Taiwan och den svåra uppgörelsen med det förflutna

Från utställningen vid Chiang Kai-sheks minneshall i Taipei. 

 

I december förra året antog parlamentet i Taiwan en lag som ska reglera hur landet ska göra upp med sitt mörka förflutna. I klartext handlar det om de övergrepp som skedde under det nationalistiska Kuomintang-partiets diktatur. Men frågan är inte alldeles enkel. Jag återkommer till det.

Att åstadkomma en sådan uppgörelse var ett av regeringspartiet DPP:s vallöften. Och nu sitter DPP vid makten. Nyligen utsågs Huang Huang-hsiung att leda den kommitté som ska driva processen.

Det handlar bland annat om att öppna arkiven och försöka klargöra vad som hände. Symboler för diktaturen ska bort. Det kan också handla om att uppmärksamma de platser där massakrer och övergrepp har skett. Historieskrivningen ska alltså på något sätt göras om, så att hjältemonument över Kuomintang och dess ledare Chiang Kai-shek tonas ner. Och i stället ska offren och demokratins förkämpar uppmärksammas.

Minnesmärket ritades för övrigt av Cheng Tsu-tsai, som under en period levde i Sverige och var svensk medborgare.

Den processen har för övrigt pågått långt innan den nya lagstiftningen antogs i december. Ett av Taipeis landmärken är minnesmärket över 2:28-händelserna. Alltså en massaker på civila som inleddes när en kvinna som sålde insmugglade cigaretter attackerades av myndighetspersoner. Minnesmärket ritades för övrigt av Cheng Tsu-tsai, som under en period levde i Sverige och var svensk medborgare.

Huang Huang-hsiung har en bakgrund i ”Control Yuan”. En institution som skulle kunna jämföras med en riksrevision eller Europeiska revisionsrätten. Huang Huang-hsiung är medlem i det styrande partiet DPP, men han har arbetat både under Kuomintang-ledda och DPP-ledda regeringar. Så han anses ha hyggliga förutsättningar att bli accepterad av båda partierna. Men samtidigt: När lagstiftningen om en uppgörelse med det förflutna antogs, så hävdade företrädare för Kuomintang att lagen stred mot Taiwans konstitution.

När jag har träffat Kuomintang-företrädare har de varit påtagligt ovilliga att säga som det är…

När jag har träffat Kuomintang-företrädare har de varit påtagligt ovilliga att säga som det är – att Chiang Kai-shek, alltså den man som kan beskrivas som det moderna Taiwans grundare – var en synnerligen hänsynslös diktator. Det är naturligtvis svårt att dra några riktigt rättvisa jämförelser.

Men vi har ju haft en del sådana debatter även i Sverige. Till exempel Vänsterpartiets tidigare kopplingar till det sovjetiska kommunistpartiet. När Moderaterna antog ett nytt partiprogram för några år sedan hade partiet svårt att förhålla sig till att partiet i sin barndom varit motståndare till allmän rösträtt. Ett annat exempel är att den svenska regeringen har presenterat en vitbok om de övergrepp som skett mot den romska minoriteten.

Vid sidan av detta pågår en procedur där Kuomintang-partiets tillgångar granskas. Märkligt nog hade det antikommunistiska Kuomintang tagit till sig många kommunistiska traditioner, till exempel att partiet och staten mer eller mindre växte ihop.

I ett av departementen sitter IT-ministern Audrey Tang, som på något sätt förkroppsligar denna proteströrelse på regeringsnivå.

Jag har själv varit i  minneshallen över Chiang Kai-shek. En hedersvakt står vid den stora statyn över mannen som under lång tid var både Kuomintangs och det nationalistiska Kinas ledare. Vaktombytet är en turistattraktion. I ett museum skildras Chiang Kai-sheks liv.

Och samtidigt: Där ute finns studenterna som ockuperade parlamentet 2014 – och bidrog till Kuomintangs valnederlag något år senare. I ett av departementen sitter IT-ministern Audrey Tang, som på något sätt förkroppsligar denna proteströrelse på regeringsnivå. Och här blir det naturligtvis en kontrast mellan det som visas i minneshallen över Chiang Kai-shek och det Taiwan som växer fram i dag.

