Viktig manifestation för Gui Minhai – men glöm inte fängslad från Taiwan!

I mitten står Lee Ching-yu, hustru till den taiwanesiske människorättsaktivisten Lee Ming-che – som fängslades i Kina i mars i år. Hon har nekats att besöka sin man. Lee Ming-che har ett svårare läge än svensken Gui Minhai eftersom regimen i Peking betraktar Taiwan som en del av Kina. (AP Photo/Johnson Lai, File)

På fredagen den 15 september kl 12 hålls en manifestation utanför Kinas ambassad i Stockholm till stöd för svensken Gui Minhai som hålls fängslad av Kina efter att ha kidnappats i Thailand. Kina använder alltså rena gangstermetoder som kidnappningar i ett tredje land för att undertrycka politisk opposition i Hongkong, staden som har blivit lovad att få behålla yttrandefriheten. Gui Minhai var en av flera personer som drev en förlagsverksamhet i Hongkong. De gav ut litteratur som granskade de kinesiska ledarna.

Mer om manifestationen kan du läsa här.

Du kan också med fördel lyssna på dottern Angela Guis sommarprat. Det kan du göra här.

Men med anledning av detta vill jag också fästa uppmärksamheten på den taiwanesiske människorättskämpen Lee Ming-che. Han fängslades under ett besök i Kina i mars i år. Han reste in i Kina från den före detta portugisiska kolonin Macau. Han anklagas för omstörtande verksamhet.

Taiwan har en utsatt ställning. Det är en fungerande demokrati med en fri press och det hör till gatubilden att folk demonstrerar mot än det ena och än det andra. Miljontals kinesiska turister i Taiwan kan varje år bevittna att den kinesiska kulturen går väl ihop med demokrati. Lägg därtill att Kina är Taiwans största handelspartner och Taiwan ligger på typ femte eller sjätte plats bland Kinas största handelspartner.

Men vad händer med den pragmatiska relationen mellan Kina och Taiwan om kinesiska myndigheter godtyckligt börjar gripa Taiwans medborgare?

Kina betraktar Taiwan som en illegal utrbytarprovins, så Taiwans möjligheter att agera diplomatiskt är begränsade. EU och Sverige erkänner Kinas överhöghet över Taiwan. Så även för den svenska regeringen är fängslandet av Lee Ming-che i någon mening en intern kinesisk angelägenhet. Däremot borde både EU och Sverige agera utifrån principen om rättssäkerhet och mänskliga rättigheter.

Hustrun Lee Ching-yu har, enligt Taipei Times, fått ett telefonsamtal från Lee Ming-ches offentliga försvarare med beskedet att rättegången snart kommer att bli av och att hon kan börja förbereda sig för att åka och besöka sin man. Men det finns en oro i Taiwan för att ett besök kommer att utnyttjas av de kinesiska myndigheterna för att tvinga fram en ”bekännelse”. När kinesiska myndigheter använder den metoden så hittar de ofta på ett ”vanligt” brott som inte har med någon politisk aktivitet att göra. Svensken Gui Minhai anklagas till exempel för ett trafikbrott, med dödlig utgång.

 

Chiu Ee-ling, generalsekreterare i Taiwans förbund för mänskliga rättigheter

 

Samtidigt förbereds ett offentligt förhör i FN:s råd för mänskliga rättigheter om Lee Ming-ches ärende. Och då uppstår nästa problem. Det har hänt att personer från Taiwan har nekats inträde i FN-byggnaden när de visar upp sina taiwanesiska pass. Men Chiu Ee-ling, generalsekreterare i Taiwans förbund för mänskliga rättigheter säger att gruppen ska se till att bevisen läggs fram för FN-organet. Jag hade förmånen att träffa Chiu Ee-ling under mitt besök i Taiwan i mars i år. Intervjun med henne finns en bit ner i den här texten.

Det är en skam för världen att en fungerande demokrati ska mötas av sådana byråkratiska och praktiske hinder när en av dess medborgare har fängslats i en diktatur. Det borde Margot Wallström säga något om.

Mer om ärendet kan du läsa om i Taipei Times här.

 

 

 

 

Taiwan eller republiken Kina? Det är frågan!

Symboler kan vara laddade. Fråga sångerskan Madonna! När hon skulle spela i Taiwan förra året så visade hon sig först med vad hon trodde vara Taiwans flagga. Ajdå, det råkade vara symbolen för Kuomingtang, det gamla maktpartiet som styrde Taiwan med järnhand efter den kinesiska revolutionen. Det väckte vrede i Taiwan. Sedan visade hon sig med Taiwans flagga. Då väcktes vreden i Kina – som betraktar det demokratiska Taiwan som en olaglig utbrytarrepublik.

Formellt heter Taiwan ”Republiken Kina”. Dess förste president Sun Yat Sen störtade den gamla kejsarregimen 1911. Men människor i Taiwan talar sällan om sitt land som ”Kina”. Köper du en tekopp på Starbucks i Taipei så står det ”Taiwan” på muggen.

