Det är söndag och jag måste ingenting.

 

Tog med mig lunchtallriken ut på trappen nyss men det var lite väl kallt med bara t-shirt och pyjamasbrallor. Men hade jag haft vett att åtminstone sätta på mig en långärmad stickad tröja och kanske ett par strumpor, så hade jag nog suttit kvar där ute.
Tårna såg jag plötsligt i solljuset. Jisses. Avskavt nagellack på stortårna och de andra var helt utan. Jag tror inte jag har målat tårna sedan jul. Jag målar alltid rött med guldglitter till jul. Sedan är det lite hipp som happ fram tills det är dags att gå barfota och i öppna skor. Då har jag fotvård på flotten, med skrubb och fotkräm så fötterna blir alldeles lena, och så målar jag tånaglarna cerise. Och solen skiner och sädesärlan trippar runt på stenarna. (Om jag får bestämma).
I dag måste jag ingenting. Egentligen måste jag aldrig någonting. Men jag väljer att åka till jobbet, för att det är ett fantastiskt jobb och för att jag får lön. Men jag måste inte.
Jag valde att laga mat i dag. Det räcker till matlåda också, och det är bra för mig. När jag går ut på lunchen och det är buffé tappar jag all sans och äter för mycket och faller i paltkoma efter en stund.
Min soffa som jag köpte till advent är inte sig lik. Den var jättefin då, med julkuddar som var röda och några med tomtar på och renar och en i guldglitter och allt vad det var. Nu liknar soffhörnet, som snabbt blev mitt att leva och dö i, en plats som ser ut som Jerusalems förstörelse, som morsan sa.
Det är papper och skrivböcker och mobilladdare och pennor och servetter och tomma kartonger från Nordic Feel och Skincity (ja jag hade slut på hudvård), och pärmar och en MIO-katalog och en räkning i en enda röra.
Och mitt i alltihopa sitter jag med benen i kors och skriver.
Jag bloggar och jag skriver en rad ibland på någon av mina books-to-be-färdiga-snart, och jag har en hemsida som jag försöker fixa till så att den blir bara superbra, men den är inte klar än så jag väntar med att lägga ut länken.
Men nu behöver jag kaffe.
Vad behöver du just nu?

Första utefikat!

Att vara hemma är lyx för mig, som ”flänger” så mycket hela tiden, (som min kompis säger).
Ja, jag flänger. Många tusentals mil varje år. Norrut och söderut. E4 och 83:an. Queen of the road.
Kanske det är därför som jag verkligen njuter av att vara bara hemma.
Gå på walkabout, hänga i soffhörnet, elda, brygga kaffe, skriva.

I går var en sån dag. Jag tog mig över till ön och gjorde kaffe. Hade med mig en muffins som jag och barnbarnet bakade förra helgen. Satt ute på bron och fikade. Det var ingen värme, men solen sken. Det var fint.
I dag ska jag på uppdrag som medium. Det blir spännande. Därefter hämtar jag mitt andra barnbarn och åker på konserthuset med honom! Och i kväll lite jobb.

 

18 dagar.

I ögonvrån ser jag hur fåglarna flyger hit och dit utanför fönstret.

Talgoxar och blåmesar som äter nötter ur fröautomaten.

Nyss såg jag ekorren på väg nerför tallen.

Jag gjorde extra mycket kaffe till frukosten (om det fortfarande heter frukost kl 10.30). Yoghurt med blåbär och mandlar först, sedan ett ”Belvita breakfast” med fikonmarmelad och västerbottenost.

Jag älskar långa frukostar i soffan, utan att ha någon tid att passa. Dricka kaffe i lugn och ro. Ha tid att meditera lite, och tänka tacksamhetstankar. Skriva något i anteckningsboken. Kolla Instagram. Göra en ”to-do-lista” medan björkveden knastrar i kaminen.

Det är den sista lediga dagen av min julledighet.

Jag har varit ledig i arton dagar.

I morse ställde jag klockan på 08.30 i ett försök att hitta tillbaka till dagsrytmen jag behöver ha nu när jag ska upp kvart i sex igen.

