Ska Kuomintang få makten måste partiet sluta vara gammalt maktparti

Anhängare till Kuomintang i valrörelsen 2020.
Från ett Koumintangmöte i valrörelsen. Nu måste Kuomintang distansera sig från sin historia. Och det blir inte lätt.

För mig var det goda nyheter att liberala DPP vann valet den 11 januari. Men Taiwan behöver en trovärdig opposition. Frågan är om det gamla maktpartiet Kuomintang kan erbjuda det. Här är några frågor som partiet måste ta ställning till för att bli ett mer modernt och mer kraftfullt oppositionsparti.

Diktatorn Chiang Kai-shek: När jag pratat med medlemmar i Kuomintang har de vägrat att diskutera eller ifrågasätta Chiang Kai-shek som ledare. Det är naturligtvis ohållbart. Ska vi dra några paralleller så borde partiet göra en smärtsam omprövning av sin historia på samma sätt som Vänsterpartiet eller Moderaterna i Sverige. Vänsterpartiet gav ut en vitbok om sitt kommunistiska förflutna. Och i samband med att Moderaterna skrev ett nytt partiprogram fick partiföreträdare klargöra att Moderaternas föregångare gjorde motstånd mot allmän rösträtt.

Chiang Kai-shek kämpade visserligen mot Maos kommunister, men han var också ledaren som massakrerade sin egen befolkning.

Kuomintangs tillgångar: Under årtionden var staten detsamma som Kuomintang och Kuomintang var detsamma som staten. Det var som det brukar vara i diktaturer. Det saknades en åtskillnad mellan vad som var statens angelägenheter och partiets. Så en del av de ekonomiska tillgångar Kuomintang förfogar över borde med rätta tillhöra skattebetalarna i Taiwan, snarare än det gamla maktpartiet. Partiet måste säga ja till en process som prövar detta.

Relationen med Kina: Detta är kanske den allra svåraste frågan. Jag ser något legitimt i att det finns ett parti i Taiwan som håller fast vid de historiska banden till Kina på ett tydligare sätt än vad liberala DPP gör, eftersom det speglar en strömning bland många människor i Taiwan. Men Kuomintang måste ändå försöka distansera sig från Kina på något sätt. Men hur? Om partiet skulle säga hejdå till ”1992 års konsensus” (ett Kina, men olika tolkningar av vad Kina är) så riskerar partiet att Kina ber Kuomintang att fara och flyga. Då blir det svårt att motivera Kuomintangs existens. Eller så behåller partiet principen om ”1992 års konsensus” – och då fortsätter partiet att leva en skuggtillvaro, med små chanser att åter få förtroende bland väljarna. Som någon sade: Kinas ledare Xi Jinping och hans hårda linje i Taiwan-frågan var liberala DPP:s främsta stöd i valet.

Partiets interna organisation: Detta kan verka märkligt. Men det högernationalistiska Kuomintang byggdes upp med hjälp av det sovjetiska kommunistpartiet. Under en period satt till exempel kommunisten Mao Zedong med Kuomintangs styrelse. Den kommunistiska principen om ”demokratisk centralism” syns fortfarande i partiets organisation – även om den har luckrats upp. De interna bristerna var en orsak till valnederlaget den 11 januari. Demokratisk centralism har sammanfattats på ett bra sätt av journalisten Jan Guillou: Det betyder att ledningen bestämmer allt.

Ska Kuomintang återfå makten krävs att partiet distanserar sig från sin gamla roll som maktparti i Taiwan. Det är ingen lätt uppgift. Men det ligger i demokratins intresse att Taiwan har ett starkt oppositionsparti.

Jag skulle till exempel gärna se att svensk moderater och kristdemokrater odlar kontakterna med det parti som åtminstone i någon formell mening är deras systerparti i Taiwan.

