köket numera.

Hur som helst, livet är ofantligt fint för det mesta, och vissa dagar är mer förgyllda än andra.

Som dagen i dag. Tack och god natt!

 

Våga säga nej till det du inte längre vill ha i ditt liv.

Andlighet kan vara så mycket.

Det kan vara ett sätt att må bra i en strulig värld.

Att våga lita på, att allt är som det ska fast det kanske inte är som jag vill att det ska vara jämt.

Att våga lita på något större än jag själv är andlighet för mig. Kunna lämna över. Släppa taget. Åka i baksätet.

Naturen, med alla dess skiftningar, är definitivt den plats där jag starkast känner andlighet. Under stjärnorna, på havet, när himlen färgas röd av en solnedgång eller dunkelblå av ett åskväder som närmar sig. Björkarnas lila nyans i mars. Det första snöfallet, jag älskar det! Varenda år blir jag barnsligt lycklig av den första snön. Jag vill ut och fånga snöflingor med munnen och när det blir mer snö vill jag göra snöänglar!

Snö är andligt.

Vackert.

Rent.

Stämningsfullt och juligt.

Tänk om vi är här av en anledning. Tänk om vi inte bara har ett enda liv. Tänk om det finns en mening med allt som sker, med alla vi möter. Tänk om vi möter just den vi möter för att det finns en möjlighet i det. En möjlighet att växa, att bearbeta, att lära oss något om oss själva.

Kaj Pollak säger att vi har mest att lära av ”ettorna”. De, som vi inleder något djupare med, de vi blir kära i, och väljer att leva med.

Tänk om de är våra viktigaste lärare.

Tänk om de, som vi får mest smärta av i kärleksrelationer är utsända.

Tänk om vi ska upptäcka, att han är precis som mamma, eller pappa, eller styvfarsan eller någon annan vi har ouppklarade affärer med. Och nu har vi chansen att klara upp vår unfinished business. Som vuxen. När vi var barn kunde vi inte. Vi stod ut för det fanns inga val. Vi var maktlösa, vi var små varelser som inte kunde försvara oss, och ofta fick vi budskapet att det som sker här hemma talar vi inte om. Vi var utlämnade till det dysfunktionella, vare sig det gällde missbruk, övergrepp, ilska och våld, psykisk sjukdom eller stark religiös fanatism.

Vi förstod inte. Vi var förtvivlade. Ensamma i vår upplevelse.

Vi trodde att det var oss det var fel på.

Som vuxna kan vi söka upp en samtalskontakt eller en självhjälpsgrupp. Vi kan gå i anhörigbehandling. Vi kan åka på så kallade ”vuxna Barn-veckor”.

Vi kan ta hand om oss själva och välja bort det som inte längre gagnar oss.

Det kunde vi inte när vi var barn.

För att hitta till en lösning behöver det ofta göra ont först.

Smärtan gör att vi söker hjälp.

Ibland kommer en utsänd och gör illa oss känslomässigt på samma sätt som någon gjorde när vi var barn.

Då har vi möjlighet att välja.

Ska jag tillåta den här personen att behandla mig illa?

Ska jag fortsätta på samma väg som jag alltid gått?

Eller ska jag för en gångs skull stå upp för mig…

Att tillfriskna är ett sätt att få stopp på smärtan.

 

I tillit.

Har just haft ett jättebra samtal med en vän. Tänk att ibland lägger sig alla pusselbitar tillrätta. Frågetecknen rätas ut. Plötsligt är allting klart och fritt från rädsla och i stället infinner sig TILLIT.

Frid.
Lugn.
Tillförsikt.
Allt är som det ska.
Nu igen!
Om jag bara vågar stanna i den här känslan.
Länge.
Men i morgon bitti när jag vaknar kan det snurra en massa tankar i skallen igen, om att jag ska förändra, agera, fixa och styra och regissera och hålla på.
Därför skriver jag ner det här jag är i nu.
För att påminna mig om att jag bara behöver v a r a.
Här och nu.
Det är lugnt.
Släpp taget.
Sitt i baksätet.
Jag kommer att märka när det är dags.

Tidigare i veckan fick jag samma budskap från en annan kär vän och fd kollega.

Min högre kraft talar till mig genom andra människor (bland annat).

Och jag tänker igen på vad det är som är viktigt.


 

 

När tidtabellen inte stämmer.

Jag tror på en högre kraft.
Jag är inte religiös på en fläck.
Jag har en egen tro.
En andlig tro.
Jag tror till exempel inte att det finns någon slump.
Det som händer händer av en anledning.
Jag tror på att vi får budskap eller tecken och att vi möter just de personer vi behöver.
Jag tror på att det finns en mening med livet. En mening med det som sker.
Oftast får jag det jag ber om.
Ber och ber, jag snackar med min högre kraft när jag kör bil, eller när jag sitter på en sten vid havet eller går i skogen eller handlar på ICA eller var och när som helst.
Jag tackar väldigt mycket. Varje dag.
Jag tackar för det som många kanske tar för självklart.
Livet blir så ljust och fint då, när jag kan känna riktig tacksamhet för mitt hem, min säng, min familj, för alla stjärnklara nätter och för att jag har råd att köpa gott kaffe.
Ibland ropar jag till den där högre kraften, att jag vill ha lösningar på olika problem.
Varje dag ropar jag vissa perioder, men det blir inte som jag vill när jag vill.
Och så tänker jag, att nu är jag där igen och ska styra.

Ha kontroll.

Fixa.

Regissera.
Då blir jag påmind om nuet.
Och så tänker jag, hur är det just här och nu i livet?
Hittills har det inte hänt att jag har haft kronofogden efter mig, eller att jag inte har mat för dagen, eller något annat som fått mig att falla ihop och inte orkat resa mig igen.
Jag har lätt för att springa före.
Oro för hur det KANSKE ska bli är mig hack i häl.
Tills jag påminner mig själv igen och igen, att allt är som det ska.
Min tidtabell och änglarnas är inte alltid synkade.
Och jag behöver bara ta det lugnt, här och nu, en dag i taget.
Byta min rädsla mot tillit.
Så i dag är jag tacksam för, (förutom det redan uppräknade):

mitt boende
mitt vikariat
att jag har matlåda till jobbet i dag
gullpussar som jag fick i går av en älskad liten person
mitt nya gröna nagellack
familj och vänner
mitt hår
min andlighet
allt som hjälpt mig på vägen till att komma hit där jag är i dag
alla som kommer att fortsätta vara mina inspirationskällor
glädjen i mitt bröst
att jag kan sätta gränser
att jag inte har  ätit godis på elva dar
att jag bor vid havet
dansen i benen
morgondagen med ett tjugofemårsjubileum som jag ser fram emot

Prova du med, att skriva ner fem eller tio saker du är tacksam över.

Var uppmärksam på vad som sker inuti medan du skriver.