President Tsai Ing-wen efterlyser ny konstitution med tydligare regler om mänskliga rättigheter

Taiwans president Tsai Ing-wen höll på söndagen ett tal där hon förespråkade en ny konstitution för Taiwan, bland annat med tydligare regler om mänskliga rättigheter. (AP Photo/ Chiang Ying-ying)

Taiwans president Tsai Ing-wen är också ordförande för det liberala partiet DPP. På söndagen talade hon för DPP:s kongress. Där efterlyste hon  bland annat konstitutionella förändringar.

DPP bildades ur den rörelse för demokrati som bildades under den auktoritära regim som leddes av Chiang Kai-shek.

– Våra veteraner hjälpte Taiwan att uppnå demokrati. Vår generations uppdrag är att bygga ett funktionellt demokratiskt konstitutionellt system, sade hon.

Bland de förändringar som hon efterlyste fanns följande: En sänkning av rösträttsåldern till 18 år. Tydligare skrivningar om mänskliga rättigheter. En förändring av valsystemet så att det blir mer rättvist, mer proportionellt. Hon vill förändra det system där statens befogenheter delas upp i fem olika ”yuan”, där ”verkställande yuan” är regeringen, ”lagstiftande yuan” är parlamentet och så vidare. Systemet grundlades under den nationalistiska regering som styrde Kina under den oroliga tiden i slutet av 20- och början 30-talet.

Tsa Ing-wen berörde också relationen med den kommunistiska regeringen i Peking. Hon sade att Taiwan måste söka ett nytt sätt att hantera relationerna med Fastlandskina, men på villor att Kina respekterar att Taiwan behåller sitt oberoende.

Kina kräver att Taiwan ansluter sig till en formel som kallas för ”1992 års konsensus”. Då sade de båda parterna att det bara finns ett Kina, men att parterna gör olika tolkningar av hur Kina definieras. Underförstått: För Taiwan är det ”Republiken Kina” och för Peking är det ”Folkrepubliken Kina” som är Kinas lagliga regering.

Kina vägrar tala med Taiwans liberala regering. Däremot behåller Kina kontakterna med det gamla maktpartiet Kuomingtang. Statsvetare och experter jag pratat med säger att det skulle gå att hitta ett nytt konsensus, en ny formel för relationerna, som skulle kunna accepteras av både Taiwan och av Kina. Men det blir svårt att åstadkomma det om Kina vägrar prata med Taiwan. Och läser man artiklar i officiell kinesisk press så är det ett hotfullt muller, snarare än försonlighet. Och sådana artiklar trycks inte utan att kommunistpartiet har godkänt dem.

Svenska miljöpartister borde stå i kö för att resa till Taiwan…

Klimatminister Isabella Lövin (MP) borde gilla den politik som Taiwans regering bedriver på energiområdet, men kontakterna mellan Sverige och Taiwan begränsas av rädsla för att väcka det kommunistiska Kinas vrede.
Foto: Henrik Montgomery / TT kod 10060

Taiwans nye premiärminister William Lai har i ett tal bekräftat målet att Taiwan ska avveckla kärnkraften senast år 2025. Det borde låta som musik för svenska miljöpartister, i synnerhet för klimatminister Isabella Lövin. Men kontakterna mellan Taiwan och Sverige är begränsade. Sverige har diplomatiska relationer med den kommunistiska diktaturen och Peking och väljer bort det demokratiska Taiwan.

I Sverige är vi bortskämda med ren energi. I Taiwan är utgångsläget att bara 6,5 procent av elektriciteten kommer från förnybara källor. Målet är att öka andelen förnybar elenergi till 20 procent år 2025. 30 procent ska då komma från kol och 50 procent från naturgas, enligt den plan som premiärminister William Lai presenterade i ett tal i Tainan.

Så visst skulle den svenska klimatministern Isabella Lövin kunna ha ett intressant utbyte med regeringskollegor i Taiwan – om hon bara törs resa dit. Och det tror jag inte att hon törs göra. Både statsminister Stefan Löven och utrikesminister Margot Wallström skulle sparka bakut. Svenska exportorder till Kina är viktigare än politiskt utbyte med demokratin Taiwan.

Premiärminister William Lai tillträdde som premiärminister den 8 september. Fram till dess var han borgmästare i Tainan. Och han anses vara en av Taiwans populäraste politiker.

Att utse William Lai var ett sätt för president Tsai Ing-wen att försöka piffa till sina rätt dåliga opinionssiffror. Det verkar fungera just nu i varje fall. För någon månad sedan svarade 29,8 procent av de tillfågade i en mätning att Tsai Ing-wen gör ett bra jobb. Vid en mätning som gjordes efter att William Lai tillträtt blev siffran 46,4 procent.