 

 

 

Taiwan hanterar Coronaviruset: 14 dagars ”hemmasittande” om du kommer från Hubei

1992 års konsensus var en formulering som framstår som irrelevant för många i Taiwan. Och formuleringen gjordes för 28 år sedan.
Folkvimlet på en gata i Taipei. Personer från Taiwan som återvänder från Hubei i Kina får hålla sig hemma i två veckor.

När detta skrivs rapporteras om den femte personen i Taiwan som diagnostiseras med coronaviruset. En egen reflektion är att jag tror att taiwanesiska myndigheter har goda möjligheter att hantera detta.

En åtgärd som nu vidtas är att personer som återvänder till Taiwan från Wuhan eller andra delar av Hubei-provinsen i Kina åläggs att hålla sig hemma under 14 dagar. En person som bryter mot detta riskerar att bli satt i karantän, med polishjälp.

Personer som kommer från andra delar av Kina får en mer allmän uppmaning att hålla sig hemma så mycket som möjligt och att alltid bära ansiktsmask när de går ut. De uppmanas också att vara särskilt uppmärksamma på tecken på att de har drabbats av influensa. De kan också räkna med att få besök av myndighetspersoner, med uppgift att hålla smittspridningen i schack.

Taiwan har också lagt restriktioner på möjligheter för kineser att resa in i Taiwan. Undantag gäller för personer som sysslar med humanitärt arbete eller med just smittskyddsfrågor.

 

 

 

 

 

Bryr sig Kina om kampen mot coronaviruset, egentligen?

Kartan ovan är från den amerikanska smittskyddsmyndighetens sida. Den ser inte så märklig ut. Men märklig är den. Den visar vilka länder som drabbats av coronaviruset. Men i en tidigare version av kartan så hade länderna olika färger. Fast Taiwan hade samma färg som Kina.

Fast jag tvivlar på att en svensk myndighet hade gjort samma markering.

Efter påstötningar från Taiwan så ändrade myndigheten kartan så att alla länder som drabbats hade samma färg. Bra så. Det finns ingen anledning att krypa för diktaturen i Kina! Fast jag tvivlar på att en svensk myndighet hade gjort samma markering.

Detta illustrerar hur sjukt Kina agerar. Taiwan är de facto inte en del av Kina. Taiwans myndigheter sköter bekämpningen av viruset på egen hand och med egna beslut. Bland annat stoppas nu resor från den i Kina drabbade staden Wuhan till Taiwan. Och personer från övriga Kina får fylla i en hälsodeklaration eller underkasta sig en medicinsk undersökning.

Taiwan ingår inte bara i den grupp länder som drabbats av viruset. Det är också ett land med en mycket kompetent sjukvård som skulle kunna hjälpa till.

Naturligtvis är det nu läge att släppa in Taiwan som observatör i Världshälsoorganisationen. Men varje sådan strävan blockeras av Kina. Taiwan ingår inte bara i den grupp länder som drabbats av viruset. Det är också ett land med en mycket kompetent sjukvård som skulle kunna hjälpa till.

När journalister ställde frågor till en WHO-tjänsteman om just Taiwans deltagande så fick han nästan slå knut på sig själv för att undvika att säga något om Taiwan som en egen stat. Han försäkrade att WHO hade ett nära samarbete med ”tekniska partner i Kina, Taiwan”. Han lade till att han noterar att Taiwan arbetar nära Kina.

Men för Kina är det viktigaste att utesluta Taiwan från WHO, även om ett deltagande från Taiwan kan leda till mindre smittspridning, både i Kina och i andra delar av världen.

Ja, Taiwan samarbetar när det behövs, även med en arrogant stormakt som Folkrepubliken Kina! Men för Kina är det viktigaste att utesluta Taiwan från WHO, även om ett deltagande från Taiwan kan leda till mindre smittspridning, både i Kina och i andra delar av världen.

Sverige och EU stöder Taiwans deltagande i WHO. Den svenska hållningen är att stödja Taiwans deltagande i sådant samarbetet där det inte krävs en ställning som stat. Svenska företrädare brukar också notera att Taiwan är en väl fungerande demokrati.

