När tidtabellen inte stämmer.

Jag tror på en högre kraft.
Jag är inte religiös på en fläck.
Jag har en egen tro.
En andlig tro.
Jag tror till exempel inte att det finns någon slump.
Det som händer händer av en anledning.
Jag tror på att vi får budskap eller tecken och att vi möter just de personer vi behöver.
Jag tror på att det finns en mening med livet. En mening med det som sker.
Oftast får jag det jag ber om.
Ber och ber, jag snackar med min högre kraft när jag kör bil, eller när jag sitter på en sten vid havet eller går i skogen eller handlar på ICA eller var och när som helst.
Jag tackar väldigt mycket. Varje dag.
Jag tackar för det som många kanske tar för självklart.
Livet blir så ljust och fint då, när jag kan känna riktig tacksamhet för mitt hem, min säng, min familj, för alla stjärnklara nätter och för att jag har råd att köpa gott kaffe.
Ibland ropar jag till den där högre kraften, att jag vill ha lösningar på olika problem.
Varje dag ropar jag vissa perioder, men det blir inte som jag vill när jag vill.
Och så tänker jag, att nu är jag där igen och ska styra.

Ha kontroll.

Fixa.

Regissera.
Då blir jag påmind om nuet.
Och så tänker jag, hur är det just här och nu i livet?
Hittills har det inte hänt att jag har haft kronofogden efter mig, eller att jag inte har mat för dagen, eller något annat som fått mig att falla ihop och inte orkat resa mig igen.
Jag har lätt för att springa före.
Oro för hur det KANSKE ska bli är mig hack i häl.
Tills jag påminner mig själv igen och igen, att allt är som det ska.
Min tidtabell och änglarnas är inte alltid synkade.
Och jag behöver bara ta det lugnt, här och nu, en dag i taget.
Byta min rädsla mot tillit.
Så i dag är jag tacksam för, (förutom det redan uppräknade):

mitt boende
mitt vikariat
att jag har matlåda till jobbet i dag
gullpussar som jag fick i går av en älskad liten person
mitt nya gröna nagellack
familj och vänner
mitt hår
min andlighet
allt som hjälpt mig på vägen till att komma hit där jag är i dag
alla som kommer att fortsätta vara mina inspirationskällor
glädjen i mitt bröst
att jag kan sätta gränser
att jag inte har  ätit godis på elva dar
att jag bor vid havet
dansen i benen
morgondagen med ett tjugofemårsjubileum som jag ser fram emot

Prova du med, att skriva ner fem eller tio saker du är tacksam över.

Var uppmärksam på vad som sker inuti medan du skriver.

Allt är som det ska.

Jag fick inte jobbet! Det känns både OK och WTF! För i går kände jag plötsligt att jag verkligen VILLE. Jag var på en nätverksledarutbildning och fick kontakt med en supertrevlig kvinna, och i samtalet med henne kände jag bara ”JA JAG VILL! Jag VILL ha den här tjänsten!” Hon hade just det jobbet jag hade sökt, fast på en annan enhet. 

Och jag tänker att det blir som det ska. Allting blir (och är) som det ska. Det finns något annat som styr, det är jag övertygad om. En högre kraft. Jag är inte religiös, tror inte på ”Kyrkans Gud” med synd och straff. Men jag tror på en andlig kraft, något som är större än jag själv. Jag ber om vägledning och jag ber om förstånd. För att kunna få vägledning behöver jag vara stilla. Inte vara i bruset hela tiden. Jag behöver ”logga ut”. På riktigt. Gå ut i skogen, känna doften från löven på stigen, uppleva tystnaden och stillheten. Se på björkarnas gula kronor. Andas. Stanna upp. Bottna i mig själv.

Förut vågade jag inte det. Det fanns för mycket inuti som jag var rädd för att möta. Jag ville inte känna smärta. Jag hade lagt på ett lock och stängt av. Men livet skickade på mig situationer och möten, som till sist gjorde att jag inte hade något val. Jag blev mer eller mindre tvungen att lyfta på locket igen. Jag är så innerligt tacksam för det!

I dag är jag ledig. En alldeles egen dag att göra vad jag vill med! Jag ska luncha med min väninna, men innan dess vill jag städa. VILL skrev jag. Jag MÅSTE inte städa, jag har valt att göra det. Och då går det mycket lättare! Visst är det bra!