Men jag ställer mig också frågan om det är så enkelt att bara avveckla alla statyer av Chiang Kai-shek. Oavsett vad vi tycker om honom var han en historisk person. Han var i någon mening det moderna Taiwans grundare.

I till exempel Belgien står Leopold II staty. Han  var ansvarig för ett massmord på i storleksordningen tio miljoner människor. Han var född ungefär 50 år före Chiang Kai-shek. I det gamla DDR avvecklades naturligtvis en rad statyer på Lenin och Karl Marx-stadt återtog sitt gamla namn Chemnitz. Men återföreningen har också skett med en viss varsamhet. Kommunistledaren Ernst Tählman fick fortsätta stå staty i Weimar. Och delar av de offentliga kommunistiska konstverken fick stå kvar i östra Berlin. Berlin är för övrigt en hel stad som ser ut som ett historiskt museum. Där finns både storhetstiden för tysk kultur och en ständigt närvarande skildring av svåra brott mot mänskliga rättigheter. Här finns både ett museum om den kommunistiska hemliga polisen Stasi och Terrorns topografi, om handlar om nazismen.

Taiwans demokratisering fick ordentlig fart 1987 när president Chiang Ching-kuo upphävde undantagstillståndet. Det var alltså ungefär vid samma tidsepok som när Berlinmuren föll (1989).

Och samtidigt utgör hotet från Kina en påminnelse om det ständiga behovet att vitalisera demokratin.

Taiwan måste nu finna sin egen väg för att göra upp med de övergrepp som staten begick under diktaturen. Och samtidigt utgör hotet från Kina en påminnelse om det ständiga behovet att vitalisera demokratin. I det kommunistiska Kina verkar det närmast ha uppstått en populistisk ”nymaoism”, samtidigt som den taiwanesiska demokratin är mer livaktig än någonsin.

 

 

 

 

 

 

 

Tänk om Kina kräver att du får sparken för att du gillar den här bloggen

 

Den 14 april skulle filmen ”Missing Johnny” av den taiwanesiske regissören Hou Hsiao-hsien ha släppts i Kina. Men den kinesiska distributören har nu meddelat att filmen tills vidare inte kommer att lanseras i Folkrepubliken Kina. Någon officiell orsak har inte nämnts.

Men som av en händelse har det dykit upp artiklar och anklagelser i sociala medier i Kina där en av skådespelarna, Lawrence Ko, anklagas för att vara en ”antikinesisk” aktivist. Det ska bland annat handla om att Lawrence Ko uttryckt stöd för ”Solrosrörelsen” som ockuperade parlamentet i Taiwan 2014 som en reaktion mot ett omfattande avtal mellan Kina och Taiwan om handel med tjänster.

En talesperson för Kinas minister med ansvar för frågor som rör Taiwan säger, enligt Taipei Times, att Kina inte kommer att tillåta att filmer släpps, där någon av de medverkande uttryckt att han eller hon för Taiwans självständighet.

En talesperson för Kinas minister med ansvar för frågor som rör Taiwan säger, enligt Taipei Times, att Kina inte kommer att tillåta att filmer släpps, där någon av de medverkande uttryckt att han eller hon för Taiwans självständighet.

Det handlar alltså inte om att innehållet i filmen skulle stå i strid med vad kommunistpartiet i Kina anser vara acceptabelt. Det räcker med att någon av de medverkande har uttryckt åsikter som Kina inte gillar.

Kina försöker på det här sättet att utvidga diktaturen till att även omfatta andra länder.

Ett annat exempel beskrivs av den svenske frilansjournalisten Jojje Olsson på sin blogg. En hotellanställd råkade ”gilla” en tweet som tackade hotellkedjan för att den i en kundundersökning beskrev Tibet som ett eget land. Det blev häftiga reaktioner i Peking. Och den hotellanställde fick veta via en artikel i China Daily att han skulle avskedas. Hotellkejdan Mariott slog vakt om sin marknad i Kina genom att sparka en person på låg nivå som hade råkat klicka på en tweet. Hans ”gilla”-markering verkar inte ens ha varit särskilt medveten.

