Frukosttankar.

Det bästa med lediga dagar är att jag bestämmer själv när jag vaknar, och när jag vill äta frukost.

Ingen stress. Inget alarm som väcker mig.

Ibland väcks jag av glada barn som genast vill spela Svarte Petter eller bygga med LEGO, men det är en helt annan sak! Då kan en mormor inte bli annat än glad!

Jag uppskattar verkligen att få sova hur länge jag vill.

Vakna i lugn och ro, tänka glada tankar fyllda med tacksamhet en stund innan jag kliver ur sängen.

Att vara snäll och kärleksfull mot sig själv kan ta sig många uttryck, ett är att ladda bryggaren på kvällen, så att det bara är att trycka på knappen på morgonen.

Sedan är det dags att välja frukost. Smoothie? Äggröra? Majskakor med chia och havssalt, med mosad avokado, lite citronsaft och flingsalt …

Och sedan.

Sätta sig i soffan, njuta av kaffet och vad det nu blev för frukost, meditera en stund. Ta några ord i Cross Boss, scrolla i instagramflödet och se om Åsa Hellberg lagt ut någon inspirerande post som kan få mig att ta tag i mitt skrivande, eller om Stina Wollter tipsar om någon maträtt! Stina har bland annat ett recept på en kanongod linssoppa, och Pasta Puttanesca! Det är ju bara bonus i förhållande till allt vettigt hon tar upp om kroppspositivism med mera, hon gör skillnad!

Och så är det dags att kolla vattenståndet på SMHI.

Varje dag.

Det extrema höga vattenståndet har gjort att jag inte kunnat ta mig över till ön. förutom i söndags då det stod på +32 och jag såg min chans. Det har varit upp mot +101 som mest och nu tänkte jag att stövlarna skulle räcka. Hala stenar, och ett steg i taget. Jag fick in vatten i ena stöveln men jag kom över! Så lycklig.

Ja, skrivandet, det går framåt i alla fall. Vissa dagar skriver jag mer, andra mindre. Men jag skriver, det är huvudsaken.

Om the C-word vill jag inte skriva. Jo, en sak; det medför att flygandet minskar vilket är alldeles fantastiskt bra för vår planet. Ibland tror jag att vi har fått detta virus av en anledning.

När vi inte sätter stopp själva för all miljöförstöring och galenskap, så gör någon/något annat det.

Det är söndag och jag måste ingenting.

 

Tog med mig lunchtallriken ut på trappen nyss men det var lite väl kallt med bara t-shirt och pyjamasbrallor. Men hade jag haft vett att åtminstone sätta på mig en långärmad stickad tröja och kanske ett par strumpor, så hade jag nog suttit kvar där ute.
Tårna såg jag plötsligt i solljuset. Jisses. Avskavt nagellack på stortårna och de andra var helt utan. Jag tror inte jag har målat tårna sedan jul. Jag målar alltid rött med guldglitter till jul. Sedan är det lite hipp som happ fram tills det är dags att gå barfota och i öppna skor. Då har jag fotvård på flotten, med skrubb och fotkräm så fötterna blir alldeles lena, och så målar jag tånaglarna cerise. Och solen skiner och sädesärlan trippar runt på stenarna. (Om jag får bestämma).
I dag måste jag ingenting. Egentligen måste jag aldrig någonting. Men jag väljer att åka till jobbet, för att det är ett fantastiskt jobb och för att jag får lön. Men jag måste inte.
Jag valde att laga mat i dag. Det räcker till matlåda också, och det är bra för mig. När jag går ut på lunchen och det är buffé tappar jag all sans och äter för mycket och faller i paltkoma efter en stund.
Min soffa som jag köpte till advent är inte sig lik. Den var jättefin då, med julkuddar som var röda och några med tomtar på och renar och en i guldglitter och allt vad det var. Nu liknar soffhörnet, som snabbt blev mitt att leva och dö i, en plats som ser ut som Jerusalems förstörelse, som morsan sa.
Det är papper och skrivböcker och mobilladdare och pennor och servetter och tomma kartonger från Nordic Feel och Skincity (ja jag hade slut på hudvård), och pärmar och en MIO-katalog och en räkning i en enda röra.
Och mitt i alltihopa sitter jag med benen i kors och skriver.
Jag bloggar och jag skriver en rad ibland på någon av mina books-to-be-färdiga-snart, och jag har en hemsida som jag försöker fixa till så att den blir bara superbra, men den är inte klar än så jag väntar med att lägga ut länken.
Men nu behöver jag kaffe.
Vad behöver du just nu?

Skrivkurs

Varje torsdag fyra veckor i rad har jag skrivkurs på Medborgarskolan.
Det är så himla roligt!
Jag tjänar inte mycket på det, verkligen inte, men jag får en annan lön än den som består av cash. Den lönen handlar om att få följa mina elever under skrivprocessen. Möta dom. På riktigt. Det händer grejer med folk som går på skrivkurs. I skrivandet kommer själen till tals. Speciellt när man kommer in i ett flödesskrivande, där texten tar kommandot, och handens rörelser formar bokstäverna själv, utan att själva egot är med och styr.
Då kan det komma insikter som man inte visste skulle komma.
Jag är jätteglad att få ha dessa skrivkurser, och ett av mina mål i livet är faktiskt att ha flera skrivkurser i egen regi, där man skriver en hel helg eller en vecka, med mer terapeutisk inriktning.
Det går att läka sin trasiga själ med hjälp av skrivandet.
Jag är inspirerad att skriva dikter själv. Ge ut en diktbok, med en blandning av Haiku, Tanka och ”vanliga” dikter, för att inte tala om romanprosa.
– Just do it, woman! viskar min inre röst. Undrar just varför den pratar engelska? : )