Ibland är inrikespolitik i Taiwan fullt begriplig – ibland är den svår att förstå om du inte kan historien!

Premiärminister William Lai uttryckte sig oförsiktigt om vårdanställdas löner och fick be om ursäkt. Det hade kunnat hända även i Sverige. (AP Photo/Johnson Lai)

Många av mina kommentarer på den här bloggen handlar om relationerna mellan Taiwan och Kina. Nu tänker jag ägna den åt taiwanesisk inrikespolitik (okej, jag ger mig – Kina dyker upp även här). Jag tänkte ge ett exempel är taiwanesisk inrikespolitik fungerar ungefär som inrikespolitik i Sverige och ett exempel där Taiwan är något helt annat än Sverige.

Taiwans premiärminister William Lai skulle lansera en ny telefonlinje för långvård. Alltså: Om du är en orolig anhörig ska du kunna ringa samma telefonnummer, oavsett var i landet du befinner dig.

Det enkla exemplet först:

Taiwans premiärminister William Lai skulle lansera en ny telefonlinje för långvård. Alltså: Om du är en orolig anhörig ska du kunna ringa samma telefonnummer, oavsett var i landet du befinner dig. Inget mer sökande på berörda myndigheters hemsidor för att hitta numret till rätt handläggare alltså.

Således en bra och positiv nyhet. Inte så svårt att skriva det talet – eller hur? Men ajajaj, när premiärministern kom in på vårdpersonalens låga löner, så sade han att de också ska tänka på att de gör en god gärning – det var nästan som att de skulle bortse från att de sliter hårt för låga löner. Och då talar vi om löner på i storleksordningen 8500 kronor i månaden.

Det blev en storm i sociala medier. Många undrade om inte premiärministern också skulle kunna göra en god gärning (typ sänka sin lön).

Det blev en storm i sociala medier. Många undrade om inte premiärministern också skulle kunna göra en god gärning (typ sänka sin lön). Premiärminister William Lai fick be om ursäkt för sitt ordval. Hälsominister Chen Shih-chung förklarade att hälsovårdsministeriet tänker höja lönerna för vårdanställda nästa år. Och premiärministern förklarade att statens anslag för långvård ökade från 1,4 miljarder kronor 2016 till 6,8 miljarder kronor i år. Och nästa år beräknas anslagen bli 9,5 miljarder kronor.

Detta speglar behovet av en utbyggd välfärdsstat i Taiwan. Taiwanesiska journalister har bland annat rest till Sverige för att studera svensk äldreomsorg.

Japp, ungefär så här går det ju till även i Sverige. En ledande politiker säger något ogenomtänkt och ber sedan om ursäkt. Och även i Sverige är ju vården en av de tunga politiska frågorna. Denna politiska stormvind kan vi svenskar relatera till.

Och så går vi till den andra händelsen. En händelse som på en gång är för oss i Sverige märklig och mycket typisk för Taiwan:

Fredagen den 24 november samlades anhängare till det gamla maktpartiet Kuomintang (som just nu är i opposition) för att fira en händelse på Hawaii som inträffade den 24 november år 1894.

Fredagen den 24 november samlades anhängare till det gamla maktpartiet Kuomintang (som just nu är i opposition) för att fira en händelse på Hawaii som inträffade den 24 november år 1894. Då bildade en kinesisk intellektuell en revolutionär förening med målet att störta den kejserliga Qing-dynastin i Kina. Och grundaren av organisationen hette Sun Yat-sen, som vid den här tiden var bosatt i Hawaii. Sun Yat-sen skulle senare bli Kinas förste president. Och den organisation som han grundade på Hawaii, blev grundstommen för Kuomintang.

Kuomintangs ordförande Wu Den-yih höll ett tal där han kritiserade det styrande partiet DPP (Democratic Progressive party), både när det gäller inrikespolitik och i relationen med Kina. Han pekade på att turisterna från Kina har blivit färre sedan DPP fått makten.

Kuomintangs förre ordförande, Hung Hsiu-chu höll ett tal där hon påminde om att partiet en gång styrde hela Kina (nåja, inte riktigt, skulle jag vilja säga) och att målet fortfarande är ett förenat Kina (underförstått: där Taiwan ingår).

