Ska Kuomintang få makten måste partiet sluta vara gammalt maktparti

Anhängare till Kuomintang i valrörelsen 2020.
Från ett Koumintangmöte i valrörelsen. Nu måste Kuomintang distansera sig från sin historia. Och det blir inte lätt.

För mig var det goda nyheter att liberala DPP vann valet den 11 januari. Men Taiwan behöver en trovärdig opposition. Frågan är om det gamla maktpartiet Kuomintang kan erbjuda det. Här är några frågor som partiet måste ta ställning till för att bli ett mer modernt och mer kraftfullt oppositionsparti.

Diktatorn Chiang Kai-shek: När jag pratat med medlemmar i Kuomintang har de vägrat att diskutera eller ifrågasätta Chiang Kai-shek som ledare. Det är naturligtvis ohållbart. Ska vi dra några paralleller så borde partiet göra en smärtsam omprövning av sin historia på samma sätt som Vänsterpartiet eller Moderaterna i Sverige. Vänsterpartiet gav ut en vitbok om sitt kommunistiska förflutna. Och i samband med att Moderaterna skrev ett nytt partiprogram fick partiföreträdare klargöra att Moderaternas föregångare gjorde motstånd mot allmän rösträtt.

Chiang Kai-shek kämpade visserligen mot Maos kommunister, men han var också ledaren som massakrerade sin egen befolkning.

Kuomintangs tillgångar: Under årtionden var staten detsamma som Kuomintang och Kuomintang var detsamma som staten. Det var som det brukar vara i diktaturer. Det saknades en åtskillnad mellan vad som var statens angelägenheter och partiets. Så en del av de ekonomiska tillgångar Kuomintang förfogar över borde med rätta tillhöra skattebetalarna i Taiwan, snarare än det gamla maktpartiet. Partiet måste säga ja till en process som prövar detta.

Relationen med Kina: Detta är kanske den allra svåraste frågan. Jag ser något legitimt i att det finns ett parti i Taiwan som håller fast vid de historiska banden till Kina på ett tydligare sätt än vad liberala DPP gör, eftersom det speglar en strömning bland många människor i Taiwan. Men Kuomintang måste ändå försöka distansera sig från Kina på något sätt. Men hur? Om partiet skulle säga hejdå till ”1992 års konsensus” (ett Kina, men olika tolkningar av vad Kina är) så riskerar partiet att Kina ber Kuomintang att fara och flyga. Då blir det svårt att motivera Kuomintangs existens. Eller så behåller partiet principen om ”1992 års konsensus” – och då fortsätter partiet att leva en skuggtillvaro, med små chanser att åter få förtroende bland väljarna. Som någon sade: Kinas ledare Xi Jinping och hans hårda linje i Taiwan-frågan var liberala DPP:s främsta stöd i valet.

Partiets interna organisation: Detta kan verka märkligt. Men det högernationalistiska Kuomintang byggdes upp med hjälp av det sovjetiska kommunistpartiet. Under en period satt till exempel kommunisten Mao Zedong med Kuomintangs styrelse. Den kommunistiska principen om ”demokratisk centralism” syns fortfarande i partiets organisation – även om den har luckrats upp. De interna bristerna var en orsak till valnederlaget den 11 januari. Demokratisk centralism har sammanfattats på ett bra sätt av journalisten Jan Guillou: Det betyder att ledningen bestämmer allt.

Ska Kuomintang återfå makten krävs att partiet distanserar sig från sin gamla roll som maktparti i Taiwan. Det är ingen lätt uppgift. Men det ligger i demokratins intresse att Taiwan har ett starkt oppositionsparti.

Jag skulle till exempel gärna se att svensk moderater och kristdemokrater odlar kontakterna med det parti som åtminstone i någon formell mening är deras systerparti i Taiwan.

 

 

 

Publicerat av

Lars Ströman