Okej, jobbar du på ett företag, som är beroende av att sälja till Kina. Akta dig för att ens antyda något som kan andas kritik mot Kina. För då finns risken att Kina kräver att du får sparken!

Okej, jobbar du på ett företag, som är beroende av att sälja till Kina. Akta dig för att ens antyda något som kan andas kritik mot Kina. För då finns risken att Kina kräver att du får sparken!

Låt mig säga så här: Mariott kommer inte att vara mitt förstahandsval om jag någon gång skulle ha råd att bo på den typen av hotell. Tänk om Kina kräver att du får sparken för att du gillar den här bloggen.

 

 

EU:s utrikestjänst skickar medarbetare till Taiwan för dialog om mänskliga rättigheter

Högkvarteret för EU:s utrikestjänst i Bryssel. Mercedes Garcia Perez som leder avdelningen för mänskliga rättigheter har besökt Taiwan för en första dialog om MR-frågor.

Det här är faktiskt en riktigt god nyhet som handlar om relationerna mellan EU och Taiwan. Torsdagen den 22 mars hölls en första dialog om mänskliga rättigheter mellan företrädare för EU och Taiwan. Dialogen ägde rum på utrikesdepartementet i Taipei.

Dialogen handlade bland annat om dödsstraffet och HBTQ-personers rättigheter. Taiwan har kvar dödsstraffet. Och det finns en stark opinion för att behålla det. Sedan liberalen Tsai Ing-wen blev president har ingen avrättning genomförts. Men hon har åtminstone de senaste tre åren legat lågt med att säga vad hon egentligen tycker.

Jag skulle önska att Taiwans president sneglar på president Mitterand i Frankrike. Han tillträdde i början av 80-talet. Och en av de första åtgärderna han genomförde var att avskaffa dödsstraffet. Även i Frankrike fanns det en stark opinion för dödsstraffet. Men ibland måste ledare välja att just leda, även om de går emot den egna opinionen.

Däremot har Tsa Ing-wen ett mer uttryckligt åtagande att förbättra HBTQ-personers rättigheter. Förra året kom ett utslag i Taiwans motsvarighet till Högsta domstolen som sade att förbudet mot samkönade äktenskap strider mot landets konstitution.

En tredje fråga som diskuterades var migrantarbetares rättigheter.

Taiwan har alltså en del att göra när det gäller mänskliga rättigheter. Men EU:s representanter har ett helt annat utgångsläge när de kommer till Taiwan, jämfört med många andra länder i området. Att Kina alltmer stryper de andningshål för fri debatt som trots allt funnits är väl känt. Men vi ser också allvarliga tendenser i till exempel Vietnam.

Och det faktum att EU inleder denna dialog är en bra markering. EU visar intresse för Taiwan – inte bara som ett handelsland, utan också som ett land som sedan 80-talet gått från diktatur till att bli en av Asiens mest intressanta demokratier. Delvis finns den auktoritära traditionen kvar. Men här finns också en stark tradition av protester från det civila samhället.

Nästa dialog om mänskliga rättigheter mellan Taiwan och EU ska hållas i Bryssel.

Hoppas det blir riksdagsdebatt om Taiwan!

Utrikesminister Margot Wallström (S) har nu svarat på två riksdagsfrågor om Taiwan. Det skulle vara intressant om frågan om Skatteverkets ändring av beteckningen av Taiwan blev en riksdagsfråga.
Foto Wiktoir Nummelin / TT kod 10510

Utrikesminister Margot Wallström har nu svarat på två av de frågor som ställts om Taiwan. Det är frågor som ställts av Caroline Szyber (KD) och Cecilia Magnusson (M). Hela svaret publiceras här nedan.

Men ett genomgående drag är ett Utrikesdepartementet försöker tona ner sin egen roll. Och departementet trasslar dessutom in sig i märkliga bortförklaringar. Eftersom jag själv i hög grad är inblandad i detta kommer jag att återkomma med detaljer framöver. Men du kan med fördel läsa om det på Jojje Olssons  blogg. 

Vid enkla frågor från riksdagsledamöter kan utrikesministern formulera ett lagom intetsägande skriftligt svar. Så det vore intressant om någon av riksdagsledamöterna kunde väcka en interpellation i ärendet. För då blir det riksdagsdebatt. Då kommer följdfrågorna.