Jag behöver knappast påpeka för svenska läsare att detta är något väldigt speciellt för Taiwan. Det finns hela tiden återkoppling till Kina och historien. Det moderna Taiwan grundades Chiang Kai-shek som var en misslyckad nationalistledare i Kina. Hans vanstyre bidrog till den kommunistiska segern i inbördeskriget.

Och den riktigt stora skiljelinjen mellan nationalistpartiet Kuomintang och liberalerna i DPP handlar just om relationen med Kina.

Och den riktigt stora skiljelinjen mellan nationalistpartiet Kuomintang och liberalerna i DPP handlar just om relationen med Kina. För nationalisterna är Taiwan Republiken Kina och ingenting annat. Och i republiken Kina ingår inte bara Taiwan utan också Peking. Shanghai och hela det kinesiska fastlandet. Inom DPP finns en underförstådd strävan efter att Taiwan ska bli en erkänd och självständig stat, fast partiledningen tonar ner delen av partiets politik för att inte reta jätten Kina.

Så politik i Taiwan handlar både om vardaglig inrikespolitik och om den existentiella frågan: Vad är Taiwan för något? En egen stat? En del av Kina? Eller kanske något annat… I dag är läget: I praktiken en självständig stat som officiellt heter Republiken Kina.

 

 

 

 

 

 

Så försöker Kina hindra dig från att läsa Kina-kritiskt material

Rubriken låter märklig. Visserligen vet vi alla att Kina är en diktatur. Rent av en av de värsta. Organisationen Freedom House anser att den kinesiska staten är hårdare än Syrien när det gäller att kontrollera internet. Om detta skriver journalisten Jojje Olsson här.

Men Kina försöker att sträcka ut sina tentakler betydligt längre än till de egna gränserna. Ogenerat försöker regimen att tysta kritiker även utomlands. Fallet med den fängslade Gui Minhai visar att varken svenskt medborgarskap eller vistelse utanför Kinas gränser utgör något tillförlitligt skydd.

Det är bara det att du måste stödja ett Kina-politiken och vara för en återförening mellan Kina och Taiwan för att komma ifråga för ett sådant stipendium.

Jag läser i en artikel i Taipei Times att Kina erbjuder generösa stipendier för taiwanesiska ungdomar som vill läsa vidare i Kina. Taiwan är ett land med en levnadsstandard som är högre än Finlands. Men kostnaderna för studier är ofta en tuff utmaning för taiwanesiska familjer, så stipendierna från Kina är säkert attraktiva för många. Det är bara det att du måste stödja ett Kina-politiken och vara för en återförening mellan Kina och Taiwan för att komma ifråga för ett sådant stipendium.

Journalisten Jojje Olsson uppmärksammar också ett annat fall. Den australiske professorn Clive Hamilton har skrivit en bok, där han redovisar hur Kina spionerar på sina medborgare i Australien. Till saken hör att det bor i storleksordningen en miljon kineser i Australien. Men förlaget bestämde helt plötsligt att boken inte skulle ges ut. Och förlaget sade öppet att det berodde på påtryckningar från…. Ja, du vet vem! Clive Hamilton har tidigare gett ut åtta böcker på samma förlag. Här kan du läsa mer om fallet Clive Hamilton.

Det värsta är att världsorganisationen FN villigt deltar i Kinas censur.

Det värsta är att världsorganisationen FN villigt deltar i Kinas censur. Säg att det skulle hållas en stor FN-konferens i Stockholm. Då skulle journalister från Taiwan utestängas. Oberoende journalister från demokratin Taiwan skulle alltså inte få bevaka mötet. Däremot skulle statskontrollerade kinesiska medier få komma dit. När jag skriver det här sitter jag i Göteborg för att bevaka det sociala EU-toppmötet. Tänk tanken att norska journalister inte skulle få bevaka EU, med motiveringen att landet inte är med i EU. Det skulle vara absurt.

Men att regeringen är så tyst kring Kinas försök att bygga ut censuren finner jag vämjeligt.

Det må vara att Sverige inte erkänner Taiwan. Det kan jag möjligen förstå ur en strikt realpolitisk synvinkel. Men att regeringen är så tyst kring Kinas försök att bygga ut censuren finner jag vämjeligt. Det är något som varje demokrat borde protestera mot.