Tänk så irriterande det kan vara med fri opinionsbildning — åtminstone för en diktatur.

Här nedan några bilder från en demonstration i Stockholm i våras som krävde att Taiwan ska få delta i WHO:s arbete. När jag skrev en ledarartikel om detta så ledde det till att Kinas ambassad publicerade en officiell bannbulla mot både mig och NA. Tänk så irriterande det kan vara med fri opinionsbildning — åtminstone för en diktatur.

 

 

 

 

 

 

 

 

Förstår ledarna i Peking vad som hände i Taiwan den 11 januari?

Anhängare till Kuomintang i valrörelsen 2020.
Anhängare av Kuomintang i valrölrörelsen.

I november 2018 så var rimligtvis ledningen i Peking rätt förtjust över det politiska läget i Taiwan. Det liberala partiet DPP åkte på en riktigt stjärnsmäll i lokalvalen. Det var Bäddat för valseger för Kuomintang i valet 2020. DPP:s styre framstod – ur Pekings synvinkel – som ett irriterande, men tillfälligt styre.

Då höll partichefen Xi Jinping sitt tal om Taiwan-frågan, med kända ståndpunkter av typen att det är oundvikligt att Taiwan blir en del av Kina.

Men redan den 2 januari 2019 lades faktiskt grunden till Tsai Ing-wens valseger den 11 januari 2020. Då höll partichefen Xi Jinping sitt tal om Taiwan-frågan, med kända ståndpunkter av typen att det är oundvikligt att Taiwan blir en del av Kina. Han refererade också till ett antal segrar över ”separatism” i Taiwan. Det sistnämnda är klassisk kommunistisk retorik.

Taiwans president Tsai Ing-wen svarade med ett antal tuffa motkrav – och avvisade bestämt alla tankar på en förening med Kina under principen ”ett land, två system”. Min bedömning är det det är någonstans här som det började hända saker i opinionen, även om det dröjde några månader innan det slog igenom i form av ökat stöd för Tsai Ing-wen i opinionsmätningarna.

Det var någon som skämtsamt föreslog att det liberala DPP borde göra Xi Jinping till hedersordförande.

En fråga jag har funderat mycket på är: Förstår Kinas ledare vad som händer i Taiwan? Dels så har Kinas agerande i Hongkong varit den bästa draghjälp som president Tsai Ing-wen kunde få. Det var någon som skämtsamt föreslog att det liberala DPP borde göra Xi Jinping till hedersordförande. Dels så förstärktes DPP:s medvind av öppna militära hot från Kina, till exempel genom att köra hangarfartyg genom Taiwansundet.

Men den kinesiska ledningen är så fast i sina egna doktriner att den ändå måste driva sin hårda linje.

Under min senaste resa till Taiwan ställde jag frågan om kinesiska ledare förstår dynamiken i taiwanesisk politik till två personer som är väl förtrogna med kinesisk politik. Och båda svarade: Ja, Kina förstår säkert vad som händer. Men den kinesiska ledningen är så fast i sina egna doktriner att den ändå måste driva sin hårda linje. För Kina handlar det egentligen inte om Taiwan. Det handlar mer om att inte förödmjukas. Och då dras historiska paralleller till de båda opiumkrigen.

Så i korthet: De kinesiska ledarna förstår vad som hände i det taiwanesiska valet den 11 januari. Men kan ändå inte ändra sig. Så fungerar en diktatur!

Politiskt efterspel till valet – Han Kuo-yu kan bli avsatt som borgmästare

Han Kuo-yu hann bara vara borgmästare i Kaohsiung i några månader. Sedan blev han Kuomintangs presidentkandidat. (AP Photo/Chiang Ying-ying)

Nu börjar det politiska efterspelet inom det gamla maktpartiet Kuomintang, efter nederlaget i valet den 11 januari. Partiets ordförande, Wu Den-yih har redan avgått. Senast den 4 februari ska kandidater till ordförandeposten ha registrerat sig. Den 7 mars ska en ny ordförande väljas.

