Lugna lördag

Frukost i soffan, tända ljus och bara tyst.
Ingen stress.
Tänkte på dagens möjliga göromål och bestämde mig för att bara vara hemma. Har varit iväg så gott som varje dag den här veckan, på nån grej i stan. Föreläsning, Friskis & Svettis, bilverkstad, vattengympa, frissan, HLR-kurs, lunch med väninnorna och besök hos barnbarn. Så i dag har jag bara varit ut till friggeboden och hämtat lite grejer, och fyllt på till fåglarna.
Jag planterade om en paraply-aralia som har haft det trångt i sin kruka alltför länge. Det gav lite vårfeeling! Klippte ner mitt penningträd också, och rosengeraniumen. Februari-göra som fått stå åt sidan de senaste åren på grund av tidsbrist.
Vid husknuten har jag spår av rådjur och en morgon gick två älgar precis utanför.
Talgoxarna har fått ett eget Bregott-paket! De har talgbollar också, och hoppar emellan.
I kväll ska jag göra mig en räkmacka och titta på ”Mello”. Jag är dock inte så engagerad eller insatt i artister och låtar. Förra lördagen sjöng jag ”Vyss lull” för en liten gulltulta medan programmet pågick och har inte brytt mig om att kolla på det efteråt.
Men det kan vara lite trevligt att se när det ändå inte finns annat som lockar.

Jag är tacksam i dag också.

För livet.

För ljuset som dröjer sig kvar allt längre för var dag.

Och tusen andra ting!

Loosa upp lite!

Snön vräker ner. Jag har fått ställa in verkstadstiden jag hade i morse, och samma sak med gymmet.

I stället sitter jag i soffan.

Efter ”Nymo” kommer Dr Phil. Det rullar liksom bara på.

Där sitter jag och nickar och hummar som jag alltid gör när jag ser på Dr Phil, eller lyssnar på Radiopsykologen.

I det senare fallet agerar jag också co-terapeut. Radiopsykologen brukar jag lyssna på när jag kör hem från Stockholm sent på kvällarna. Då pratar jag högt med klienten som Radiopsykologen har i telefonen, och hummar med när han säger något. Jag är inte alltid överens med Radiopsykologen men det betyder inte att han har fel.

Efter Dr Phil följer Sex and the City i en annan kanal.

Dubbelavsnitt. Som en kan se efter Hollywoodfruar eller något annat dramisch.

Efter första Sex and the City blir jag kaffesugen igen, det blir liksom ett två timmar försenat ”elva-kaffe” som jag minns från barndomen. Det händer att jag dricker elva-kaffe numera, om jag inte ätit frukost halv elva. I dag hade jag ju tidig frukost eftersom jag skulle till verkstan … trodde jag. Nåväl.

Så går jag och drar på pannan och brer en macka med Skagenröra, som jag tack vare Guds försyn fick förstånd att köpa innan själva snöhelvetet brakade loss och en fortfarande kunde köra bil utan att fastna.

När jag står där ute i köket och månglar Skagenröra över brödet grips jag av den stora SKULDEN.

Sitta i soffan och glo på massa skit på TV, jag borde …

Borde.

Borde är ett ord som behöver tas bort ur ordlistan. Borde skapar skuld och dåligt samvete.

Jag borde ingenting. Jag har betalat räkningarna utom en som jag inte hittar, och den ska jag leta på sen. Det finns ingenting som jag behöver göra I DAG. Det är snöoväder. Jag kan inte ta mig nånstans.

Det är då jag hör mig säga högt:

– Hallå! Du har jobbat i snart 50 år. Du har fa* rätt att sitta i soffan och glo på TV och äta onyttiga Skagenmackor hur mycket och hur länge du vill. Loosa upp lite!

Och så ler jag åt det kloka jag sa till mig själv, och känner att SÅ ÄR DET.

Och nu börjar faktiskt UNGA MAMMOR som jag började titta på i går.

 

 

Hur fungerar du när det gäller pengar?

Jag har hört unga människor på strax över 30 säga, att ”sedan när man blir pensionär kommer man ju inte ha råd att åka på semester”, eller ”när jag blir pensionär kommer jag att bli tvungen att äta blodpudding varje dag”.

Och då jobbar änglarna för det! OK änglar kanske inte är rätt ord i sammanhanget, men det blir som vi tänker.

Vårt undermedvetna kan inte skilja på lögn och sanning, så det vi säger/tänker, det kommer vårt undermedvetna att se till att vi får.

