Den märkliga berättelsen om president Tsai Ing-wens besök på Hawaii

Taiwans president Tsai Ing-wen utbyter presenter med chefshistoriken Daniel Martinez vid Hawaiis nationalpark och museiintendenten Jacqueline Ashwell during under besöket i Honolulu. (Cindy Ellen Russell/The Star-Advertiser via AP)

Tänk om Tsai Ing-wen hade varit en vanlig medborgare – som vem som helst. Då hade hon kunnat resa ganska fritt i världen. Det hade hon sannolikt också kunnat göra som oppositionsledare. Då hade hon till exempel kunnat titta förbi i Stockholm eller hon hade rent av kunnat komma till Örebro för att studera svensk äldreomsorg (som har väckt visst intresse i Taiwan de senaste åren).

Fast problemet är att hon inte är en ”vanlig medborgare”. Hon är president, vald enligt konstens alla regler. Och då är det tvärstopp för att besöka en annan demokrati, typ Sverige. För då skulle det bli ett sjuhelsikes liv i Kina, där diktatorn Xi Jinping nu har förstärkt sin maktposition under kommunistpartiets kongress.

Men nu är president Tsai Ing-wen på rundresa till länder som Taiwan faktiskt har diplomatiska förbindelser med: Tuvalu, Solomonöarna och Marshallöarna. Och av rent praktiska skäl stannade hon på Hawaii, liksom på vägen dit. Men då kräver den diplomatiska etiketten att det amerikanska utrikesdepartementet säger att besöket är ”privat och inofficiellt”. Amerikanska UD framhåller också att USA håller fast vid sin ”ett Kina-politik”.

Samtidigt räknar myndigheter med att tiotusentals taiwaneser kommer att besöka Hawaii varje år. Det finns dessutom ett intresse för just Taiwan att ha kontakter med Hawai, eftersom det finns kopplingar mellan de båda örikenas ursprungsbefolkning.

Till USA kan Tsai Ing-wen alltså resa, under förutsättning att amerikanska UD markerar att besöket är privat. Och det ska gärna ske medan hon är på genomresa till något av de länder som Taiwan har diplomatiska förbindelser med. Men till Sverige för den demokratiskt valda Tsai Ing-wen inte komma.

Däremot: Om diktatorn Xi Jinping skulle ge en vink att han vill komma till Sverige, så skulle röda mattan rullas ut och kungen skulle ta emot honom. Det vore intressant om Liberalerna skulle bjuda hit Tsa Ing-wen, lite på pin tji!

 

Uppmärksammat rättsfall i Taiwan: Dödsdömd blev frikänd efter 15 år!

Bakom filmklippet ovan står bland annat en taiwanesisk organisation för dödsstraffets avskaffande. Den är på kinesiska, men är textad på engelska. Filmen handlar om Cheng Hsing-tse som 2002 greps, anklagad för att ha skjutit ihjäl en polis i samband med ett tumult på Karaoke-klubb.

Vid något tillfälle under rättsprocessen erkände han polismordet, men hävdade sedan att det berodde på att han utsatts för tortyr. Frivilliga organisationer och advokater har pekat på en rad frågetecken kring dödsdomen.

Nu har en domstol kommit fram till att dödsdomen var felaktig. Det kan innebära att Cheng Hsing-tse kan få ett skadestånd på i storleksordningen 7-8 miljoner svenska kronor. Han har suttit i dödscell i 15 år.

Det här aktualiserar naturligtvis åter igen frågan om det är lämpligt att över huvud taget ha dödsstraff. Av västvärldens demokratier är det bara USA, Japan och Taiwan som fortsätter tillämpa dödsstraff. Att avskaffa dödsstraffet är till exempel ett krav för medlemskap i EU. De som argumenterar för mer intensiva kontakter med det diplomatiskt isolerade Taiwan skulle utan tvekan få starkare argument om Taiwan avskaffade dödsstraffet.

I det liberala regeringspartiet DPP finns det krafter som verkar i den riktningen. Men stödet för att behålla dödsstraffet är massivt i opinionen.