Innebörden är att det bara finns ett Kina och att Taiwan är en del av Kina.  Men parterna gör olika tolkningar av vad detta Kina är.

Men en av de riktigt svåra frågorna är om Kuomintang ska våga formulera om sin Kina-politik. Framför allt unga medlemmar har krävt att partiet ska ta avstånd från 1992 års konsensus. Egentligen är 1992 års konsensus en efterhandskonstruktion. Innebörden är att det bara finns ett Kina och att Taiwan är en del av Kina. Men parterna gör olika tolkningar av vad detta Kina är.

En annan fråga som onekligen väcks är om Kuomintang har en förmåga att kritiskt granska sin egen historia, till exempel under den vita terrorn. När jag själv pratat med Kuomintang-medlemmar har de varit ytterst motvilliga att säga något kritiskt om den gamle diktatorn Chiang Kai-shek.

Efter valnederlaget höll Han Kuo-yu god min och förklarade att han nu skulle återgå till att vara borgmästare …

En omedelbar effekt av valet är att en procedur har dragit igång för att avsätta Han Kuo-yu som borgmästare i staden Kaohsiung. Efter valnederlaget höll Han Kuo-yu god min och förklarade att han nu skulle återgå till att vara borgmästare i en stad som inte bara är en av Taiwans största, utan också en stad med stor symbolisk betydelse för demokratirörelsen.

Av många uppfattades Han Kuo-yus agerande som ett svek. I november 2018 led liberala DPP ett rungande nederlag i lokalvalen, bland annat med resultatet att Han Kuo-yu blev borgmästare. Men redan efter några månader så flyttade han fokus från Kaohsiungs välstånd till att försöka vinna 2020 års presidentval.

Då gäller enkel majoritet för att avsätta borgmästaren, med ett valdeltagande på minst 25 procent.

I Taiwan finns en möjlighet att avsätta en borgmästare. Det ska i så fall ske i tre steg. 1. Minst en procent av väljarna måste ställa sig bakom ett upprop för att avsätta personen i fråga. 2. De som står bakom uppropet har sedan 60 dagar på sig för att samla in namn från tio procent av väljarkåren. 3. I ett tredje steg blir det ett slags förtroendeomröstning bland väljarna. Då gäller enkel majoritet för att avsätta borgmästaren, med ett valdeltagande på minst 25 procent.

Och det är 28650 personer som har ställt sig bakom uppropet för att avsätta Han Kuo-yu.

Det är steg ett som nu har genomförts. En procent av väljarna i Kaohsiung är 22800 personer. Och det är 28650 personer som har ställt sig bakom uppropet för att avsätta Han Kuo-yu.

Enligt Taiwans statliga nyhetsbyrå säger Han Kuo-yu att han respekterar folkets beslut, men att han nu tänker lägga all kraft på att hantera styrningen av Kaohsiung.

 

Hongkongborna stöder Taiwans självständighet

När jag åkte hem från Taiwan senast så flög jag via Hongkong. Och för att förstå relationerna mellan Taiwan och Hongkong kan det vara idé att just titta på flygförbindelserna. Jag tittade på ett dygns avgångar från Taoyuans internationella flygplats till Hongkong. Jag hittade 43 avgångar. Och då ska det tilläggas att det finns flygförbindelser till Hongkong även från andra städer i Taiwan.

Taiwanbor kan på plats följa demokratiprotesterna i Hongkong. Och Hongkongbor kunde på nära håll följa valrörelsen i Taiwan.

Det är inte bara ett distansförhållande mellan två områden som vill behålla sin frihet. Taiwanbor kan på plats följa demokratiprotesterna i Hongkong. Och Hongkongbor kunde på nära håll följa valrörelsen i Taiwan.

Ett opinionsinstitut i Hongkong har under en längre tid frågat människor i Hongkong hur de ser på en eventuell självständighetsförklaring från Taiwans sida. Och där ser vi en intressant tendens.