Ett Kina-politiken är naturligtvis i hög grad styrd av realpolitik. Kina är en ekonomisk stormakt. Kina måste vara med om världen gemensamt ska arbeta mot exempelvis klimatförändringarna.

Men det finns en rad olika sätt på vilka Sverige och andra länder skulle kunna markera stöd till demokratin Taiwan. Sverige skulle kunna gradera upp sin representation i Taiwan. Olika typer av kulturutbyten skulle kunna främjas. Kommuner skulle kunna uppmuntras att upprätta vänortsförbindelser med Taiwan. Bara för att nämna några exempel. d

Att ändra beteckningen på Taiwan till en ”provins” i Kina kan vara direkt farligt. Det ger signalen till Peking att Sverige inte bryr sig om vad som händer med Taiwan. UD försöker ge intryck att detta är en ändring som skett på rutin.

 

Här nedan är Margot Wallströms svar:

Svar på fråga 2017/18:1001 av Caroline Szyber (KD)
Skatteverket och Taiwan samt fråga 2017/18:1006 av Cecilia Magnusson (M) Skatteverkets byte av namn på Taiwan

Caroline Szyber har frågat mig om jag anser att Taiwan är en provins tillhörande Kina och vilken betydelse detta i så fall har för den svenska utrikespolitiken. Cecilia Magnusson har ställt samma fråga och jag väljer därför att besvara de båda frågorna samtidigt.

Sverige har, likt övriga EU-medlemsländer, erkänt Folkrepubliken Kina. Det betyder att vi alla följer den s.k. ett-Kina-politiken och inte ser någon möjlighet att erkänna Taiwan som stat. Regeringen stödjer dock fortsatt Taiwans meningsfulla deltagande i internationella organisationer när det är meningsfullt och inte kräver status som stat.

Kontakterna mellan Sverige och Taiwan är omfattande, trots avsaknad av diplomatiska förbindelser. Sverige har ett handelskontor i Taipei. Handelsutbytet är en viktig del av våra relationer. Det är även kulturutbytet, det akademiska samarbetet och de parlamentariska kontakterna.

Stockholm den 21 mars 2018

Margot Wallström

 

Ny lag öppnar för fler kontakter mellan USA och Taiwan – en chans även för Sverige!

Den 16 mars undertecknade Donald Trump en ny lag som öppnar för fler kontakter på hög nivå mellan USA och Taiwan. (AP Photo/Evan Vucci)

Den amerikanska kongressens båda kamrar har antagit en ny lag som öppnar för besök mellan USA och Taiwan för företrädare för de båda länderna på alla nivåer, trots att USA inte erkänner Taiwan. Den 16 mars undertecknade president Donald Trump lagen. Sedan 1979 har USA erkänt Folkrepubliken Kina på samma villkor som de flesta andra länder, det vill säga att det bara finns ett Kina – och Taiwan betraktas som en del av Kina.

Däremot motsätter sig USA att Taiwan förenas med Kina med våld. Det finns också en särskild amerikansk lag som ger USA vissa skyldigheter att hjälpa Taiwan med försvaret. Med den nya lagen om förbindelser med Taiwan markerar USA ett ökat intresse för utbyte med Taiwan.

Kina har svarat med sedvanlig ilska. Kinas ambassad i Washington meddelade att lagen utgör ett allvarligt brott mot ett Kina-politiken.

Och det är naturligtvis ingen tillfällighet att direkta hot mot Taiwan uttalas i den engelskspråkiga kinesiska tidningen Global Times:

– Kinas kommunistiska parti, Folkets befrielsearmé och det kinesiska folket kommer inte att tolerera en upprepning av den historiska tragedin av ett delat land, sade Huang Zhixian, en ledamot i den Kinesiska folkkongressen, enligt Global Times.

Den 28 februari gjorde Kina ett utspel där taiwaneser erbjuds en rad förmåner om de exempelvis flyttar till Kina eller vill studera i Kina. Det låter som ett vänligt utspel. Men syftet är att undergräva Taiwan så mycket som möjligt.