Mitt undermedvetna ska få BRA saker att jobba för. Som god ekonomi, ett meningsfullt och kärleksfullt liv, god hälsa, sinnesro, nära vänner och allt möjligt annat. Jag tänker inte ens skänka en futtig tiondel av en tanke till att äta blodpudding! Why should I liksom? När det finns Skagenröra på smörstekt Levainbröd.

Jag har faktiskt använt tankens kraft för att få bo här vid havet, det var en affirmation från början. En annan sak jag tänkte fram var min Peugeot 307CC, alltså cabben jag ägde och älskade att köra.

OM jag hade tänkt ”det skulle vara mysigt att ha en cab men det kommer jag aldrig att ha råd med” så hade det aldrig blivit någon.

Det här med pengatänk är ofta ett gammalt manus vi kör på ett omedvetet plan. Kanske växte vi upp i en familj där vi hela tiden fick höra att ”det finns inte pengar”, eller ”det där är för rika människor, inte för oss”. ”Tror du att jag är gjord av pengar!” utbrast min mamma när jag bad om något. När jag fick månadspeng fräste hon alltid ”KOM IHÅG ATT DET SKA RÄCKA I EN HEL MÅNAD!”

Vilket det inte gjorde såklart. Men jag fick skuldkänslor och skuldkänslor för att vi spenderar pengar kommer inte att göra att vi får mer.

Vi behöver kolla av våra blueprints, det vi är matade med, våra inre statements. Ta reda på vad som styr oss än i dag i vuxen ålder, och granska avsändaren. Vem sa det och vad hade den personen för anledningar att uttrycka sig så? Behöver vi leva efter det i dag?

Troligen inte.

Några tips för att förändra ditt penga-tänk om du tror att du behöver det …

  • Ta ut en summa pengar som du tycker att du kan avvara, och bär med dig  pengarna i din plånbok/väska/ficka. Gör inte av med dom, bara bär med dig dom. Låt oss säga att du har tagit ut en femhundring och nu har du den i din plånbok. Du ser ett par snygga skor som kostar 399:-. Då tänker du; ”Dom där skorna kan jag köpa nu om jag vill”. I en annan butik ser du en bok som verkar intressant och du tänker samma sak. ”Den kan jag köpa om jag vill”. Det som händer är, att du får en annan känsla. Du känner inte ”Åhhh den där vill jag ha men jag har inte råd!” Bristtänkande skapar brist! När du upplever att du KAN köpa den saken du ser händer något annat. Ditt undermedvetna får andra signaler. Du känner dig rik. Bli van att känna dig rik och pengar kommer att flöda till dig. Det handlar om din känsla, din vibration. Ha pengar med dig, så mycket du tycker att du kan undvara, men gör inte av med dom!
  • Många av oss tror, att bara vi får mer pengar blir vi lyckliga.

Men det fungerar precis tvärtom. När vi är lyckliga och glada är det lättare att få pengar att flöda in i våra liv. Så vad tycker du är roligt? Vad är det som gör dig glad? Vad är det som får dig att känna dig levande? Välj det! Gör sån´t som får dig att känna entusiasm. Sån´t som fyller dig med sprudlande glädje.

  • Var medveten om dina tankar, och dina ord. Säg aldrig ”den där bilen kommer jag aldrig att ha råd med”. Och tänk inte blodpudding, om du nu inte ÄLSKAR blodpudding förstås. Men bestäm inte i dag att du ska bli tvungen att äta blodpudding om fem eller tjugofem år för att du är övertygad om att du inte kommer att ha råd med något annat.
  • Tänk på vad de vuxna sa om pengar i din uppväxt. Vänd på de negativa budskap  du fick så att det blir positiva i stället! Till exempel: ”Du ska inte tro att pengar växer på träd!” Vänd det till exempelvis ”Pengar kommer till mig från alla håll i kärlek och glädje”, och skriv det gärna på ett papper. Skriv det tjugofem gånger efter varandra!

Vill du veta mera? Läs ”The Secret”, lär dig mer om tankens kraft, googla på Bob Proctor, läs om Law of attraction, kolla Instagramkonton!

Och sist men inte minst, hitta ett sätt att känna att du är värdefull. Vad du än har med dig i ryggsäcken, rensa ur den på sån´t som gör att du inte känner att du är en fullvärdig människa. Det kan vara en dysfunktionell barndom, en relation med fysisk och psykisk misshandel, mobbing i skolan, ständiga svek från människor som stått dig nära, vad som helst som har fått dig att krympa i din självkänsla. och som fått din självbild att krascha.

Du är värdefull för den du är, vad du än har med dig.

Lycka till.