Partisympatierna talar också till presidentens fördel. 30,2 procent säger att de sympatiserar med presidentens parti, DPP. Bara 18,9 procent säger att de stöder det traditionella maktpartiet Kuomingtang. De båda småpartierna i Taiwans parlament får stöd av 6,4 respektive 2,9 procent av de tillfrågade.

Så första veckan gick bra för Taiwans nye premiärminister William Lai och hans chef, president Tsai Ing-wen. Men det säger naturligtvis väldigt lite om hur det går i nästa val.

Det gamla maktpartiet Kuomingtang har gått från att vara det styrande partiet i en diktatur till att bli ett reformerat konservativt parti. Men min bedömning är att partiet fortfarande har mycket kvar att göra när det gäller att gå igenom sin historia. När jag träffade partiets företrädare under mitt besök i Taiwan i mars var de påtagligt ovilliga att säga något kritiskt om Chiang Kai-chek, som styrde Taiwan med järnhand under åren efter den kommunisterna tagit makten i Kina 1949.

Första veckan gick bra för Taiwans nye premiärminister William Lai. Syftet med att tillsätta en ny premiärminister i Taiwan var att förbättra presidentens opinionssiffror. (AP Photo/Johnson Lai)

 

 

 

 

William Lai är ny premiärminister i Taiwan – svårt att hantera pensioner och relationer med Kina

I mitten Taiwan’s President Tsai Ing-wen. Till vänster den avgående premiärministern Lin Chuan och till höger den nye premiärministern William Lai.

När president Tsai Ing-wen tillträdde i maj 2016 ansåg 70 procent av väljarna i Taiwan att hon skulle göra ett bra jobb, enligt opinionsmätningarna. Nu är siffran nere på strax under 30 procent. Det är bakgrunden till landet nu har fått en ny premiärminister. Han heter William Lai och var fram till nu populär borgmästare i staden Tainan. Han valdes som borgmästare 2010 och fick då 60 procent av rösterna. Han omvaldes 2014 med stöd av 72.9 procent.

Nu är naturligtvis frågan om det räcker med en ny premiärminister för att vända på siffrorna. Det är presidentval igen år 2020.

Om vi börjar med den känsliga relationen med Kina, så finns det knappast några tecken på regimen i Peking tänker öppna för politiska kontakter med den liberala regeringen i Taipei. Ett sätt att mäta temperaturen på hur Kina ser på den nye premiärministern är att titta på officiella engelskspråkiga medier i Kina. Varken i den officiella nyhetsbyrån Xinhua eller Global Times hittar jag någon rapportering om att Taiwan fått en ny premiärminister. Däremot rapporterade både Global Times och Xinhua om att Taiwans oppositionsparti Kuomingtang har fått en ny partiordförande, Wu Den-yih. Så sjukt fungerar nyhetsrapporteringen i en partistyrd diktatur.

Kuomingtang var en gång det kinesiska kommunistpartiets dödsfiende, både under och efter inbördeskriget i Kina – som slutade med att kommunisterna fick makten i Peking 1949. Men Kinas kommunistiska parti och Kuomingtang förenas i tanken på att det bara finns ett Kina och att Taiwan är del av Kina. I det liberala DPP finns ett större stöd för tanken på Taiwan borde betraktas som en självständig stat. Så Kina föredrar att föra dialogen med Kuomingtang framför den folkvalda regeringen i Taipei.

En av de frågor som tynger president Tsai Ing-wens administration är pensionsfrågan. Minns du den stora debatten om pensionsreformen som beslutades i Sverige på 90-talet? Det var en omstridd fråga då och den är fortfarande omstridd. I Taiwan handlar pensionsfrågan delvis om det vi diskuterade i Sverige – hur ska systemet bli hållbart. Men det innehåller ytterligare en ömtålig dimension: relationen mellan dem som flydde till Taiwan från Fastlandet 1949 och infödda taiwaneser.

När Kuomingtang drevs bort från det kinesiska fastlandet och etablerade sig i Taiwan följde över en miljon människor med. Republiken Kinas administration och offentliga service flyttade till Taiwan. Offentligt anställda i Taiwan kom därför i hög utsträckning från fastlandet. Redan där fanns naturligtvis en spänning. Lägg därtill att Kuomingtang såg till att de fick generösa pensioner. En pensionerad lärare kan få ut över 68 000 Taiwandollar per månad, medan en vanlig anställd kan ha en lön på ungefär 40 000 Taiwandollar. Privatanställda har inte alls samma förmånliga pensioner. Och de är oftast infödda taiwaneser.

Lägg därtill ett växande problem med åldersstrukturen. En kvinna i Taiwan föder i genomsnitt 1,2 barn. 1996 gick det nio arbetande på varje pensionär. 2015 gick det sex arbetande på varje pensionär. 2031 beräknas det bli tre arbetande på varje pensionär. Så utan någon reform kommer pensionssystemet att braka samman.