Kina vägrar att ha några kontakter med Taiwans nuvarande ledning. På bilden: President Tsai Ing-wen. (AP Photo/ Chiang Ying-ying)

Sedan liberalen Tsai Ing-wen blev president har Kina avbrutit alla politiska kontakter med Taiwan. Kina kräver att Taiwans regering och president godtar ”1992 års konsensus” mellan Kina och Taiwan. Skrivningen säger i korthet följande: Det finns bara ett Kina och Taiwan är en del av Kina, men hur Kina definieras tolkar parterna olika. Den formeln är många i Taiwan tveksamma till. För varje år som går med Taiwan som en etablerad demokrati växer avståndet mellan Taiwan och Kina.

Alla som vet något om mina politiska åsikter vet att jag inte är någon stor anhängare av Donald Trump.

Men den amerikanska lagen om utbyte med Taiwan kan i bästa fall bli en politisk signal till ledarna i Peking om att de inte kan förvänta sig att omvärlden låter dem agera hur som helst gentemot Taiwan.

I en krönika i NA förra veckan argumenterade jag för att Sverige skulle använda en beprövad modell för att upprätta diplomatiska relationer med Taiwan på en låg nivå. Texten uppmärksammades även i taiwanesiska medier. Det amerikanska utspelet skulle kunna göra att det nu är rätt tidpunkt för att göra något sådant. För nu kan Sverige agera på ett sätt som samspelar med USA – och kanske delvis under amerikanskt politiskt vindskydd. Då skulle fadäsen med Skatteverket klantiga ändring av beteckningen på Taiwan som en provins i Kina kunna gottgöras.

 

 

 

Ännu en fråga i riksdagen om Skatteverket och Taiwan

Även Christina Örnebjär från Kuma har ställt en fråga till finansminister Magdalena Andersson om Taiwan. Här kommer frågan:

Christina Örnebjär (L)

till Finansminister Magdalena Andersson (S)

 

Inom internationella relationer är språket oerhört viktigt. De diplomatiska normerna är starka, och ett felaktigt uttryck kan leda till känsliga situationer.

Sverige erkänner inte Taiwan som suverän stat. Däremot har Sverige inofficiella diplomatiska relationer samt goda handelsrelationer med Taiwan. Liknande arrangemang finner vi mellan de flesta av världens stater och Taiwan. Det är en situation som ingen är direkt nöjd med, men som har fungerat relativt bra.

Skatteverket har nyligen i folkbokföringen ändrat Taiwans namn från Republiken Kina (Taiwan) till Taiwan, provins i Kina. Detta har inte skett efter önskemål från Taiwans regering. Enligt medieuppgifter har Taiwan tvärtom reagerat negativt på namnändringen, och företrädare för Taiwans representationskontor i Stockholm har enligt samma uppgifter för avsikt att uttrycka sin allvarliga oro till den svenska regeringen.

De signaler detta skickar ut är olyckliga. Med denna namnändring förstärker vi Folkrepubliken Kinas anspråk på suveränitet över ön samtidigt som vi riskerar att störa Sveriges relationer till Taiwan. Taiwan är en fungerande demokrati medan Folkrepubliken Kina är en renodlad diktatur. Nu senast har Kina kidnappat och fängslat svensken Gui Minhai.

Med anledning av detta vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:

Kommer ministern och regeringen att ta några initiativ för att Skatteverket ska återgå till den tidigare beteckningen på Taiwan?

Ett intetsägande svar från Regeringen om Taiwan

Finansminister Magdalena Andersson har svarat på en fråga om Skatteverkets ändrade beteckning för Taiwan. Även utrikesminister Margot Wallström har fått frågor i ärendet.
Foto: Christine Olsson / TT kod 10430

Frågan om Skatteverkets beteckning på Taiwan har lett till att flera riksdagsledamöter har ställt frågor. Här är nedan är finansminister Magdalena Anderssons svar till en fråga från Boriana Åberg (M). Ett ganska intetsägande svar. Det blir mer spännande att höra vad Margot Wallström har att säga.

Svar på fråga 2017/18:966 av Boriana Åberg (M)
Skatteverkets namnbyte på Republiken Kina (Taiwan)

Boriana Åberg har frågat mig om jag kommer att vidta några generella åtgärder för att Skatteverkets namnbyte på Republiken Kina (Taiwan) inte ska göras.