 

 

 

 

Sovmorgon.

Det var 16 grader i huset när jag kom hem.  Några dagar i Stockholm och jag sätter alltid ner värmepumpen när jag är borta ett tag.

Jag passade på att sova ut till halv tio. I Stockholm blir jag burdust väckt i den arla morgonstunden av en liten människa som vill leka och mormor ska vara Mr Freeze. Det hör till och det är helt klart värt ett par nätter med för lite sömn. För det är NU han är fyra och NU jag kan få vara den mormor jag vill vara. Jag lyckas inte alltid.  Ibland finns det annat som distraherar, som småsyskon som också vill ha mormors tid, men med andra önskemål än att leka Batman. Hon vill kanske höra sagan om Lilla Gumman om och om igen, och peka på katten och kossan och efter det kommer hon med en annan bok om Katt som åker till skogen med sin mamma och gråter för att han inte får ta med bilbanan och bollen. Just det att Katt gråter sveps liksom inte förbi. Det ska ältas en par, tre, fyra gånger innan vi bläddrar vidare.

Dagens frukost blev Cecilias frukostpannkaka. http://www.kostradgivarna.se/2012/01/cecilias-frukostpannkaka/

Hm. Jag har aldrig lärt mig det där med klicklänk. Gjorde ett försök nu men det verkar inte som det är rätt.

Kylan gör mig inte sugen på att bära ut julsakerna (som fortfarande inte är nerpackade riktigt, utan står på bordet i olika uppsamlingshögar), i friggeboden. Jag har fortfarande två adventsstjärnor kvar. Dock bytte jag ut den röda i ett av fönstren, och satte dit en vit från ett annat fönster.  Jag tog ner julgardinerna och för att få tillgång till det lilla ljus som är så satte jag inte upp några nya.

Saker jag längtar efter:

Varm choklad med vispgrädde.

That´s it.

 

Det ska bli snöstorm.

Jag älskar snöstorm. Om den inte håller i sig för länge. Den som ska komma nu enligt SMHI verkar dock inte drabba södra Norrlands kustland, där jag bor, men kanske en liten släng i alla fall?

Efter att jag gjorde slag i saken av det jag gått och ältat hit eller dit i x antal månader så har min energi kommit tillbaka och det håller i sig. Jag är full av kreativitet och idéer och jag agerar på dom också.

För har jag dom bara i tankarna kommer ingenting att sjösättas.

Jag skriver ner mina mål och jag ringer till olika människor och säljer in mig. Lägger ut evenemang på Facebook och har alla tentakler ute när jag hör främmande människor prata om olika saker som jag tror att just mitt företag skulle kunna medverka i.

Företagarrollen är tillbaka! Jag har varit lite otålig över jul och alla helger, för Sverige har typ gått på två cylindrar fram till den 8:e januari.

Då lossnade det. Folk var åter på plats och svarade när jag ringde. Men det här är bara början. Watch me!

Som företagare har jag lärt mig att INTE GE UPP.

Om jag som tidigare gjorde 25 utskick och fick gehör på 1, så fick jag vara glad! I dag med internet får en väl tänka 1 svar på 250 utskick …

Just nu haltar dock företagaren i mig, då jag har lite annat att lägga mitt fokus på.

Men i morgon åker jag hem igen och då är det bara att sätta fart där jag slutade.

Jag vill

jag kan

jag ska.

Skogen glittrar av guld i dag.

Jag hittade en liten sagoby, där Vettarna har fest.

Som jag skrev i ett annat sammanhang; jag hörde någon säga efter trettondagen, att ”Nu är det bara grå-dagar”.

Och jag tänkte, jaha, har hen bestämt sig för att det är grådagar, så blir det troligtvis så.

Jag tänker inte ha grådagar!

Mina dagar ska glittra i rosa, grönt och lila, eller som i skogen i dag, i guld.

2018 levererar om vi vill!

Jag ska förresten fortsätta min yrkeskarriär som egen företagare nu.

Den 27:e har jag workshop i Gävle, för den som har vuxit upp i en dysfunktionell familj och har olika sviter av det. Det brukar medfölja att man ”loopar” i oönskade situationer och känslostormar. Går in i förhållanden med känslomässigt avstängda partners gång på gång, eller får samma känsla av brist på uppskattning på alla arbetsplatser. Till exempel.

Det handlar inte om det utanför.

Det handlar om det vi bär med oss. Inuti.

Livet har en tendens att upprepa sig. På ett omedvetet plan attraherar vi det som vi behöver fast vi inte vill.

Tills vi läker.