 

En knallpulverkanon räcker inte om Taiwan ska kunna försvara sig

Taiwanesiska stridsvagnar under en militärövning. Taiwan har svårt att hänga med i den upprustning som sker i jätten Kina – och som är ett direkt hot mot demokratin Taiwan. (AP Photo/Chiang Ying-ying)

På Kinmen, en taiwanesisk ö som nästan är inbäddad i Kina, fick jag vara med om en märklig upplevelse: Krig som turistattraktion.

Fast smällen blir blygsam, sannolikt för att inte skrämma någon. Det låter mer som en knallpulver-revolver än som en kanon.

Under artilleridueller mellan de kommunistiska styrkorna på fastlandet och Taiwan hade Taiwan tillgång till en för den tiden kraftfull amerikansk kanon. Det sägs att de kinesiska soldaterna ställde frågan om de blev beskjutna med atomvapen. Turister kan numera gå in i befästningarna på Kinmen och se en demonstration av hur det gick till att ladda och avfyra kanonen. Fast smällen blir blygsam, sannolikt för att inte skrämma någon. Det låter mer som en knallpulver-revolver än som en kanon. (Jag vet inte om det finns knallpulver i dag, men det fanns när jag var barn och lekte ”cowboys och indianer”).

På stränderna på Kinmen syns fortfarande de fysiska hinder som skulle försvåra en invasion.

Sedan blev det avspänning. Många av befästningarna på Kinmen öppnades för turister. Turistguider klär sig i militäruniform och demonstrerar hur det gick till att ladda och skjuta med en kanon. Och många av de turister som granskar spektaklet kommer från det kommunistiska Kina.

Men det handlar inte bara om knallpulver. Hotet från Kina har skärpts i flera avseenden.

Men det handlar inte bara om knallpulver. Hotet från Kina har skärpts i flera avseenden. President Xi Jinping har skärpt tonen mot all opposition i Kina, inklusive den opposition som finns i Hongkong. Löftet om ”ett land – två system” blir allt mer urholkat. Sedan liberalen Tsai Ing-wen blev president i Taiwan har Kina brutit de politiska kontakterna med Taiwans regering.

Tidningen New York Times publicerade den 4 november ett längre reportage som beskriver svårigheterna för Taiwan att hålla jämna steg med Kinas upprustning. Reportaget illustreras med en bild på en av Taiwans ubåtar. En ubåtstyp som snarast kan beskrivas som ett flytande museum. Typen tjänstgjorde bland annat under andra världskriget i striderna mellan Japan och USA. De båda ubåtar av typen som Taiwan har kan visserligen lägga ut minor, men de kan inte avfyra torpeder.

Kina förfogar över 800 000 soldater. Taiwan har 130 000. Kina har en försvarsbudget på 1 200 miljarder kronor. Taiwans försvarsbudget motsvarar drygt 80 miljarder kronor.

Även om Taiwan kraftigt skulle öka sina försvarsanslag skulle landet ha svårt att köpa vapen. För allt fler länder, inklusive USA, blir skeptiska till att sälja vapen till Taiwan. För då kan den ekonomiska jätten Kina surna till.

USA:s president Jimmy Carter beslöt att erkänna regeringen i Peking som Kinas enda lagliga regering år 1979. Då blev det en motreaktion i kongressen. Den antog en särskild lag om relationerna med Taiwan som bland annat säger att USA ska förse Taiwan med den utrustning som landet behöver för att försvara sig. När president Donald Trump blev vald till president demonstrerade han mot Kina genom att ta emot ett telefonsamtal från Taiwans president Tsai Ing-wen, där hon gratulerade honom till valsegern.

Men sedan har Donald Trump agerat mer i samklang med Kina än man kunde tro när man hörde hans aggressiva angrepp mot Kina i valrörelsen.

Men sedan har Donald Trump agerat mer i samklang med Kina än man kunde tro när man hörde hans aggressiva angrepp mot Kina i valrörelsen. Han såg till att USA lämnade frihandelsavtalet TPP, som var ett försök att skapa en motvikt till Kina i Asien. Konflikten på den koreanska halvön är också ett skäl till att Donald Trump prioriterar relationerna med Peking. Han hoppas på att få Peking att påverka Kim Jong Uns regim att bli mindre aggressiv. Vi ska inte heller underskatta vad som kan hända när två personer som båda gärna betraktar sig som ”starka ledare” möts.

