SINGEL-ICA

Nu har jag köpt ny laddare till datorn – ÄNTLIGEN, back on track, nu ska det bloggas.
Jag har ju fått svåra anfall av blogglusta när jag inte kunde dra igång min laptop, och det är så frustrerande när jag inte genast kan skriva det som är, det som kommer, det som känns viktigt just prick här och nu!
Så gör jag en anteckning i min lilla spiralbok, men sen, när jag sitter vid en fungerande dator och läser ”singlarna på ICA Söder, skriv om det””, då är jag inte alls där längre för då har det kommit något nytt som lockar och pockar och vill bli skrivet, som till exempel berättelsen om en liten kille som jag fick läsa saga för i dag, eller ett nattligt telefonsamtal på över två timmar, eller vadsomhelstannat.
Men ICA Söder, det är ju en affär dit vi singlar går, det finns köttfärsförpackningar på 378 g så man måste inte köpa hem en halv ko, och i den manuella disken går det att få exakt så mycket Ostsalami som man tror sig kunna vilja ha till fredagsmyset framför TV:n, typ fyra skivor, och en liten, liten Brie blir gott till, och om man vill kan man köpa hem tio, femton räkor i lösvikt till sig själv och katten. Men det bästa är ändå dom andra singlarna, som man kan ta emot ett leende från, ett blick i samförstånd som säger; ”Jaså du har också gått på en och annan nit, ja, jag med, men det är inte värre än att man kan ha eget fredagsmys, hejpådig!”
På ICA MAXI ska man inte gå före nyår eller, ännu värre, före Alla Hjärtans Dag, om man inte är en självmordsbombare.
Då går dom där, alla paren, med överfyllda vagnar som det hänger ut olika Hummerklor och chipspåsar från, och vindruvor och nyårshattar och gärna en romantisk DVD också, som dom ska titta på senare på kvällen, när dom har smackat i sig sina Hallonsorbéer till kaffet och den lilla Avecen.
Avecen skiter jag i, men det andra, det vill jag inte se.
Så då går jag på Singel-ICA.
Se där, jag hade lite inspiration kvar ändå, från det uppslaget.
Oj det där om att knacka på…jag tar det inte nu, det är to late eller to early, det beror på hur man ser det, men klockan är tjugo i tre.
Det tar ett tag att komma i säng.
Först ska mascaran av, då har jag en liten burk specialolja till det, sen blir det dags för cleanser av hela ansiktet, sen kommer en fuktvätska, därefter en jävligt dyr liten flaska med cellular essence och efter det en fuktlotion.
Dags för tänderna. Först tandborste, sen miniflaskborstar i tre olika storlekar och färger som ska gnussas mellan alla tänderna.
Tandhygienisten instruerade mig mycket noga här i december, det är bara att lyda.
Det tar rätt lång tid kan jag säga.
När det är klart ska det sköljas med Flour.
Spott ut, upp på loftet, sen ska fötterna smörjas med fotcreme och händerna med handcreme, och passa så det inte blir tvärtom Herre Gud.
Katten kommer sen och intar sin position på höften, sen behöver jag prata lite om dagen med min HP och sen äntligen får jag sova.
Det kostar att ligga på topp.
Hej på er!

Smått förvirrad.

Skulle du märka om du av misstag hade fått med dig fjärrkontrollen i handväskan när du åkte till jobbet en morgon?
Jag skulle inte reagera på att väskan var tyngre. Ibland har jag en rågad handväska som absolut inte går att stänga i famnen när jag ska iväg.
Men för att återgå till fjärrkontrollen, min är puts väck.
Hur kul är det när ”Sex and the city” börjar snart och jag inte kan höja volymen manuellt? Skruvade ner den helt i går när jag fick telefon.
Jo, jag har letat i handväskan och i sjösäcken och på altanbordet och i frysen och i morgonrocksfickorna och mellan dynorna i soffan och på toan.
By the way har jag hittat passet och Guccibrillorna om det är någon som har undrat.
Det inte tjuven tar kommer fram, brukade mamma säga.

När Madde presenterar vädret hör han ingenting.

– I dag var det en karl som visade vädret. Med slips. Jag är så besviken!
– Så nu vet du vad det ska bli för väder?
– Ja det vet jag. Det ska bli sol och 25 grader, svarar han surt.
När Madde presenterar vädret har han inte en susning om vad hon säger. Men han vet exakt vad hon har på sig.
Det kommer olika SMS
”Titta vilken fin blus hon har i dag!”, eller ”Såg du va fin hon var i sina vita byxor?”
Nej, jag gjorde ju inte det.
– Men vad sa hon då, vad blir det för väder?
– Har ingen aning!
Men nu vet han. Nu var det en man med slips.
Kanske har Madde gått på semester nu.
Då blir det tråkigt för min vän P.