En dag gjorde hon det.

Till sist agerade jag på det beslut som verkligen inte var lätt att ta, och som jag vägt hit och dit under en längre tid.
Jag avslutade min anställning i dag.
Vi hade bestämt att vi skulle ses i dag, jag och chefen och någon mer.
I morse tänkte jag verkligen, att jag skulle ringa och säga att jag kommer inte. Jag är inte där än. Jag vill älta runt det här beslutet två veckor till. Eller ett halvår. Eller tills jag blir 67.
Men jag klev upp och drack kaffe och klädde på mig och satte mig i bilen och åkte.
Ett fast jobb – och jag hoppar.
Det är inget fel på arbetsplatsen, förutom att den ligger tio mil bort. Att pendla varje dag blev för stressigt för mig, och jag fick inte tid över till varken mig själv eller det som jag uppskattar och vill ha ut av livet.
Upp tidigt, för att lägga mig i tid – så jag skulle orka gå upp tidigt igen … Stress på sliriga vägar under vintern, timmerbilar i uppförsbackar, galna omkörningar för att komma i tid …
I längden ohållbart.
Ibland behöver vi stänga dörrar till det som inte längre gagnar oss till fullo, även om det känns otryggt och en inte vet resultatet av handlingen. Låt det skaka under fötterna! (För det gör det lite för mig). Jag brukar tänka att jag inte vill låta rädslorna styra. Jag har gjort saker förr och folk har tyckt att jag varit galen. Men när den där rösten inuti viskar oupphörligt – då tror jag vi ska lyssna.
Vi behöver gå emot rädslorna och våga lita på att det blir som det ska. Att det blir bra. Och TROR vi att det ska gå bra, att ”isen håller” som en fd kollega i Tierp sa, så är chansen större att den gör det.
Det handlar om vad som är viktigt nu.
Viktigt och värdefullt.
Jag vill inte leva ett liv där fyra veckors semester är det som hägrar, och de andra månaderna, veckorna och dagarna endast är en transportsträcka! Jag vill leva varje dag, här och nu. Ha tid till mig själv. Kunna se en långfilm på TV som slutar elva. Sova länge och äta frukost i soffan i lugn och ro med tända ljus. Ha tid för mina gullisar. Gå på föreläsningar. Se en film på bio en kväll mitt i veckan. Skriva. Läsa. Gå på Friskis. (Ja du läste rätt.) Sitta och hänga över en Latte och prata om livet med någon trevlig människa i fyra timmar. Gå på möten.
För att inte tala om SOMRARNA. Ni vet ju. Flotten och båten och allt det där.
Nu drar jag igång företaget igen. Jag har nytt namn och ny hemsida.
Föreläsningar, utbildningar, workshops, familjekonstellationer för att människor ska få ta hand om sina ”unfinished business”, enskilda samtal och processgrupper. Men även personlig utveckling och lite om ”Tankens kraft” och coachning för den som vill olika saker men behöver mod och nya infallsvinklar. Det är så lätt att fastna i gamla inplanterade ”sanningar”, som hindrar och gör att vi inte tror att vi KAN.
Sån´t vi hörde som barn. ”HUR ska du kunna” och ”Det kommer du aldrig att klara!” och ”Det kommer aldrig att bli nå´t av dig” …
Gamla ”blueprints”, som fortfarande hindrar oss från att våga byta bana i livet och följa våra drömmar. Ord som sades till oss, och som fortfarande styr. Visst är det sjukt? Att bli medveten om dessa budskap som vi formats av sedan barnsben, är första steget för att kunna göra en förändring! Och att granska avsändaren – VEM sa det och vad hade hon/han för syfte med det? Orden handlade med all säkerhet mer om den som sa det, än om mig!
När vi är barn kan vi inte sålla. Vi tar in det som andra säger till oss och gör om det till betongsanningar. Det sitter och snurrar inuti och förstärks.
BLI MEDVETEN om vad som hindrar dig! Ta bort de negativa budskapen och sätt in nya, positiva, peppande!

Så ja, jag har planer. Men en sak i taget. Det ska inte bli så att jag inte får plats i mitt eget liv igen.

B A L A N S är ett av mina ledord inför 2018.
De andra är
FOKUS
KREATIVITET
HANDLINGSKRAFT och
SJÄLVDISCIPLIN. (Det sista är en nåd som en får be om.)

Håll utkik på min Facebook-sida Beroenderesurs och kolla gärna min hemsida www.beroenderesurs.se

Annandag Jul

”Ta en sväng i lägenheten”.
TV-doktorns råd när en äter för mycket julmat.
Jag trodde förstås att han skulle plädera för långa promenader och träningspass på gymmet.