När samma fråga ställdes i januari i år, så svarade 47,8 procent att de stöder Taiwans självständighet, medan 38,6 procent var emot.

I juni 2011 svarade 66,5 procent av de tillfrågade att de var emot att Taiwan skulle förklara sig självständigt. 19,3 procent svarade att de var för. När samma fråga ställdes i januari i år, så svarade 47,8 procent att de stöder Taiwans självständighet, medan 38,6 procent var emot.

2011 var det Hu Jintao som ledde det kinesiska kommunistpartiet. Då fanns ett intresse i partiledningen för det civila samhället. Visserligen fanns det några röda linjer som aldrig fick överskridas: Kommunistpartiets ställning fick aldrig ifrågasättas. Taiwan som en del av Kina fick aldrig ifrågasättas. Och Tibet som en del av Kina fick aldrig ifrågasättas. Men det förekom ganska rikligt med lokala protester som tolererades av kommunistpartiet.

Det betyder: Ledningen bestämmer allt. Det finns inget utrymme för ett civilt samhälle.

I dag är det ”demokratisk centralism” som gäller. Det betyder: Ledningen bestämmer allt. Det finns inget utrymme för ett civilt samhälle. Och tongångarna mot Taiwan har blivit mer aggressiva.

Men 2011 fanns det i Hongkong en förståelse för kommunistpartiets linje när det gäller Taiwan. I dag, när både Hongkong och Taiwan kämpar för sin frihet, är den förståelsen som bortblåst. Xi Jinpings hårda linje motverkar sitt syfte.

 

 

 

 

 

Åk till Taiwan och njut av kaffet!

Taiwan är naturligtvis mest känt för sina teer. Och är du intresserad av te, så har du näst intill outtömliga möjligheter att resa runt som teturist. Men efter fyra resor till Taiwan konstaterar jag att även vi koffeinister har saker och ting att upptäcka. Det finns till exempel lokalt odlat kaffe.

Här tänker jag presentera tre kaféer i Taipei, utifrån min egen högst personliga bedömning.

Fika Fika Cafe – det svenska fiket mitt i Taipei 

Med träinredning, kanelbullar och morotskakor är Fika Fika Cafe det svenska eller skandinaviska fiket i Taipei. Priserna är högre än för de alla de kaféer som är som varierande versioner av ”hål i väggen”. Men ändå helt okej. Hit brukar jag faktiskt gå någon gång varje gång jag är i Taipei, mest för fascinationen att det faktiskt finns ett svenskt fik mitt i stan.

Men en rätt stor del av besökarna sitter också med sina bärbara datorer och arbetar.

Många sitter naturligtvis och umgås. Men en rätt stor del av besökarna sitter också med sina bärbara datorer och arbetar.

Med träinredning och kanelbullar är Fika Fika Cafe det svenska eller skandinaviska fiket i Taipei.

Helen Coffee – det exklusiva fiket

Det ligger bara några hundra meter från 228 Peace Park. Och det här var en speciell upplevelse.

Innan jag ens fått menyn så kommer servitrisen med ett glas med kallt kaffe och en isbit …

Jag kommer in och får ett bord. Innan jag ens fått menyn så kommer servitrisen med ett glas med kallt kaffe och en isbit, tillsammans med en lapp som talar om vilken typ av kaffe det är, var det har odlats och hur det är rostat. Och menyn är fullsmockad med olika varianter av ”vanligt kaffe”. Den billigaste koppen kaffe kostar kring hundralappen. De dyraste sorterna kostar typ 300 svenska kronor.

Jag beställer en bärdryck, en sallad och en kopp kaffe. Servitrisen är noga med fråga i vilken ordning jag vill ha allt detta. Jag ber att få sallad och bärdryck först och kaffet efteråt.

Först mals kaffet. Sedan kommer servitrisen in med det malda kaffet i ett glas, för att jag ska få lukta på det.