Visserligen gav Donald Trump klartecken för att sälja vapen till Taiwan för knappt 12 miljarder kronor i somras. Men den förre presidenten Barack Obama beviljade en vapenförsäljning till Taiwan för 15 miljarder kronor för två år sedan. Och på det hela taget är det ändå rätt begränsade leveranser.

Målet för Taiwans försvarsplanering är att hålla ut i två veckor. Därefter förväntas USA komma till undsättning. Men för att klara det krävs något mer än en knallpulverkanon på Kinmen. Det räcker inte ens med en ubåt från andra världskriget.

En demokrati måste kunna försvara sig om den hotas av en näraliggande diktatur.

Artikeln i New York Times kan du läsa här.

 

Ooops, Folkrepubliken Kinas regering missade att läsa FN-resolution!

På bilden: en demonstration i New York för att Taiwan ska få vara med i FN. Kina har nu skickat ett argt brev till FN om att Taiwan ska hållas utestängt från organisationen. (AP Photo/Tina Fineberg)

Att Taiwan skulle få komma med i FN är en avlägsen dröm. Men ändå har Kinas vikarierande FN-ambassadör, Wu Haitao, skickat ett argt brev till FN som klargör Kinas ståndpunkt i ärendet. Varje försök att ta upp Taiwans ställning i FN är att underminera Kina suveränitet, skriver han i brevet. Han hänvisar också till den resolution som antogs på 70-talet och som innebar att Taiwan sparkades ut från FN.

För oavsett vad Kina försöker hävda, så spelar Taiwan en aktiv roll i världssamfundet.

Taiwan har under många år gjort framstötar om att få vara med på ett hörn åtminstone i FN:s sidoorganisationer, till exempel som observatör. Rent praktiskt skulle det ha stora fördelar. För oavsett vad Kina försöker hävda, så spelar Taiwan en aktiv roll i världssamfundet. I varje svenskt hem finns det produkter från Taiwan. Om vi talar om klimatmål och jämför Taiwan med Kina, så framstår Taiwan vid en jämförelse som en radikal miljöaktivist och Kina som en miljöbov i klass med BT Kemi (som sprängdes i luften efter miljökämpen Björn Gillbergs insatser).  Vissa städer i Kina är så förorenade att bilar krockar på grund av dålig sikt.

I ett svar säger regeringen i Taiwan följande: 1. Taiwan har aldrig styrts av Fastlandskina. 2. Ett Kina-politiken har inte ett så entydigt stöd internationellt som Kina hävdar. 3. Kina borde inta en mer pragmatisk hållning.  4. Den FN-resolution som innebar att Taiwan sparkades ut från FN ger inget stöd för påståendet att Kina skulle ha rätt att styra Taiwan.

Mellan 1895 och 1945 var det Japan som styrde Taiwan. Det förjänar att påpekas att Taiwan faktiskt utropades som en självständig republik strax innan de japanska trupperna anlände 1895.

När det gäller den första punkten så finns det anledning att påminna om historien. Mellan 1895 och 1945 var det Japan som styrde Taiwan. Det förtjänar att påpekas att Taiwan faktiskt utropades som en självständig republik strax innan de japanska trupperna anlände 1895. Efter andra världskriget överlämnades Taiwan till den nationalistiska regimen under ledning av Chiang Kai-shek, som flydde till Taiwan efter kommunisternas seger i inbördeskriget. Alltså fortsatte Taiwan att vara avskilt från Kina. Med början i slutet av 80-talet demokratiserades Taiwan – vilket ökade klyftan ytterligare mellan Fastlandskina och Taiwan.

Jag kan inte se att det står någonstans att Taiwan är en del av Kina eller att Kina har rätt att styra Taiwan. Hoppsan, har Kinas regering missat den detaljen?

Jag läser FN-resolutionen från 70-talet. Jag kan inte se att det står någonstans att Taiwan är en del av Kina eller att Kina har rätt att styra Taiwan. Hoppsan, har Kinas regering missat den detaljen? Däremot tydliggörs i resolutionen Chiang Kai-sheks regim, som då styrde Taiwan, inte har rätt att representera hela Kina.

Jag bifogar de dokument som åberopas i texten här nedan. Dokumentet med FN-resolutionen innehåller flera grejer. Titta efter FN-resolution 2578. Den Ligger på höger sida i dokumentet.

Mainland China letter to the UN Secretary General

response to Mainland China letter to the UN Secretary General

Resolution 2758