Fallet Cheng Hsing-tse innebär naturligtvis att dödsstraffets definitiva karaktär diskuteras. En oskyldigt dömd kan inte väckas till liv igen. Och hur noggranna domstolar än försöker vara, så kommer det ändå att uppstå ett antal fall där bevisen är ifrågasatta eller rent av tveksamma. Vi har ju för övrigt haft ett antal ärenden i Sverige där det visat sig att oskyldiga människor har dömts för mord.

Avrättningsmetoden som används i Taiwan är att den dömde får en sömnspruta, varefter personen skjuts ihjäl. Om den dödsdömde gått med på att donera sina organ, så riktas ett skott mot huvudet. Annars skjuts den dödsdömde tre gånger i hjärtat bakifrån medan han eller hon ligger på en madrass.

Det återstår att se om dödsstraffet avskaffas. Men enligt Cornell Centre on the death penalty går utvecklingen åt rätt håll. Under flera års tid genomfördes 5-6 avrättningar per år. Men 2016 blev det bara en. Och hittills i år har ingen person avrättats i Taiwan.

Det kan vara värt att påminna om att Kina (som gör anspråk på Taiwan) avrättar tusentals människor – fler än alla andra länder tillsammans.

Här kan du läsa om Cheng Hsing-tse i Tidningen Taipei Times.

Och här är redovisningen om Taiwan från Cornell Centre on the death penalty.

 

Nytt ljus över avgörande skede när Taiwan demokratiserades

Chiang Ching-kuo tillsammans med sin ryskfödda hustru Faina Chiang under en resa till USA i april 1970. Några dagar senare försökte exiltaiwaneser i USA mörda honom.  Det blev till slut Chiang Ching Kuo som upphävde undantagstillståndet, ett avgörande steg mot en demokratisering av landet. (AP Photo/Central News Agency, HO) ** CREDIT MANDATORY **

Tidningen Taipei Times rapporterar att dokument har släppts som kastar nytt ljus över den avgörande tid i slutet av 80-talet som ledde till att Taiwan gick från diktatur till att bli en fullfjädrad demokrati. Det handlar om den dåvarande presidenten Chiang Ching-kuos beslut att häva undantagstillståndet som varit i kraft ända sedan 40-talet.

Chiang Ching-kuo var son till den gamle diktatorn Chiang Kai-shek. Att Chiang Kai-shek utsåg sin son till efterträdare ledde bland annat till att oppositionella taiwaneser i USA försökte mörda Chiang Ching-kuo när han besökte New York. En av dem som deltog i komplotten flydde sedan till Sverige, men lämnades ut till USA – trots högljudda protester från sympatisörer.

Chiang Ching-kuo levde under lång tid i Sovjetunionen. Och det styrande partiet i Kuomingtang inspirerades av just Sovjetunionen. Det kan synas lite märkligt, med tanke på att Taiwan under Chiang Kai-shek och senare under Chiang Ching-kuo snarast kan beskrivas som en antikommunistisk högerdiktatur. Om det skulle jag kunna skriva en rätt lång blogg. Jag håller bland annat på och läser en biografi över Chiang Ching-kuo.

Enligt de dokument som nu har släppts var det inte av övertygelse som Chiang Ching-kuo bestämde sig för att häva undantagstillståndet 1987 och bana väg för ett flerpartisystem. Han gjorde vad han var tvungen att göra, för att inte helt förlora kontrollen. Och i den högsta ledningen gjordes också ett antal olika scenarior om vad som skulle kunna hända. En av de frågor de förutsåg skulle uppmärksammas var Kuomingtangs finansiering, eftersom partiet var så sammanväxt med staten.

Men genom att backa för den rörelse som växte fram underifrån, så hamnade Chiang Ching-kuo ändå på rätt sida av historien. När Chiang Ching-kuo avled 1988 efterträddes han av vice presidenten Lee Teng-hui, som såg till att Taiwan fortsatte på vägen mot demokratiska reformer.

 

 

 

 

Caroline Szyber (KD) ställde fråga till utrikesministern om Taiwan

Riksdagsledamoten Caroline Szyber tog på Taiwans läge i en fråga till utrikesminister Margot Wallström.  Foto: Tor Johnsson/SvD/SCANPIX/Kod 30513

Just nu pågår Kinas kommunistiska partis kongress. President Xi Jinping använde ett direkt hotfullt språk mot Taiwan under sitt över tre timmar långa anförande. Han förklarade att Kina inte kommer att tolerera att någon använder några medel för att ”separera en enda tum land från Kina”. Då fick han också den längsta applåden.