Mummum på bio och ålande i snön.

Men det här är inte klokt. Det här med snön.
Hur ska det bli?
Jag pulsade till husvagnen i dag. Förresten, ”pulsade” är fel ord. Jag dök, simmade, ålade mig fram i och under snön. Sjönk och sjönk. Det måste ju vara farligt. Vad är det frågan om. Fattar ni, det kommer att dröja väldigt länge innan en liten gullig Blåsippa skymtar fram på stigen i år. Väldigt. Länge.
Jag skrev ett Blogginlägg som bara har försvunnit. Det handlade om att jag blev bjuden på bio i går. Vi såg ”Farsan”. Den filmen tyckte jag mycket om. En varm film.
Jag tyckte om att bli bjuden på bio också. Det var inte i går.
Det är så himla mysigt att gå på bio. Sitta där i mörkret med en påse mummum eller popcorn eller vad man nu tycker om.
Jolå satt.
Nä, men annars rullar det på. Livet, menar jag.
Jo, blogginlägget som försvann…
Det handlade om att ”knacka på där ingen är hemma”.
Det verkar ju himla dumt och onödigt.
En vis man som jag känner berättade i en handledning på jobbet, att han hade knackat på hos folk som inte var hemma, men dom som knackade på hos honom såg han inte.
Kan känna igen mig i det. Jag har börjat släppa in folk som knackar på hos mig nu. Det är riktigt trevligt att göra det. Synd att jag fattar lite trögt ibland. Fast det är aldrig för sent att förändra sig.
Att lyssna på andra är ett bra sätt.
Det kan vara budskap från Universum, fast man tror att det bara är från Maud. Eller Marja.
Jag sitter här och elden brinner i kaminen och just här och nu har jag det fantastiskt bra.
Tvättmaskinen går, efter varje sköljning går jag och tittar om det svämmar över på golvet. Det gjorde det när jag duschade sist. Men det verkar ha ordnat till sig, inget vatten på golvet i dag i alla fall.
Jag har en polare som plåtar åt ett företag. Just nu plåtar han VASA-loppet. Han är så galen. Det är han som är Agent 007 och jag är miss Moneypenny.
Om någon skulle avlyssna våra telefonsamtal skulle snart åtta Piketbussar stå här utanför.
Men Gud va kul vi har. Ingen annan fattar något.
Att ha barnasinnet kvar är en gåva. Kunna vara lite halvgalen, göra Snöänglar, skratta, busa och hålla på.
Blåsa såpbubblor.
I många av oss finns ett barn, som inte fick vara barn. Barn, som tvingades ta vuxenansvar som små. Barn, som medlade när pappa skulle slå mamma i fyllan, barn som gömde spriten eller blandade ut den med vatten, barn som gick till skolan med en sten i magen när klasskamraterna hade fil och flingor i sina.
Det är aldrig för sent att läka detta barn. Visst är det bra.

If the shoe fits – buy them in every color.

Fick ett mail från en tjej som jag pluggade på addiktologutbildningen med, och bara tjöt av skratt. Det var ett tjejmail, jag tror inte någon man skulle skratta åt det, eller vänta … jo, kanske en jag känner …
Så här: ”Remember where ever there is a good looking, sweet, single or married man there is some woman tired of his bullshit!”
Och så är det ju. Ändå ska man dit och gegga.
Den här då: ”If it has Tires or Testicles it’s gonna give you trouble.”
Forget about the tires. Det brukar lösa sig, tänkte jag när jag läste det.
I dag jobbade jag igen i den lilla orten där kråkorna flyger upp och ner. Det var möte både på för och eftermiddan, så några samtal blev det inte. Men i morgon!
När jag körde till jobbet var jag svettig. Det var mycket snörök efter alla långtradare, och det var brådis. Ni vet, måndagar = möte kl 8.00 sharp. Enda sättet att komma ifrån snöröken var att köra om alla tradarna. En efter en ba´. Sen var sikten klar.
På hemvägen stannade jag på JULA och köpte färdig späntved. Mmmmm. Det är lycka för en kvinna som inte har skottat fram till huggkubben. Eller … som inte har skottat ända fram, överhuvudtaget.
A woman´s got to do what a woman´s got to do.
Hon, som ringer och kallar sig ”Sussi” fast hon heter något annat, undrade en dag varför man släpper in människor i sitt hjärta när det visar sig efter ett år eller två eller tre att det inte var någon bra person man öppnade sitt hjärta för?
Ja, varför finns det inte varudeklaration på oss? En lapp bakom örat med information och råd.
”Man 51 år. Längd 1,89, 95 kilo Humör: Glatt. Mognad: 3,5 Jämställdhetstänk: 4,5  Antal centiliter alkohol per vecka:
Steg 3 varning.”
Sen behöver man ju inte läsa mer på den lappen.