Det gick så där.

Jag vet ju var snoozknappen sitter. Tycker det är lite dåligt att alarmet i en iPhone inte är konstruerat så att en får en snyting när det har gått en timme, och en fortfarande trycker på ”snooze”.

 

 

Stones levererar. Igen. Och jag får gelé i själen.

Sitter och surfar runt på FB efter att ha ätit en tortilla med avokado och ost som jag vek dubbel och stekte. Det var gott. Receptet såg jag på nätet i går men hittade det inte i dag … det var mer gott som skulle vara i men jag har glömt.

Jag glömmer mycket nu. Får skriva ”to-do-listor” i mobilen och hålla på. Jag har yrsel också. Stress. Inre stress. Det är mycket nu. Oh jag flänger runt. 83:an, E4 söderut och norrut, alltså min bil är mitt second home. Känner att det är helt OK att köra alla dessa mil dagligen, men det gör saker med mig.

Fast jag trivs där, i min bil.

Samtidigt längtar jag efter att få vara hemma.

Nog om den visan. Jag behöver agera. Dra i handbromsen. Innan det är för sent.

I kväll var det jag skulle skriva om. Jag kollar på FB. En länk ligger där. En länk med Stones nya ”Blue & Lonesome”.

Styggt bra. Grym musik. Världsklass. Sanslöst helt enkelt. Bättre än bäst. Det är så en blir röksugen.

Blues, så´n blues som bara Stones kan spela. Keith på gitarren – jag har inga ord. Munspelet. Micks röst. Han, min idol se´n jag var 11. Min dröm, min flykt, kanske  var Stones en del att jag liksom orkade. För min tonårstid var ingen räkmacka.

Gå in och lyssna på Spotify.

Håll i hatten.

Det här går rätt in i blodet. In i själen. På repeat.

Välkommen vinter!

Minusgrader i dag och vitt på backen. Fick som tur var komma in för däckbyte innan den dagen jag var kallad, numera tycks en inte få välja själv. Men det fanns en lucka, tack för det!

I går var jag på ön på morgonen och fick uppleva det första ”riktiga” snöfallet där. Bättre kunde det inte bli! Jag blir ju barnsligt lycklig av de första flingorna, och i går var de stora och vimsiga, precis som jag vill ha dom! På eftermiddagen fick jag hjälp att dra upp båten, under tiden väntade jag på leverans av min nya tvättmaskin.

Tiden som är nu är en av de bästa.

Tända ljus, vitt på backen, sprakandet i kaminen. Jag vill ta fram de röda ljuslyktorna redan, de juliga som sprider ett så fint ljus i rummet. Jag vill baka pepparkakor med små älskade gullungar, sätta upp stjärnor i fönstren, och röda gardiner. I granen utanför vill jag tända elbelysningen och dekorera krukan på ön med ljung och enris.

Förra året gjorde jag en juldekoration där ute, med julgranskula, enris, liten tomte. Jättegulligt.

När jag kom dit en dag var allt borta. Tio meter från huset låg tomtestackar´n halvdöd, och lite längre bort skärvor från julgranskulan. Enriset for väl till Iggön i stormen.

Och krukan låg trasig nedanför bron.

Men jag provar igen. Det ska vara juligt där ute också, så det så.

Ännu en midsommar!

Att få ha midsommarfirande i år igen på denna ljuvliga plats tillsammans med mina gullisar är lycka. Vädret, vattnet, varandet, ja allt har varit så bra det kan bli!  Sill och böcklinglåda, lax, jordgubbar och glass, midsommarstång och allsång.

Midsommardagen med båttur. Bad i varmt hav.

Fast när jag skulle hissa flaggan på morgonen fastnade den på halva stången. Jag lyckades varken hala eller hissa upp den högre.

Kändes bisarrt.

Yngsta dottern kunde fixa det senare som tur var.

I dag lugnt, en dag att samla ihop mig igen, ställa in skärpan efter tio dagars ledighet och kanske ta en tur på havet.

image

Låtar som väcker minnen.