Skatteverkets registrering av uppgifter i folkbokföringen följer svensk namnstandard. Skatteverket tillämpar standarden ISO 3166 gällande landskoder och svensk namnform av länder. Sedan den 28 februari har Skatteverket ändrat från Republiken Kina (Taiwan) till Taiwan, Provins i Kina efter att översättningen av ISO-standarden har reviderats. Landskoden är dock oförändrad.

Hur länders namn anges i folkbokföringen är något som Skatteverket avgör i sin tillämpning.

Stockholm den 14 mars 2018

Magdalena Andersson

Caroline Szyber (KD) ställer fråga till Margot Wallström om Taiwan och Skatteverket

Caroline Szyber, riksdagsledamot för KD, har stället en fråga till utrikesministern om varför Skatteverket beskriver Taiwan som en provins i Kina. Foto: Tor Johnsson/SvD/SCANPIX/Kod 30513

Jag publicerar Caroline Szybers frågeställning i sin helhet här nedan. De kursiverade avsnitten är mitt urval:

Caroline Szyber (KD)

till Utrikesminister Margot Wallström (S)

Taiwanesiska pass bär namnet Republic of China (Taiwan). Den vanliga och vardagliga benämningen på landet är rätt och slätt Taiwan. Både dessa termer är motiverade, antingen genom att de (i det första fallet) speglar det officiella namnet på statsbildningen, eller (i det andra fallet) är den term som vanligtvis används. Att ändra det till ”Taiwan, provins i Kina” ger det missvisande intrycket att Taiwan faktiskt styrs av Folkrepubliken Kina, vilket inte stämmer. Att ändra namnet skulle kunna få allvarliga konsekvenser för privatpersoner.

Resenärer från Taiwan kan exempelvis av misstag komma att listas som medborgare i Folkrepubliken Kina. Notera att taiwanesiska medborgare kan resa in till Sverige – och hela EU – visumfritt, vilket inte kinesiska medborgare kan. Detta skulle kunna orsaka problem vid inresan till Sverige.

Svenska medborgare som söker visum för längre vistelser än de visumfria 90 dagarna söker detta på Taipei Mission in Sweden, inte på kinesiska ambassaden. Ett namnbyte skulle kunna innebära att sådana visumansökningar kommer till fel instans, nämligen till den kinesiska ambassaden. Oavsett om resultatet blir att visumansökan helt enkelt ignoreras, eller att den kinesiska ambassaden faktiskt utfärdar ett visum som saknar giltighet i Taiwan, är effekten lika problematisk för personen i fråga.

När Sverige skrev dubbelbeskattningsavtal med Taiwan var det (indirekt, via Exportrådet) med Taipei Mission in Sweden, inte med kinesiska myndigheter som inte skulle kunna ingå några sådana avtal.

Ett nytt namn skulle kunna medföra att svenska företag av misstag kontaktade kinesiska ambassaden i Stockholm eller svenska ambassaden i Beijing i stället för Taipei Mission in Sweden eller motsvarande enhet, Business Sweden i Taiwan, när det gäller frågor kring handel mellan länderna.

Situationen är visserligen i dag att Sverige inte har diplomatiska förbindelser med Taiwan, men det behöver inte innebära att man inom Sveriges gränser måste göra livet svårare för mellanfolkliga kontakter mellan Sverige och Taiwan. Taiwan är en de facto-stat, som dessutom är en demokrati och som har goda inofficiella förbindelser med Sverige.

Att frivilligt ändra benämningen till ”Taiwan, provins i Kina” är en ren byråkratisk åtgärd för att anpassa sig till en helt konstgjord standard som inte återger den faktiska geografiska verkligheten utan baserar sig på politiserad terminologi från Förenta Nationerna, där ju Kina är medlem medan Taiwan inte tillåts vara det. Detta speglar Folkrepubliken Kinas ambitioner att införliga Taiwan.

Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Margot Wallström:

Anser ministern och Utrikesdepartementet att det demokratiskt styrda Taiwan är en provins tillhörande Kina och vilken betydelse har det i så fall för den svenska utrikespolitiken?