När det är dags för kaffe inträffar följande: Först mals kaffet. Sedan kommer servitrisen in med det malda kaffet i ett glas, för att jag ska få lukta på det. Därefter bryggs just mitt kaffe. Det är alltså fjärran från de vanliga kaféernas pumptermosar.

Den sort jag valde var god, möjligen något svag för min smak. Men menyn med olika varianter av ”en vanlig kopp kaffe” består av flera sidor, så du hittar säkert något.

Innan jag ens fått menyn så får jag ett litet smakprov med kallt kaffe, samt en lapp om vad det är för kaffe.
Självklart bryggs kaffet bara för mig, medan jag ser på.

Coffee Lovers Planet – ligger i ett exklusivt köpcenter

Jag hittar Cofee Lovers Planet i ett exklusivt köpcenter med varumärken som Prada. När jag går in i köpcentrets lokaler så får jag känslan av att en fika är det enda jag har råd med i det här huset.

Men på brickan finns ett litet luktprov av malt kaffe, som jag kan sniffa på mellan kaffet och chokladmoussen.

Här beställer jag kaffe och en chokladmousse av en servitör. Och så kommer brickan in. Jag får inte lukta på det malda kaffet innan det bryggs. Men på brickan finns ett litet luktprov av malt kaffe, som jag kan sniffa på mellan kaffet och chokladmoussen.

Vid varje kaffesort ligger det lite malt kaffe med glas över. Du lyfter upp vinglaset och känner doften från själva glaset.

Här säljs också en rad kaffesorter. Och, liksom ofta sker med te, förväntas kunden bedöma kaffet efter lukten. Vid varje kaffesort ligger det lite malt kaffe med vinglas över. Du lyfter upp vinglaset och känner doften från själva vinglaset.

Också detta är ett förhållandevis dyrt cafe, men med hög kvalitet. Här kan du bland annat köpa en handfull kaffesorter som är odlade i Taiwan.

På Coffee Lovers Planet får du också ett litet luktprov av kaffet.
Coffee Lovers Planet säljer flera olika kaffesorter som är odlade i Taiwan.

 

 

 

Tänk om även Kuomintang överger ett Kina-politiken

1992 års konsensus var en formulering som framstår som irrelevant för många i Taiwan. Och formuleringen gjordes för 28 år sedan.
1992 års konsensus var en formulering som framstår som irrelevant för många i Taiwan. Och formuleringen gjordes för 28 år sedan.

Kuomintang förlorade de unga väljarna vid valet den 11 januari. Och bland unga Kuomintangföreträdare väcks nu tanken på att Kuomintang skulle överge ”1992 års konsensus”.

Det är en formulering där Folkrepubliken Kina och den dåvarande Kuomintangregeringen enades om följande: Det finns bara ett Kina och Taiwan är en del av Kina. Men parterna gör olika tolkningar av vad detta Kina är. Underförstått: Antingen är Kina det kommunistiska Folkrepubliken Kina eller så är det Republiken Kina som är det officiella namnet på den stat som har Taipei som huvudstad.

För dem betyder de historiska kopplingarna mellan Taiwan och Kina inte så mycket.

En allt större andel av Taiwans befolkning identifierar sig som just taiwaneser. För dem betyder de historiska kopplingarna mellan Taiwan och Kina inte så mycket. Och dagens unga taiwaneser är ju födda efter att 1992 års konsensus uppfanns.

Ett krux är också att motparten Kina aldrig offentligt har sagt något om den del av 1992 års konsensus som säger att parterna tolkar begreppet Kina olika. Från Peking är det enbart ”ett Kina” som gäller. Och då tappar ju 1992 års konsensus sin status som en ömsesidig grund för fredlig samlevnad.

Om Kuomintang verkligen skulle gå så långt att 1992 års konsensus kastas på sophögen, så vore det ett dråpslag mot Kinas Taiwanpolitik. Hittills har ju Kinas ledare kunnat vänta ut den liberala DPP-regeringen och tänka tanken att ”ordningen återställs” när Kuomintang återfår makten.