I somras beslöt parlamentet att minska de ränteutbetalningar som staten gör på de pengar som avsatts för offentliga pensioner. Det skedde inte utan protester.

Enligt en mätning som gjordes sade att 61 procent av medborgarna i princip stöder regeringens pensionsreform, med 46 procent är missnöjda med hur frågan har hanterats.

Som svensk funderar jag naturligtvis också andra banor. Skulle Taiwan behöva en mer barnvänlig familjepolitik? Och kanske skulle Taiwan ta ett ansvar för flyktingkrisen? Eller i varje mer aktivt söka arbetskraftsinvandring?

 

 

 

 

 

 

Viktig manifestation för Gui Minhai – men glöm inte fängslad från Taiwan!

I mitten står Lee Ching-yu, hustru till den taiwanesiske människorättsaktivisten Lee Ming-che – som fängslades i Kina i mars i år. Hon har nekats att besöka sin man. Lee Ming-che har ett svårare läge än svensken Gui Minhai eftersom regimen i Peking betraktar Taiwan som en del av Kina. (AP Photo/Johnson Lai, File)

På fredagen den 15 september kl 12 hålls en manifestation utanför Kinas ambassad i Stockholm till stöd för svensken Gui Minhai som hålls fängslad av Kina efter att ha kidnappats i Thailand. Kina använder alltså rena gangstermetoder som kidnappningar i ett tredje land för att undertrycka politisk opposition i Hongkong, staden som har blivit lovad att få behålla yttrandefriheten. Gui Minhai var en av flera personer som drev en förlagsverksamhet i Hongkong. De gav ut litteratur som granskade de kinesiska ledarna.

Mer om manifestationen kan du läsa här.

Du kan också med fördel lyssna på dottern Angela Guis sommarprat. Det kan du göra här.

Men med anledning av detta vill jag också fästa uppmärksamheten på den taiwanesiske människorättskämpen Lee Ming-che. Han fängslades under ett besök i Kina i mars i år. Han reste in i Kina från den före detta portugisiska kolonin Macau. Han anklagas för omstörtande verksamhet.

Taiwan har en utsatt ställning. Det är en fungerande demokrati med en fri press och det hör till gatubilden att folk demonstrerar mot än det ena och än det andra. Miljontals kinesiska turister i Taiwan kan varje år bevittna att den kinesiska kulturen går väl ihop med demokrati. Lägg därtill att Kina är Taiwans största handelspartner och Taiwan ligger på typ femte eller sjätte plats bland Kinas största handelspartner.

Men vad händer med den pragmatiska relationen mellan Kina och Taiwan om kinesiska myndigheter godtyckligt börjar gripa Taiwans medborgare?

Kina betraktar Taiwan som en illegal utrbytarprovins, så Taiwans möjligheter att agera diplomatiskt är begränsade. EU och Sverige erkänner Kinas överhöghet över Taiwan. Så även för den svenska regeringen är fängslandet av Lee Ming-che i någon mening en intern kinesisk angelägenhet. Däremot borde både EU och Sverige agera utifrån principen om rättssäkerhet och mänskliga rättigheter.

Hustrun Lee Ching-yu har, enligt Taipei Times, fått ett telefonsamtal från Lee Ming-ches offentliga försvarare med beskedet att rättegången snart kommer att bli av och att hon kan börja förbereda sig för att åka och besöka sin man. Men det finns en oro i Taiwan för att ett besök kommer att utnyttjas av de kinesiska myndigheterna för att tvinga fram en ”bekännelse”. När kinesiska myndigheter använder den metoden så hittar de ofta på ett ”vanligt” brott som inte har med någon politisk aktivitet att göra. Svensken Gui Minhai anklagas till exempel för ett trafikbrott, med dödlig utgång.

 

Chiu Ee-ling, generalsekreterare i Taiwans förbund för mänskliga rättigheter

 

Samtidigt förbereds ett offentligt förhör i FN:s råd för mänskliga rättigheter om Lee Ming-ches ärende. Och då uppstår nästa problem. Det har hänt att personer från Taiwan har nekats inträde i FN-byggnaden när de visar upp sina taiwanesiska pass. Men Chiu Ee-ling, generalsekreterare i Taiwans förbund för mänskliga rättigheter säger att gruppen ska se till att bevisen läggs fram för FN-organet. Jag hade förmånen att träffa Chiu Ee-ling under mitt besök i Taiwan i mars i år. Intervjun med henne finns en bit ner i den här texten.

Det är en skam för världen att en fungerande demokrati ska mötas av sådana byråkratiska och praktiske hinder när en av dess medborgare har fängslats i en diktatur. Det borde Margot Wallström säga något om.

Mer om ärendet kan du läsa om i Taipei Times här.