I morse fick jag ett plötsligt infall att ta med mig min resväska. Den står alltid till hälften packad, eftersom jag far runt lite hit och dit, och jag tycker det är onödigt att packa upp den mellan gångerna. Jag kunde inte sova i går kväll, halva natten gick och jag skulle ju upp tjugo i sex. Tänkte att det kan finnas en möjlighet att sova här i stan där jag jobbar i natt, och det fanns det. Så här ligger jag i ett hyrt rum och har det bra. Dusch och TV på rummet, whatelse do you need? Nu tror jag inte TV:n kommer att glos på så mycket, möjligen Nyheterna. Jag har ju blivit så´n på äldre da´r. En som ska se nyheterna. Fast jag undrar om det är så bra. Det gör ju saker med en att ta in en massa negativa budskap och elände. Orolig blir jag också när arméchefen går ut och säger att han tror det ska bli krig i Sverige om några år. När jag hör såna uttalanden blir jag riktigt rädd. Det är då jag får ta fram nuet. Nuet och tacksamhetslistorna.
Jag fick utmaningen på Facebook av en vän att lägga ut en låt om dagen i sju dagar. Jisses vilka minnen det kommer när jag kollar igenom mina favoriter inom musiken. Jag kan ju inte förneka att jag har haft det himla kul i mina dagar. Det har varit tårar och smärta och ledsenhet också, men det där ljuvliga, det som finns i dansen, det är jag så glad för att jag har fått uppleva. Jag vill dansa mera. Inte bara hemma i köket så pannbiffarna glöms bort och blir svarta nästan, men det där när en dansar nära nära med någon som en är halvt förälskad i eller på väg att bli, någon som luktar gott och håller en tätt intill och helst är tyst. Att dansa till en helskön låt med någon som pladdrar oavbrutet av nervositet är inte så upphetsande.
I morgon ska jag sova lite längre, det ser jag fram emot. Kaffet oroar jag mig för.
Det finns inget kaffe här där jag har hyrt in mig.
HUR SKA DET GÅ.
Får leta på en STATOIL-mack direkt när jag sätter mig i bilen.
Deras kaffe är kanon. Inte som mitt hemma, där jag får dosera med rågade mått, men näst intill.

Min morgon.

Morgonen var så vacker. Massa snö på granarna, vitt på backen, orört förutom spår från något rådjur som hade gått nära mitt hus i vinternatten.
Jag känner mig nöjd och tacksam över livet. Mitt hem och mitt nya jobb.
Det är många som säger, att ”efter femtio är det omöjligt att få jobb”. Jag tror, att om man lever i den övertygelsen, så är det nog så. Tanken styr. Jag är 62 och har fått nytt jobb – igen. Efter femtio har jag jobbat på minst tre arbetsplatser i det yrke jag är utbildad i.
Jag tror det är bra att byta ut alla automatiska tankar som hindrar oss i livet. För om vi börjar kolla var vi fick tanken ifrån, så är det sällan något vi har klurat ut själva. Antagligen har vi hört från några, att det är kört att få ett jobb efter att man har fyllt femtio. Så vem sa det? Hur är den personen? Negativ och pessimistisk troligen. Uppgiven efter alltför många försök?
Så prova igen!
Det finns möjligheter! Våga tro det, våga tro på livet, våga tro att just du är värd att lyckas.
Och granska avsändaren.
Granska dina inbyggda föreställningar som kanske är förankrade i betong.
Byt ut dom mot positiva påståenden. Affirmera. Visualisera. Dröm.

När inte jag själv sätter stopp …

Jo, jag klättrade upp på loftet som jag skrev i förra inlägget.

Men jag var nere igen, efter några timmar, snabb som blixten.

Antingen matförgiftning eller magsjuka. Så när inte jag själv sätter stopp på jobb-passen tycks någon annan göra det.

Här ligger jag. I soffan. I dag skulle jag köra julklappsrace på Valbo köpcentrum.

Nu blev det inte så.

Det blev koka vätskeersättning.

Jag lyckades ta mig till postlådan.

Det får räcka så.

Jag hinner. En annan dag.