Ett land, två system – eller två länder, ett system?

Reportrar utan gränser (RSF är den franska förkortningen) är en organisation som verkar för pressfrihet i världen.

Rubrikerna handlar påtagligt ofta om hur Folkrepubliken Kina trakasserar och attackerar journalister eller medieföretag.

Om du går in på RSF:s hemsida och gör en sökning på ”Taiwan”, så finner du något intressant. Rubrikerna handlar påtagligt ofta om hur Folkrepubliken Kina trakasserar och attackerar journalister eller medieföretag. Och det finns olika typer av kopplingar till Taiwan, som är en väl fungerande demokrati.

När SVT publicerar ett debattinlägg av Daniel Liao, Taiwans representant i Sverige, så går Kinas ambassadör i Stockholm till attack mot SVT. Eller så riktas aggressiva verbala attacker mot Jojje Olsson, svensk journalist som bor i Taiwan – och vars blogg är oumbärlig för den som vill följa utvecklingen i Kina.  För någon vecka sedan var det min tur att utsättas för en skriftlig attack från ambassaden. Under en särskild flik på ambassadens hemsida finns den ena attacken efter den andra mot medier och personer som misshagar ambassadören.

En smart ambassadör med en kännedom om Sverige och ett minimum av känsla för diplomati skulle argumentera lågmält…

Jag själv har förvånats över nyckfullheten i utspelen från ambassadören. En smart ambassadör med en kännedom om Sverige och ett minimum av känsla för diplomati skulle argumentera lågmält och utifrån vissa principer, till exempel det faktum att både Sverige och EU på ett principiellt plan erkänner Kinas överhöghet över Taiwan.

Men det är ingen som helst hejd på vad ambassadörens talesperson kan hitta på. När en ambassadör anklagar min tidning, Nerikes Allehanda, för förtal, så innebär det i princip en brottsanklagelse. Ambassadören ger sig in i svensk juridik på ett synnerligen klantigt sätt.

De kanske snarare är till för att tillfredsställa de egna uppdragsgivarna hemma i Peking.

Jag tänker tanken: Det är inte säkert att dessa uttalanden ens är riktade till en svensk publik. De kanske snarare är till för att tillfredsställa de egna uppdragsgivarna hemma i Peking. ”Titta så tuffa vi är mot journalister som är fräcka nog att kritisera Kina eller stödja Taiwan som självständigt land”. Detta är inget jag vet, utan bara en fundering. Då skulle de märkliga utspelen från ambassaden bli mer begripliga.

Det senaste uttalandet från RSF handlar om att taiwanesiska journalister inte fick tillträde till World Health Assembly i Genéve. Detta är tyvärr en rutin som upprepas gång efter gång. Men det borde vara något sensationellt. I ett västland hindras journalister från fristående medier i en demokrati att bevaka ett FN-möte. Och ja, så skulle det bli även om ett FN-organ skulle ha ett möte i Stockholm, i landet med världens äldsta tryckfrihetsförordning.

Problemet är att den formeln användes även för Hongkong. Där har demokratin steg för steg underminerats av Kina.

Då börjar vi närma oss den kryptiska rubriken till detta blogginlägg. ”Ett land, två system” syftar på den formel som Kina brukar använda som lockbete för Taiwan. Alltså: Taiwan skulle få behålla sitt politiska system, men vara en del av Kina. Problemet är att den formeln användes även för Hongkong. Där har demokratin steg för steg underminerats av Kina. Så ”ett land, två system” har knappast något stöd i Taiwan.

Men tidningen Taipei Times publicerade en text som prövar den otäcka tanken att det skulle kunna bli på ett annat sätt: ”Två länder, ett system”. Texten är skriven av Tzou Jing-wen, chefredaktör för Taipei Times systertidning Liberty Times.

Och problemställningen ser ut så här:

Kina driver ett medvetet påverkansarbete i Taiwan. Dels genom direkta hot, till exempel via nätet. Men också genom att bjuda in journalister från Taiwan på föreläsningar i Kina där de får höra att de har ett ansvar för att främja enighet över Taiwansundet.

Så frågeställningen i artikeln är om Kina genom sitt påverkansarbete skulle kunna åstadkomma ”två länder, ett system”…

Så frågeställningen i artikeln är om Kina genom sitt påverkansarbete skulle kunna åstadkomma ”två länder, ett system”, det vill säga att medier och opinionsbildning i Taiwan blir mer Kinavänlig.

Låt oss sedan återgå till vad som händer i Genève, där FN-organ hindrar taiwanesiska journalister från att göra sitt jobb. Så även i väst finns en märklig anpassning till Kina. Den kinesiska ambassaden kommer inte att bry sig om hur svenska journalister rapporterar om en misstroendeomröstning i riksdagen. Men målet är tydligt: Att påverka journalisters rapportering om Kina. ”Två länder ett system”, är alltså målet när det gäller bevakningen av Kina. Och redan får Kina begränsa taiwanesiska journalisters möjligheter att verka även i väst.

 

 

 

 

Publicerat av

Lars Ströman