Vad händer med partipolitiken i Taiwan om de två stora partierna enas om den centrala fråga som diskuteras så intensivt inför varje valrörelse?

Men eftersom just relationen till Kina är en så viktig politisk fråga i Taiwan, så kan vi också ställa oss frågan: Vad händer med partipolitiken i Taiwan om de två stora partierna enas om den centrala fråga som diskuteras så intensivt inför varje valrörelse? Som svensk observatör som följer Taiwan skulle jag, möjligen något naivt, tänka tanken att andra frågor kan få större utrymme, till exempel välfärdsstat, hållbar energi med mera.

Chang Ya-chung säger att partiet ska hålla fast vid 1992 års konsensus.

Den nuvarande partiordföranden Wu Den-Yih avgår som en följd av valresultatet. Och Chang Ya-chung, professor vid Taiwans nationella universitet, har nu gått ut offentligt med att han ställer upp som kandidat till partiledare för Kuomintang. Chang Ya-chung säger att partiet ska hålla fast vid 1992 års konsensus. Han säger också att han vill ha en fortsatt dialog mellan Kinas kommunistiska parti och Kuomintang.

 

 

Bra uttalande av EU om Taiwan – men USA:s var bättre

EU-ländernas flaggor vid rådsbyggnaden i Bryssel. (Foto: Lars Ströman). EU:s uttalande om valet i Taiwan är lågmält och utan avsändare.

Hur omvärlden reagerar på valet i Taiwan är intressant. EU har till exempel publicerat ett uttalande där det heter att EU gratulerar Taiwans folk för det höga valdeltagandet. Det sägs också att både EU:s och Taiwans politiska system grundas på demokrati, rättsstaten och mänskliga rättigheter.

EU gratulerar Taiwan till ett demokratiskt och fritt val, men ligger lite lågt för att inte reta Folkrepubliken Kina.

Men i det korta uttalandet står det egentligen inte vem som säger detta. Det finns namn och telefonnummer till två talespersoner i utrikesfrågor. I sak är det ett bra, men något pliktskyldigt uttalande. Min analys är enkel: EU gratulerar Taiwan till ett demokratiskt och fritt val, men ligger lite lågt för att inte reta Folkrepubliken Kina.

Det är helt andra tongångar från USA. Där är det utrikesminister Mike Pompeo som skriver under ett uttalande. Även Mike Pompeo hyllar Taiwans demokratiska system. Men han går betydligt längre än så. Han gratulerar president Tsai Ing-wen till att ha blivit omvald. Han säger att Taiwan är ett lysande exempel för länder som vill ha demokrati och välstånd. Han hyllar också Tsai Ing-wen för hennes strävan efter att vidmakthålla stabiliteten kring Taiwan-sundet, trots påtryckningar som underförstått kommer från Kina.

Han säger också att USA borde stärka sina förbindelser med Taiwan och andra likasinnade länder.

Även USA:s förre vice president, Jo Biden, har uttalat sina gratulationer till Tsai Ing-wen. Han säger också att USA borde stärka sina förbindelser med Taiwan och andra likasinnade länder. Jo Biden anses vara en av favoriterna till att bli Demokraternas presidentkandidat i höstens presidentval. Så här finns en enighet mellan Republikaner och Demokrater.

Även Japan och Storbritannien har uttalat sig positivt om valet och om relationerna med Taiwan, med sina respektive utrikesministrar som avsändare.

Det senaste jag hittar på den svenska regeringens hemsida om Taiwan är en nyhet från i september 2017 om att Taiwan har godkänt import av svenskt nötkött. Men det går säkert att locka ut utrikesministern på banan, till exempel genom att någon riksdagsledamot ställer en fråga eller en interpellation i riksdagen.

 

 

Efter valet: Så här ser Taiwans nya parlament ut

Från oppositionspartiet Kuomintangs stora valmöte i Taipei.