Med tanke på Kinas alltmer hotfulla ton mot Taiwan är det väsentligt att Taiwan uppmärksammas, att vi visar att vi bryr oss om en av Asiens bäst fungerande demokratier.

Riksdagsledamoten Caroline Szyber (KD) har bidragit till det genom att ställa en fråga till utrikesminister Margot Wallström om Taiwan och FN.

”En taiwanes som besöker New York kan besöka frihetsgudinnan, åka färja till Staten Island och vandra över Brooklyn Bridge. Men om en taiwanes skulle vilja besöka FN:s högkvarter, som av många anses som en av världens främsta symboler för en global mötesplats för världens alla folk, är dörren stängd”, skriver hon i sin fråga.

Det bisarra är till exempel att taiwanesiska journalister därmed inte kan bevaka vad som händer i FN-byggnaden. I demokratin USA har Kina i praktiken fått vetorätt mot att vissa journalister bevakar FN.

Caroline Szyber frågar utrikesministern vad hon tänker göra för att främja Taiwans deltagande i internationella FN-organ.

Utrikesminister Margot Wallström svarar att regeringen tänker fortsätta verka för att Taiwan deltar i internationellt samarbete, under förutsättning att det inte kräver status som stat:

”Taiwans deltagande i olika expertorgan, till exempel för luftfart, hälsa och handel, bidrar på ett positivt och meningsfullt sätt till internationell samverkan. Det finns exempelvis ett långtgående hälsotekniskt samarbete mellan Taiwan och WHO. Taiwan är också medlem av WTO, Asiatiska utvecklingsbanken och Internationella olympiska kommittén”, säger Margot Wallström i sitt svar.

Uppriktigt sagt: Vi blev nog inte så mycket klokare på det. Men det är bra att utrikesministern framhåller Taiwan som en positiv kraft. Och Kinas ambassad i Stockholm noterar säkert noggrant att Taiwan ibland dyker upp på dagordningen i Sveriges riksdag.

Här kan du läsa Caroline Scybers fråga.

Och här finns utrikesminister Margot Wallströms svar.

Mer stöd för Taiwan – i riksdagen och i Europaparlamentet

Det folkvalda Europaparlamentet har uttalat sig för att EU ska ha ”engagera” sig även med Taiwan. (AP Photo/Jean-Francois Badias)

I förra veckan skrev jag om en motion i riksdagen, författad av Miljöpartiets Jan Lindholm, med krav på att gradera upp Sveriges relationer med Taiwan. Jag har blivit uppmärksammad på att även en grupp moderater har motionerat i frågan.

De fyra moderaterna pekar bland annat på att det ibland förekommer rätt märkliga lösningar – eftersom det är uppenbart att Sverige måste samarbeta med Taiwan.

”Republikens unika internationella politiska ställning har lett till en del udda lösningar genom åren och så även i förbindelserna till Sverige. När Sverige och Republiken Kina (Taiwan) exempelvis skulle upprätta ett skatteavtal träffades avtalet mellan Business Sweden och Taipeis delegation i Sverige – detta då Sverige saknar diplomatiska förbindelser och andra lösningar till synes skulle medfört diplomatiska problem i Sveriges relationer till Folkrepubliken Kina på fastlandet.”

Bakom motionen står Åsa Coenraads, Christian Holm Barenfeld, Jonas Jacobsson Gjörtler och Jessika Roswall.

Motioner i riksdagen brukar avslås. Så det är mest en markering att det finns ett intresse för Taiwan.

Men det är kanske ännu viktigare att Europaparlamentet har antagit en resolution där Taiwan nämns som en egen juridisk enhet som EU bör samarbeta med. Resolutionen antogs med 543 ja-röster mot 66-nejröster.

Resolutionen säger bland annat att ”Europaparlamentet betonar behovet av att man engagerar sig på multilateral nivå med andra länder i regionen, bland annat länder som har observatörsstatus i Asean, såsom Papua Nya Guinea och Östtimor, samt Kina, Japan och Taiwan.”

Av de svenska ledamöterna röstade alla ja till resolutionen, utom Vänsterpartiets Malin Björk, som lade ner sin röst.