Det är vitt på backen. Jag har en julklappsbok, kaffe och en Aladdinask. Ved finns, och massor av olika sillinläggningar, lax och Jansson.

Julfirandet med nära och kära har klingat av. Det var varit lyckliga dagar med så mycket kärlek så hjärtat svämmade över. Och nu infinner sig Det Stora Lugnet igen.

Jag diskar i omgångar. Det blev många tallrikar, glas och bestick. Kaffekopparna står fortfarande kvar på bordet. Det får bli dagens uppgift, att diska dom.
Köket är lite opraktiskt. En får göra det bästa.

Någon walk-about vågar jag mig inte ut på. Jag tar en sväng i lägenheten. Det får räcka.

En ljusblå ögonskugga i guldhylsa.

Trevlig dag på stan, glittersminkad på Make Up Store och före det lunchmacka med fina Carina.
Tänk att jag älskar smink! Mitt allra första minne (nu blir det långt känner jag så ni som ska göra Leilas Rocky Road kan sluta läsa här), det var ett rött läppstift som min mamma (hon som dog när jag var barn), hade. Jag minns till och med hylsan! Hur den såg ut. Guldfärgad. Tung. Och liksom räfflad. Färgen på stiftet var röd förstås. Jag kommer ihåg hur det luktade. Det där läppstiftet stod på en spegelhylla i hallen där i höghuset i Västerås vill jag minnas. Se´n. I nästa familj. Jag fick ju inte sminka mig. Fast jag smög. Jag målade maskara på skoltoaletten på morgonen och tvättade bort innan jag gick hem. Innan jag ens hade riktigt smink la jag en blå krita med en klick smör på, i kylskåpet. För det gjorde vi på Brynäs som inte fick köpa riktig ögonskugga. Fråga mig inte hur vi kom på den idén men vi provade väl allt i ren desperation.
Men på ön fanns en förstående kvinna som hette Margareta. Hon gav mig en ljusblå ögonskugga. I guldhylsa. Så jäkla snygg. Jag var 12 den sommaren. Hon använde den inte själv så hon tyckte jag kunde få den. Jag såg efter barnen i den familjen på sommarlovet på den tiden. Hur som helst. (Det här blev ett riktigt trauma för mig.) När jag kommer till morsan och visar henne ögonskuggan säger hon att jag inte får behålla den utan måste gå till Margareta och ge tillbaka den. Alltså FYYYY F** vad jag var ledsen, besviken och arg! Hur kunde hon bara vara så grym när jag fått jordens SKATT? En ljusblå stiftögonskugga i guldhylsa? Jag var utom mig av förtvivlan. Och hittade aldrig mer en sådan ögonskugga nånsin i nån affär. Jag letar fortfarande. Men ljusblå ögonskuggor i andra utföranden har jag haft i MASSOR. Såklart.
Om jag hade fått behålla den där första så hade mitt sminkintresse kanske inte varit så stort. Ni vet. Det en inte får ha eller tror sig kunna få kan bli sjukt begärligt. Nu blev det ju galet eftersträvansvärt att ha ljusblå ögonskuggor. Typ måste-måste-ha.
Ja … och nu sitter jag här med glitterögonskugga från Make Up Store och känner mig fin! Och glad. Jag blir glad av glitter. Glittrande adventskalendrar och glittriga örhängen och julsaker som glittrar och nagellack, tröjor, strumpbyxor och klänningar. Allting faktiskt.

Black Friday.

Solen skickar ljus in i rummet. Jag ser blå himmel i fönstren under taken. Klockan tickar på och jag undrar tyst vad det är som gör att jag inte är hungrig. Försöker minnas gårdagen, när åt jag? Vad gjorde jag? Och jag minns att jag tog en Tomte-Latte på Espressohouse, sedan köpte jag en jacka och så gick jag och lyssnade på Maygull Axelsson på biblioteket. Efter Latten åkte ingenting ner i min mage.

Klockan tickar på och det är Black Friday.

Det gör mig stressad. Jag tänker på julklappar, det är ju smart att köpa det en svart fredag. Men svårt. Vad ska jag ge? Vad skulle de små bli glada av?

Jag vill ju köpa de ”bästaste”, finaste julklappar som finns.

En kaffe nu. En walkabout. Så får jag se om det blir stress-shopping eller om jag bara litar på att det jag vill ge kommer att finnas kvar. Och om det kostar en hundring mer då, så får jag se till att överleva det med.