Efter valet: Så här ser Taiwans nya parlament ut

Från oppositionspartiet Kuomintangs stora valmöte i Taipei.

Så här ser Taiwans nya parlament ut:

Liberala DPP – 61 mandat

DPP växte fram ur demokratirörelsen. Partiet bildades 1986, alltså när undantagstillstånd fortfarande rådde. Partiet har historiskt förespråkat att Taiwan ska förklara sig självständigt, men har tonat ner delen på senare tid. DPP säger nej till principen om ett Kina (där Taiwan ingår) och nej till ”ett land, två system”.

Det blev en jordskredsseger för DPP:s presidentkandidat, Tsai Ing-wen, men partiet får sju färre platser i parlamentet, jämfört med valet 2016. Så väljarna i Taiwan har ändå gett DPP en varningssignal.

Det ska också sägas att valresultatet har brutit Kuomintangs maktmonopol. Tidigare framstod Kuomintang som det styrande partiet, med något enstaka ”hack” där DPP styrde. Nu blir det en period på åtta år där DPP har både presidentposten och en majoritet i parlamentet.

Konservativa Kuomintang – 38 mandat

Kuomintang är det gamla maktpartiet, med sina rötter i Kina. När kommunisterna tog makten i Kina 1949 flydde Kuomintangs ledare Chiang Kai-shek till Taiwan och tog hela administrationen med sig. Han styrde sedan Taiwan med järnhand. Hans son, Chiang Ching-kuo, ärvde presidentämbetet. Det blev Chiang Ching-kuo som till slut hävde det undantagstillstånd som användes som redskap för att slå ner opposition med stor hänsynslöshet.

I dag är Kuomintang med i den konservativa internationalen (samma som Moderaterna i Sverige). Partiet säger nej till ”ett land, två system”, men säger ja till ”1992 års konsensus”, det vill säga att det bara finns ett Kina, där Taiwan ingår.

Presidentvalet blev ett rungande nederlag för Kuomingtang, men partiet ökar med tre mandat i parlamentet.

Taiwans folkparti – 5 mandat

Partiet bildades så sent som förra året av Ko Wen-je, borgmästare i Taipei. Namnet knyter an till ett politiskt parti som bildades i Taiwan under den japanska ockupationen år 1927. Ko Wen-Je har fått en hel del del kritik  på grund av just namnvalet.

Men vad står partiet för? Ja, det är faktiskt inte så lätt att hitta. Partiet undviker frågan om relationen till Kina och säger att inte så mycket behöver göras åt det. När jag läser tal av partiets företrädare så talar de mycket om att den som styr landet ska arbeta hårt och att lösningarna är uppenbara. Nja, jag blir lite skeptisk, måste jag säga. Men det blev ändå fem mandat – och Taiwans tredje största parti.

Den nya maktens parti (New power party) – 3 mandat

Partiet har sin grund i en proteströrelse. År 2014 ockuperade studenter Taiwans parlament i protest mot ett omfattande handels- och samarbetsavtal som var på väg att tecknas med Kina. Det riktades anklagelser mot den dåvarande Kuomintang-regeringen för att den inte berättade vad avtalet innehöll. Ur den rörelsen bildades detta parti – som kom in i parlamentet första gången 2016. I relationen med Kina får det sägas att Den nya maktens parti står närmare DPP än Kuomintang. Partiet hade fem mandat i det tidigare parlamentet, men får nu nöja sig med tre.

Taiwans statsbyggande parti – 1 mandat

Ett parti som tydligt är för Taiwans självständighet och vill göra motstånd mot Kina. Partiet bildades 2016.

Oberoende kandidater – 5 mandat

Fem ledamöter i parlamentet har ställt upp som partipolitiskt oberoende kandidater.

Och så fanns det en rad partier som ställde upp i valet, men som inte kom in i parlamentet, till exempel De gröna, Trädpartiet (utbrytargrupp ur de gröna), Taiwans solidaritetsunion och några till. Ett litet parti som uttryckligen vill förena Taiwan med Kina fick 0,23 procent av rösterna i den del av parlamentsvalet som var proportionellt.

 

 

Publicerat av

Lars Ströman