Detta är en resolution. Den är inte bindande för medlemsländerna. Men när det gäller utrikespolitiken har parlamentet en viss makt. Till exempel ska alla avtal mellan EU och tredje land godkännas av Europaparlamentet. Så om Europaparlamentet med stor majoritet uttalar sig för att EU ska ha någon form av kontakt med Taiwan så borde det leda till att Kinas diplomater i Bryssel åtminstone känner sig lite obehagliga till mods. De har fått en signal från EU:s folkvalda att det finns ett intresse för att upprätthålla kontakter med Taiwan, en demokrati som Kina betraktar som en illegal utbrytarrepublik.

Hela resolutionen som antogs av Europaparlamentet kan du läsa här (svensk version).

Miljöpartist föreslår att Sverige ska utse ambassadör i Taiwan

Miljöpartiets Jan Lindholm har skrivit en motion i riksdagen där han föreslår att Sverige och Taiwan ska utbyta ambassadörer.
Foto: Henrik Montgomery / SCANPIX

Miljöpartiets Jan Lindholm har skrivit en motion i riksdagen om att Sverige borde utbyta ambassadörer med Taiwan. Riksdagsmotioner avslås så gott som alltid. Och skulle Sverige göra som Jan Lindholm föreslår skulle det bli ett ramaskri i Peking. Sannolikt skulle det också leda till att kinesiska företag diskret – och till synes utan anledning – slutar köpa svenska varor. Sådant drabbade Norge efter att den norska Nobelkommittén utsåg den kinesiske regimkritikern Liu Xiaobo till fredspristagare.

Men i sak har Jan Lindholm rätt. Taiwan behandlas på ett orimligt sätt. Han skriver bland annat följande:

”Taiwan är en modern demokrati med en lagstiftning som utgår från FN:s deklarationer om mänskliga rättigheter. Arbetet med jämställdhet går framåt och 2016 valdes den första kvinnliga presidenten och i domstolarna är 38 procent kvinnor. Ett annat tecken på att demokratin är stark är att civilsamhället är mycket utvecklat med en bred flora av idéburna organisationer.”

Han påpekar också att Taiwan, trots den formella utfrysningen från världssamfundet, gör stora ansträngningar för att bidra till en bättre värld, inte minst på klimatområdet.

Samtidigt noterar jag att Sveriges EU-kommissionär Cecilia Malmström är djupt bekymrad över rättsosäkerheten i Kina. En sak är att Kina krossar all opposition och avrättar tusentals människor varje år. Men nu handlar det också om att europeiska företag drabbas av kinesisk byråkrati och korruption. Det har blivit allt mer rättsosäkert för europeiska företag att verka i Kina – och det ser ut att bli värre. Det är rätt att driva handel även med diktaturer. Men om diktaturen inte låter europeiska företag att verka på samma villkor som inhemska företag blir det svårt.

Att Sverige skulle gå så långt som att utbyta ambassadörer med Taiwan är uteslutet. Däremot kan Sverige agera på andra sätt för att stärka samarbetet med Taiwan. Formellt har Sverige och Taiwan inga diplomatiska relationer. Men så sent som på tisdagen var jag med på firandet av Republiken Kinas 106-årsdag, ett arrangemang av det kontor som Taiwan har i Stockholm. Ett kontor som fungerar som en ambassad, trots att det formellt inte är någon ambassad. Och Sverige har ett handelskontor i Kina – som alltså formellt inte är någon ambassad, men som ändå kan bevaka Sveriges intressen i Taiwan.

När Kina mullrar hotfullt mot Taiwan och när kinesiska myndigheter trilskas med europeiska företag i Kina – just då är det läge att gradera upp relationerna med Taiwan. Det kan vara studentutbyte, kulturellt samarbete eller att underlätta för svenska turister att resa till Taiwan. Och jag kan försäkra: Reser du till Taiwan kommer du att finna att det är värt besöket. Inte bara för att det är ett intressant kulturland, utan också för att det är säkert. Och taiwaneser är väldigt hjälpsamma. Stå och ser förvirrad ut på en gata i Taipei, så är det troligt att någon kommer att komma fram till dig och fråga om han eller hon kan hjälpa till med något. Jag vet, för jag har varit med om det.

Ett sådant land förtjänar något annat än diplomatisk utfrysning.

Hela motionen kan du läsa här.