Strikt formellt finns det alltså två länder som kallar sig Kina: Republiken Kina på Taiwan och Folkrepubliken Kina på fastlandet. 1992 kom de båda ländernas regering överens om en formulering som gick ut på: Det finns bara ett Kina och där ingår Taiwan. Men de båda länderna gör olika tolkningar av hur detta enda Kina definieras. Den som följer debatten om relationen till Kina i Taiwan märker att man ständigt återkommer till ”1992 års konsensus”.

Det traditionella maktpartiet Kuomingtang förlorade makten förra året till det liberala DPP. Och DPP är inte berett att ansluta sig till 1992 års konsensus, även om partiet också har tonat ner kraven på att Taiwan ska utropa sin självständighet.

Det finns en växande opinion på Taiwan som hellre skulle se att Taiwan blir just Taiwan, en egen och självständig demokrati i Fjärranöstern. Det växer upp en generation som har vant sig vid en hög levnadsstandard, en fri press och fria val. Och samtidigt är människorna pragmatiska. Alla vet att ett utropande av självständighet skulle reta ledarna i Peking, kanske så till den grad att det blir en väpnad konflikt. Alltså säger folk: ”Okej, låt oss fortsätta ungefär som nu”. Taiwan är i praktiken en självständig stat, även om det bara är typ 20 länder som erkänner regeringen i Taipei. Landet driver en omfattande handel med både Kina, Japan, EU och USA.

Kina vägrar att ha kontakt med Taiwans liberala president, Tsai Ing-wen, men är desto mer angeläget att hålla kontakt med det gamla maktpartiet Kuomingtang – eftersom Kuomingtang i princip håller fast vid tanken på att det bara finns ett Kina.

Men på senare tid har Kuomingtang fattat beslut som kan oroa ledningen i Peking. Partiet har backat från kravet att Taiwan ska sluta ett fredsvtal med Kina. Det är ett litet steg bort från ”ett Kina”-politiken.

Sverige, EU och andra demokratier borde framför allt ta fasta på att Taiwan är en fungerande demokrati. Det finns till och med tradition av protester i Taiwan som exempelvis svenska miljöpartister skulle trivas utmärkt i. Det är regeringen i Taiei som har en folklig legitimitet, inte regeringen i Peking.

Kina-kritisk bokutgivning kan flytta från Hongkong till Taiwan

Den svenske medborgaren Gui Minhai sitter fortfarande i ett kinesiskt fängelse efter att ha kidnappats i Thailand. Han drev en bokhandel och ett förlag i Hongkong som gav ut litteratur som granskade personerna i den kinesiska partitoppen. Han var på semester i Thailand när han fördes bort. På videoklippet ovan vittnar Gui Minhas dotter, Angela Gui, i den amerikanska kongressens utskott för mänskliga rättigheter. Hon var också sommarpratare i P1 tidigare i år.

Flera av de personer som låg bakom Causeway Bay Books blev på olika sätt förda till Kina. Men det är bara Gui Minhai som fortfarande sitter inspärrad i Kina.

Enligt en japansk tidning finns det planer på att återuppta bokutgivningen från Taiwan, som har enväl fungerande yttrande- och pressfrihet.  I våras beslöt också organisationen Reportrar utan gränser att skrinlägga planerna på att ha ett kontor i Hongkong – och i stället förlägga kontoret till Taiwan.

Här kan du lyssna på Angela Guis sommarprat.

Anarkist, transsexuell och världens mest öppna minister

Audrey Tang var åtta år gammal när hon gjorde ett dataspel åt sin fyraårige lillebror. Som 19-åring slog hon sig ner i Silicon Valley för att bli entreprenör i IT-branschen. 2005 kom hon ut som transsexuell och bytte namn. Politiskt betraktar hon sig som anarkist.

I dag är Audrey Tang 36 år och minister i Taiwans regering. Formellt har hon ingen portfölj, men hennes uppgift är att få fart på tillväxten i Taiwans IT-industri. I tidningen Los Angeles Times berättar hennes medarbetare att hennes anarkistiska inställning tillämpas i praktiken. Sällan eller aldrig kommer chefen med påbud om vad de ska göra. Men de vittnar också om att de har svårt att hålla samma tempo som sin chef.

I någon mån blir anarkismen också politik. Audrey Tang hänvisar till de framgångar som skördats i spåren av öppen programvara, till exempel det i Finland utvecklade operativsystemet Linux. Hon tänker sig ett system med digitala varuhus där företag och även privatpersoner fritt kan byta programvara.

Taiwan blev för några årtionden sedan världsledande på tillverkning av elektronik. I varje svenskt hem finns det sannolikt åtminstone en handfull produkter med microprocessorer som är tillverkade i Taiwan eller av företag som har sitt högkvarter i Taiwan, men där tillverkningen sker i Kina. Tanken är att Taiwan nu ska komma vidare och bli en ledande nation även när det gäller programvara.

Hon är dessutom världens kanske mest öppna minister. Den som träffar Adrey Tang får räkna med att ett referat av mötet snart ligger på nätet.