När längtan blir till gråt – (snälla ta mig tusen dagar härifrån)//Plura

En dag frågade en person mig om jag trivs i min lägenhet.

”Jag älskar den här lägenheten!” utropade jag, och fortsatte oombedd en lång utläggning om varför.

”Det är en så mysig lägenhet, och det är nära till stan, och nära till strövområden, och kör jag ut på gatan och tar till vänster är jag snart på 583:an och tjugo minuter från havet. Och jag har badkar, det är lätt att få tid i tvättstugan, och ett lugnt område, plus att jag har balkong. Jag älskar att bo här!”

Ja, så är det. Och det är lugnt i trappen. Ett tag bodde en kille här, som var dalmas, så när Brynäs mötte Leksand och han kollade matchen på TV var det livat, men inte så det störde. Tvärtom, det var lite kul. Men nu har han flyttat så det är tyst. Utom när jag drar igång och dansar, som jag gjorde i dag. Jag jobbar hemifrån, och behövde väl lite drag, så jag satte på Aretha Franklin och körde järnet till ”Freeway of love” medan jag lagade Italiensk kycklinggryta LCHF-stilisch i köket.

Från USA har jag klickat hem en trevlig liten workbook som heter DAILY TO DO LIST PLANNER. Jag gillar ”att-göra-listor”. Den här boken är trevligt illustrerad och man kan färglägga själv, vilket föranledde att jag just innan stängning sprang in på Akademibokhandeln och köpte lite fina pennor. Inte för att jag direkt lider brist på pennor, men för att jag ville ha just den sorten som jag fick för mig skulle vara nästan oumbärlig till den här workbooken.

 

Jag blev så medveten i går hur ofta mina tankar är hos de två gullebarnen som bor i en annan stad och som jag längtar efter 24/7.

Jag har ofta mina andra gullebarn i tankarna också, men det blir på ett annat sätt, eftersom vi träffas regelbundet.

Ibland är jag nära att gråta när jag tänker på dom där borta.

Men så tänker jag att jag i stället kan vara tacksam för att jag faktiskt träffade dom så sent som på juldagen. Då träffades vi utomhus och snön föll så där fint som i Bullerbyboken, och deras mamma hade gjort kaffe och varm choklad och bjöd på Lussekatter och jag hade med mig Rullrån som Ylva hade bakat, och barnen fick öppna sina julklappar och jag fick också julklappar som barnen hade skrivit ”TILL MORMOR” på med spretiga fyraochetthalvtårsbokstäver och en förstaklassares mer vana.

Juldagen.

Det har inte gått en månad ens, får jag säga till mig själv. Skärp dig.

När de i kväll sa på nyheterna att smittan hade minskat en aning, höll jag andan. Då höll jag på börja gråta igen. För då kände jag hur det uppstod ett hopp och ett ljus, som jag inte vågade ta in.

Det svishade förbi på en tiondels sekund.

Lilla O fyller snart fyra. Han är mitt yngsta barnbarn. Tiden går så fort, vilken klyscha, men ack så sant. Hittade ett foto i flödet på Facebook-minnen i dag, på mina barn när dom var små. Ofattbart på riktigt att det var så länge sen. Jag säger som Lill-Babs sa, jag är inte gammal men jag har levt jävligt länge. Det blir många tankar på hur livet såg ut då. Och tacksamheten väller fram, tacksamheten över att jag fick bli mamma, åt just dom.

Jag tar ingenting för givet. Jag har väl mina anledningar till det.

Ljudböcker förgyller mina kvällar när jag inte hänger på on-linemöten. Just nu varvar jag mellan ”Vardagar” av Lundell och ”Jag ser allt du gör” av Annika Norlin. Och så dricker jag te och äter kalla kesoplättar med mycket smör och västerbottenost.

Jag har det bra. På-riktigt-bra.

Jag hittade en workbook från 2015

Mitt  bloggande har blivit ett behov igen.

Jag sitter i soffan och äter frukost och när den är slut kommer skrivlusten. Så har det blivit nu. Igen. Det är ibland långa uppehåll här i min blogg. Då är inte skrivandet en prioritering.

Jag hittade i morse en work-book från 2015, som heter ”Create your shining year”. En färgglad sak med fina illustrationer och plats att skriva de uppgifter som finns. ”100 things to do in 2015” står det på ett ställe, och så följer fyra sidor med möjlighet att skriva själv. Jag har skrivit 66 saker. Saker som jag ville göra 2015. Jag har skrivit med olika färgpennor och blir glad när jag nu läser vad jag skrev, och ännu gladare när jag inser att otroligt många av punkterna har jag gjort! Jag har nått en massa mål, med andra ord. Och här kommer det igen; det som säger att när vi skriver våra mål så är vi på väg.

Några saker jag skrev, som blev av under 2015 (och några under 2016 och 2017):

  1. simma i havet (gör jag i och för sig varje år men ÄNDÅ)
  2. bo mera på ön
  3. gå en kurs (många har jag gått!)
  4. föreläsa om beroende och medberoende mm
  5. utvecklas och växa
  6. vara tillsammans med mina barnbarn (som blivit ännu flera nu)
  7. sälja mina kort som jag målat (jo då två såldes 2017, men har även gett bort)
  8. skratta ofta
  9. delta i workshop
  10. köpa massa tulpaner
  11. skaffa en ny bil ( 2017)
  12. träffa nya vänner 
  13. köpa ny väska (som om det skulle vara ovanligt)
  14. åka på kryssning
  15. gå till frissan
  16. skaffa flytbrygga/bryggbåt (DET BÄSTA JAG GJORT)
  17. sätta gränser (även mot chefer)
  18. ha rött läppstift ofta
  19. forsla bort husvagnen
  20. visualisera
  21. sätta upp en hängränna (check 2017)
  22. leda skrivkurser
  23. ha grupper för anhöriga
  24. gå upp tidigt en morgon i juni och äta frukost på en klippa på andra sidan ön
  25. färga ögonbrynen på salong
  26. bjuda hem M och T och E
  27. bo på hotell
  28. dansa fox
  29. gå på konsert
  30. lära mig något nytt

 

Ja, 30 av 66. Inte alltför illa.

Bland de 36 saker jag INTE genomfört kan nämnas:

måla huset

ge ut en bok för anhöriga (den är NÄSTAN klar)

fixa ett nytt badrum

äta nyttigt (jo i perioder har jag lyckats men det spricker hela tiden!)

åka på SPA (fattar inte varför jag inte!)

motionera (fattar varför jag inte! Det är ju så förb … t drygt!)

fixa en altan på ön (på G våren 2018)

få bra kondition 

marknadsföra mig (har inte gått på grund av anställning)

ha ett eget sommar-program i radio

dra in vatten på ön

resa

Den här ”work-booken” är jag glad att jag hittade igen. Kommer att fortsätta jobba med den. Det finns mycket kul att skriva, bl a en portabel ”dream-board”.