Så här ser Taiwans nya parlament ut:

Liberala DPP – 61 mandat

DPP växte fram ur demokratirörelsen. Partiet bildades 1986, alltså när undantagstillstånd fortfarande rådde. Partiet har historiskt förespråkat att Taiwan ska förklara sig självständigt, men har tonat ner delen på senare tid. DPP säger nej till principen om ett Kina (där Taiwan ingår) och nej till ”ett land, två system”.

Det blev en jordskredsseger för DPP:s presidentkandidat, Tsai Ing-wen, men partiet får sju färre platser i parlamentet, jämfört med valet 2016. Så väljarna i Taiwan har ändå gett DPP en varningssignal.

Det ska också sägas att valresultatet har brutit Kuomintangs maktmonopol. Tidigare framstod Kuomintang som det styrande partiet, med något enstaka ”hack” där DPP styrde. Nu blir det en period på åtta år där DPP har både presidentposten och en majoritet i parlamentet.

Konservativa Kuomintang – 38 mandat

Kuomintang är det gamla maktpartiet, med sina rötter i Kina. När kommunisterna tog makten i Kina 1949 flydde Kuomintangs ledare Chiang Kai-shek till Taiwan och tog hela administrationen med sig. Han styrde sedan Taiwan med järnhand. Hans son, Chiang Ching-kuo, ärvde presidentämbetet. Det blev Chiang Ching-kuo som till slut hävde det undantagstillstånd som användes som redskap för att slå ner opposition med stor hänsynslöshet.

I dag är Kuomintang med i den konservativa internationalen (samma som Moderaterna i Sverige). Partiet säger nej till ”ett land, två system”, men säger ja till ”1992 års konsensus”, det vill säga att det bara finns ett Kina, där Taiwan ingår.

Presidentvalet blev ett rungande nederlag för Kuomingtang, men partiet ökar med tre mandat i parlamentet.

Taiwans folkparti – 5 mandat

Partiet bildades så sent som förra året av Ko Wen-je, borgmästare i Taipei. Namnet knyter an till ett politiskt parti som bildades i Taiwan under den japanska ockupationen år 1927. Ko Wen-Je har fått en hel del del kritik  på grund av just namnvalet.

Men vad står partiet för? Ja, det är faktiskt inte så lätt att hitta. Partiet undviker frågan om relationen till Kina och säger att inte så mycket behöver göras åt det. När jag läser tal av partiets företrädare så talar de mycket om att den som styr landet ska arbeta hårt och att lösningarna är uppenbara. Nja, jag blir lite skeptisk, måste jag säga. Men det blev ändå fem mandat – och Taiwans tredje största parti.

Den nya maktens parti (New power party) – 3 mandat

Partiet har sin grund i en proteströrelse. År 2014 ockuperade studenter Taiwans parlament i protest mot ett omfattande handels- och samarbetsavtal som var på väg att tecknas med Kina. Det riktades anklagelser mot den dåvarande Kuomintang-regeringen för att den inte berättade vad avtalet innehöll. Ur den rörelsen bildades detta parti – som kom in i parlamentet första gången 2016. I relationen med Kina får det sägas att Den nya maktens parti står närmare DPP än Kuomintang. Partiet hade fem mandat i det tidigare parlamentet, men får nu nöja sig med tre.

Taiwans statsbyggande parti – 1 mandat

Ett parti som tydligt är för Taiwans självständighet och vill göra motstånd mot Kina. Partiet bildades 2016.

Oberoende kandidater – 5 mandat

Fem ledamöter i parlamentet har ställt upp som partipolitiskt oberoende kandidater.

Och så fanns det en rad partier som ställde upp i valet, men som inte kom in i parlamentet, till exempel De gröna, Trädpartiet (utbrytargrupp ur de gröna), Taiwans solidaritetsunion och några till. Ett litet parti som uttryckligen vill förena Taiwan med Kina fick 0,23 procent av rösterna i den del av parlamentsvalet som var proportionellt.